Kan du se en värld utan stigma kring psykisk ohälsa och andra minoritetsgrupper? – Jag kan göra det.

Kan du se en värld utan stigma kring psykisk ohälsa och andra minoritetsgrupper?

En värld där diagnoser som autism, asperger, depression, schizofreni eller liknande skulle anses likställt med vilken annan fysisk sjukdom hos människan som helst. Istället för att behöva stämplas med permanenta etiketter som knäpp, handikapp, onormal, störd och psykiskt sjuk.

Jag kan både se och föreställa mig detta. Vi behöver bara arbeta oss dit.

Det gäller att vi alla hjälps åt och förändrar tankar och syner på fundament som psykiska sjukdomar, funktionsvariationer och andra minoritetsgrupper.

Ord som normal och onormal måste raderas ur människans vokabulär och istället ersättas med mänsklig variation. För det finns inget normalt och man är inte onormal bara för man tex. bär på en diagnos eller är psykisk sjuk. Man är mänsklig. – En variation av människa.

Att tillhöra en idag så kallad minoritetsgrupp eller bära en diagnos eller sjukdom är inte en skam eller onormalt. Det är en mänsklig variation!

Människan är så mycket mer än diagnoser, sjukdomar, kön och läggning osv. Om vi alla kan lära oss detta och hjälps åt, så kan vi tillsammans skapa en värld utan stigma. 

25. Fredagsintervjun med Julia Hansson. – “När jag tänker psykisk ohälsa, så ser jag en snabbrepris av mitt liv i huvudet”.

Vem är du? Berätta gärna lite om dig själv.

– Julia Hansson heter jag, 26 år och jag jobbar som Dansare, Koreograf och inom Tv. Just nu Casting Agent på Mastiff för Tv4 programmet Flirty Dancing. Jag är från lilla staden Uddevalla men flyttade till Stockholm 2012 för att satsa på dansen. Har utbildat mig här i Stockholm på DiAmbra Dance Education och även vidareutbildat mig i Los Angeles. 

Aktuell just nu från Talang 2019 tillsammans med min pojkvän Nino Hellman. Vi jobbar tillsammans som streetdance duon Nino&Julia. 

Vad är det första du tänker på när du hör psykisk ohälsa?

– När jag tänker psykisk ohälsa så ser jag en snabbrepris av mitt liv i huvudet. En flashback i en film med hundra snabba bilder men sen försvinner det. Jag vet att psykisk ohälsa är något jag kämpat med så länge jag kan minnas men inte varit något jag direkt jobbat med. . . På riktigt. Min psykiska ohälsa och jag har inte riktigt lärt känna varandra.

– Psykisk ohälsa är för mig något jag tycker är viktigt att prata om.

Har du egna erfarenheter av psykisk ohälsa? Om ja, kan du berätta lite mer specifikt om dom?

– Jag har alltid haft problem med min självkänsla och självförtroende. Vilket har resulterat i ätstörningar, panikattacker, ångest, utmattning och depression i mitt liv. Under min gymnasietid mådde jag mycket dåligt och fick ”måbra” piller för att kunna gå till skolan. Jag har gått och fått professionell hjälp men aldrig riktigt hittat rätt. Ibland känner jag mig ostoppbar och ibland kommer jag inte upp ur sängen. 

Hur ser öppenheten ut inom din familj. Upplever du den öppen eller mer tabubelagd?

– Vi är väldigt öppna i vår familj och man kan prata om allt. Däremot är det jag som alltid haft problem med att ta upp ämnet eller berätta hur jag mår. Så det är jag själv som tabubelägger det när det handlar om mig. Än idag måste vänner och pojkvän dra det ur mig. Jag tror det är för att jag jag själv inte accepterat till 100% hur det egentligen står till.

Vad tror du är nyckeln till att människor skall våga öppna upp om hur dom mår psykiskt?

– Jag tror det är det som jag är mindre bra på. Att våga prata om det. Våga ta hjälp. Vi måste hjälpas åt. Fråga varandra om hur man mår. Tänker på Frickys låt: ”Dom frågar hur det går inte hur jag mår”. – Jag tänker på detta ofta och är därför noga med att fråga hur andra mår före hur allt går.  

Vilka är dina tre främsta tips för hur man tar sig igenom en tung period?

– Det är lätt att gräva ner sig och bara sova hela dagarna. Viktigt att komma upp ur sängen. Hålla sig aktiv!  Jag försöker träna, lägga ifrån mig mobilen, skapa projekt, träffa kompisar eller hitta på något kul. Bara en promenad utomhus gör gott. Sen brukar jag kolla på serien vänner. Man kan inte låta bli att skratta. 

Vilken är din största inspirationskälla?

– Min största inspirationskälla är min pojkvän Nino.
Kan låta töntigt men han är verkligen min bästa vän och inspirerar mig dagligen. Aldrig mött någon så omtänksam, stark, talangfull och samtidigt ha båda fötterna på jorden. Han går verkligen sin egen väg utan att påverkas utav vad andra ska tycka. Han använder det istället som bränsle och fortsätter vara Kreativ. Han är fantastisk och stöttar mig genom allt. Min största idol.

Vad tror du är nyckeln till att komma åt sin egen inre lycka?

– Att lära känna sig själv och älska HELA sig själv. Bli sin bästa vän. Då är man ostoppbar. Jag tror världen hade blivit en mycket härligare plats då.

Om du fick möjligheten att gå tillbaka och träffa 15-åriga Julia och ge ett tips på vägen. Vad skulle det vara?

– Skulle säga till henne att hon är fin som hon är och att hon ska tro på sig själv. Allt kommer att bli bra! Oroa dig inte för saker som kanske inte ens kommer inträffa. Bortkastad energi och tid..
Sen skulle jag be henne plugga lite mer också.

Något annat du vill förmedla?

– Boken självkänsla nu av Mia Törnblom är något ALLA oavsett ålder borde läsa/lyssna på. Extremt lärorik, motiverande och något man verkligen kan relatera till! – En personlig livscoach.

ARTIKEL: Undersköterskan bestulen sin fulla kompetens, skevt fokus riktas från hälso- och sjukvården och fel insatser sätts in.

Är det bara jag som anser att undersköterskan blivit bestulen och att hälso- och sjukvården inom äldreomsorgen börjat tappa lite väl mycket kvalité och kompetens?

Som undersköterska inom äldreomsorgen har man idag blivit besluten en stor del av sin fulla kompetens. Samtidigt sitter hälso– och sjukvårdspersonalen med för mycket på sitt bord och riktar fel fokus till boendes behov av vård. Den kliniska bilden existerar inte längre. 

Resultatet av detta innebär att felaktiga och mindre relevanta insatser och behandlingar sätts in och vem får sedan städa upp detta, ta avvikelserna och det missnöje som uppkommer från anhöriga? – Jo undersköterskan.

Jag börjar tycka att min yrkesroll som undersköterska, idag börjar bli allt mer idioti och skam. Inom äldreomsorgen idag är man inget annat än sjuksköterskans lilla bitch som springer ärenden och utför insatser på sjuksköterskan begäran. Avviker något sedan från det “normala” hos en boende så ska sjuksköterska tillkallas.

Undersköterskan har inte längre mycket att säga eller tycka till om och begränsas även idag till att få använda sin fulla kompetens. Som Undersköterska får vi inte längre utföra vissa moment utan sjuksköterskans tillåtelse och delegering. Idag är det nämligen deras uppgift att avgöra och bedöma patientens tillstånd och behov och om undersköterskan är kompetent nog att utföra det arbetet som är aktuellt. Som till exempel ett enkelt moment som att sätta eller spola en kateter. Detta trots att undersköterskan både känner och har mer regelbunden kontakt med boende och dessutom en treårig- undersköterskeutbildning i bagaget där kateter ingår i utbildningen. – All denna begränsning beror på fåniga regler som idag existerar. 

– Nej, undersköterskan har inte mycket av sin yrkeskompetens kvar och på grund av detta har äldrevården börjat skena iväg och börjat bli ett bristfälligt område. Samspelet mellan sjuksköterska och undersköterska existerar inte längre, sjuksköterskan slarvar allt mer med sina arbetsuppgifter och tar inte alls samma tid med boende som förr. Allt för att det nu börjar ligga för mycket på deras bord, medans det finns bra och kompetenta undersköterskor som kan avlasta och som dessutom känner boendena bäst.

Men kunskapen och helbilden som vi besitter om boende och den kompetens vi har, men inte får använda oss av, har nu börjat leda till fler felaktiga beslut och insatser från hälso- och sjukvårdspersonal. Framförallt delmoment till insatser om man utgår och tar med den kliniska bedömningen av en boende. Vad leder då detta sedan till? – Jo, att undersköterskan får ta kritik när dessa insatser inte fungerar i praktiken till hundra procent eller missnöje uppkommer från anhöriga, som undrar vad som egentligen pågår.

Som till exempel välja sätta in vätskemättning på en boende som klinisk sätt både dricker och äter utan anmärkning och som dessutom mår alldeles utmärkt större delen av årets alla dagar. Men som vid några enstaka tillfällen tenderat till att ha druckit lite sämre under dygnet. Om man utgår från den utkommande urin i kateterpåsen.

Alla dricker vi dåligt emellanåt, om inte varje dag? – Om man skall utgå från den totala dygnsmängden vi skall få i oss under en dag, så även boende. Men dessa tillfällen väljer sjuksköterskan att ändå grunda sin bedömning att en vätskemätning är aktuell och nödvändig och det blir undersköterskan uppgift att föra in allt den boende dricker om dagarna.

Vilket självklart inte är något problem. Om det hade varit så att den varit nödvändig för boende och om hen inte kunnat dricka på egenhand. Men i detta fall är vätskemätning en onödig och fel bedömd insats. Delvis för att man inte har någon större kolla på när, vad och hur mycket boende dricker eftersom boende är kapabel till att dricka på egenhand. Vilket gör ifyllande av vätskemätning  svår och bristfällig.

Men som tidigare nämnt, sjuksköterskan ord är undersköterskans lag. Lämnas listan tom eller bristfälligt ifyllt under ett arbetspass så kan man räkna med att det dagen efter inkommer en personlig och skriftlig avvikelse från sjuksköterskan. Där det står att uppgiften inte utförts korrekt. Detta gäller generellt sätt alla moment som sjuksköterskan sätter in och som undersköterskan inte fullföljer på en godkänd nivå.

Nu menar jag absolut inte på att man ska strunta i att ta ansvar för uppgifter man blir tilldelad eller på något sätt slarva. Men det finns en gräns och definitivt en större bild att ta hänsyn till vid bedömning. En bedömning grundat på boende sjukdomsbakgrund och forskning fungerar inte alltid, utan ibland måste man se till den aktuella dagsformen och livssituationen. 

Man bör också som sjuksköterska lyssna och fråga undersköterskan kring tankar och åsikter gällande boende och eventuell behandling och insats. Vi är trots allt dem som känner boende bäst efter anhöriga. Idag sker det alldeles för många gånger att sjuksköterskan vänder blicken eller ifrågasätter, som om man var helt inkompetent och oduglig.

– Nej, Sjuksköterskan bör definitivt börja lita mer på undersköterskan och kompetensen som finns där. Dessutom bör det även riktas större fokus på den kliniska och aktuella bilden och ta med den i bedömning av eventuella insatser för en boende.

Om denna förändring skulle ske, så skulle vården och äldreomsorgen öka sin kvalité och vårdgaranti igen. Man skulle kunna få en god vård och omsorg och samspelet mellan sjuksköterska och undersköterska skulle förbättras. – De två yrkesgrupperna skulle bilda ett team.

Jag är trött på den situationen som idag råder inom äldrevården när det kommer till vård och omsorgen och samspelet mellan de olika yrkesgrupperna.

– Det måste förändras. Men det går inte så länge som det är en envägskommunikation.

24. Fredagsintervju: Kristofer Greczula. – “Det ledde in mig i en depression”.

Vem är du? Berätta gärna lite kortfattat om dig själv.

– Jag är artist och låtskrivare. Jag har spelat i band i hela mitt liv, men är nu soloartist som jag startade 2017. Jag har släppt 3 låtar än så länge. Haft en Sverige turné med 18 stopp under Januari och  Aldrig Ensam Show under Februari.

Har du någon erfarenhet kring psykisk ohälsa?

– Yes! När jag gick på gymnasiet mådde jag riktigt dåligt! Jag fick väldigt mycket finnar och detta sänkte mitt självförtroende till botten. Det ledde in mig i en depression. För att hantera alla tankar och känslor började skriva om det eftersom det var för jobbigt och prata om då.

Det var då jag skrev You’re Not Alone som idag är Aldrig Ensams officiella låt, har över 8 miljoner streams på Spotify, har räddat liv, folk har tatuerat in texten och har gett mig en guldskiva. Länk

Dina tre främsta tips till att må bättre och orka fortsätta kämpa?

1. Försök och tänk att det bara är tillfälligt. Det är en dålig dag, inte ett dåligt liv.

2. Prata med någon! Vem som helst.

3. Gör saker som gör DIG lycklig. Skit i alla andra vad dem tycker och tänker.

Vad tror du är orsaken till den stigmatisering samhället har idag är?

– Oj. Stor fråga.

Jag tror det beror på massor av olika anledningar. Vi är ju ganska många människor idag på jorden så det blir ju hård konkurrens oavsett yrkesval. Men givetvis spelar sociala medier in och t.ex: skolans press på unga elever. Jag tror även “machokulturen”påverkar. Vilken jag hatar.

Anser anser du att det är viktigt att ha en öppen dialog när det kommer till vårt psykiska mående? Om ja, varför?

– Det tycker jag absolut, men självklart är det alltid individens beslut. Dock tycker jag detta ska pratas mer om i skolan och tidig ålder. Här har föräldrar stort ansvar tycker jag!

Om du fick en chans att ge ditt 15 åriga jag ett tips såhär i efterhand. Vad skulle det vara?

– Livet är inte riktigt nu. Tänk långsiktigt. Nu ska du lägga grunden för människan du vill bli. Gör så mycket du bara kan och orkar. HA KUL!!

 

Ångesten är en konsekvens som kan gynna oss.

Ångest är en konsekvens av vårt agerande gentemot oss själva och våra värderingar. Kroppen och själen säger ifrån när vi anses vara ute på halt vatten och är på väg att skada oss själva.

Även om ångesten både är jobbig och tråkig att ha med att göra, så borde vi blir mer tacksamma över den. Den hjälper oss att vakna till och reflektera över vår livssituation och ger oss möjligheten att skapa en förändring. 

Den är på ett sätt nödvändig för människans personliga utveckling och lär oss att hantera oss själva på ett effektivt och hälsosamt sätt där vi hela tiden utgår från oss själva.

Ångesten får oss att bli tvungna till att lära oss att bortse från andras krav, åsikter och begränsningar för att delvis ska må bra igen och för att ångesten i sig ska lämna oss ifred.

Den lär oss att lyssna på vår kropp och ta våra hälsa på allvar trots att den många gånger är extremt jobbig att ha med att göra. Ångesten gynnar människan helt enkelt på många olika sätt.

Så istället för att arbeta emot den, där du försöker trycka undan känslorna, försök att möta den och arbeta med den. För du kommer aldrig komma över ångesten om du trycker undan den. Utan den enda vägen att bli av med ångesten är att gå igenom den.

Lär du dig detta, så kommer du se hur den gynnar dig vilket framöver kommer göra det lättare för dig att acceptera och ta dig igenom den igen om den skulle dyka upp. Dessutom kommer du inte längre vara rädd för din egna ångest och du kommer inte känna dig maktlös.

Mitt största tips är, även om det är svårt och känns omöjligt i början, att bli vän med din ångest. Se den inte som något dåligt eller som din fiende. – Du kommer snabbt känna resultat och en form av tacksamhet.

Men oavsett vad, Kom ihåg att ALDRIG förminska någon annans ångest och känslor. Du vet inte hur det är att gå igenom just dem och du vet inte hur lång tid personen behöver ha för att lära sig bli vän med ångesten.

Kraften bakom att kunna älska sig själv.

Vad vill du? Vad har du för känsla idag? Vad har du för mål med kommande vecka? Vad längtar du efter? Hur kan du göra för att tillfredsställa och besvara dessa frågor?

– Jo, genom att lyssna på och prioritera sig själv, men också att hela tiden fatta beslut utifrån vad man själv vill, inte vad andra förväntar eller anser.

Hur gör man då för att lyckas med allt detta?

– Genom att börja älska och acceptera sig själv. För genom dessa egenskaper och förmågor växer styrka, självständighet och tydlighet fram som förhindrar ens mentala sinne från att manipuleras och påverkas av andras förväntningar, åsikter och kritik. – Du står oavsett vad, stadigt kvar på den väg du själv valt.

Börja därför lära dig att uppskatta dig själv och det du åstadkommer i vardagen. Lägg ner självkritiken och negativiteten. Du har all rätt att vara lycklig, känna glädje, uppskattning och ge hylla dig själv.

Lika självklart som det är att köpa en blombukett till din älskade, lika självklart ska det vara att köpa en till dig själv. Samma sak råder vid komplimanger. Dina ögon är precis lika vackra som den person som du avger komplimangen till.

Att lära sig älska och acceptera sig själv är som du själv ser, så mycket mer än bara en god hälsa. Det handlar om hur du som människa vill leva sitt liv. – Det är en konst att vara människa och ingen annan än du själv kan hitta svaren åt dig.

Du måste vilja, ta beslut och upptäcka själv. – Vad säger din känsla? Hur vill du leva?

Stäng meny