VÅRDEN INKOMPETENT PÅ POLITIKERNAS BEKOSTNAD!


Psykisk ohälsa är den vanligaste anledningen till sjukskrivning.

Men trots att regeringen har siffror på detta och är fullt medvetna om det, fortsätter dem att sopa alla under mattan.

Konsekvensen av deras agerande blir att vården inte har möjlighet att erbjuda rätt typ av behandling eller har förmågan att ta hand om sina patienter som lider av någon form av psykisk problematik.

Utan istället fortsätter skicka hem dem med varsin sjukskrivning som konstant förlängs medans mående förblir desamma.

Politikernas val kring allt detta är för mig ett stort frågetecken.

Pengar och ekonomi är för den tillfälliga regeringen en viktig punkt. Hela tiden försöker man hitta sätt att dra ner kostnader och onödiga utgifter.

Antal sjukskrivningar är en sådan sak.

Allt för många anses få sjukpenning som dem egentligen inte anses ha rätt till i politikers tycke.

Dessa “onödiga” sjukskrivningar kostar samhället alldeles för mycket och måste skärpas.

Personer blir nu istället nekade sjukskrivning och får återgå till arbetet med sina besvär utan någon hjälp från vården.

Problemet löst?

Inte direkt.

Sveriges ekonomi ser nog garanterat bättre ut än på länge, men befolkningens hälsa sämre än på länge.

Människor fortsätter att må dåligt i landet, vissa av dem orkar inte leva mer utan begår självmord.

Andra människor försöker själv men faller sedan tillbaka djupare i sin psykiska sjukdom. Som då kostar samhället dubbelt så mycket.

Men om den styrande faktorn istället kunde se över problemen en gång till.

Så skulle dem förhoppningsvis se samma lysande svar som en annan.

Sätt in rätt resurser inom vården där de saknas och som gör det möjligt för vården att erbjuda rätt behandling i tid.

Denna förändring skulle innebära att sjukskrivningarna skulle gå ner per automatik samt att samhället skulle spara flera kronor på varje person som får behandling i rätt tid.

Så min fråga är, vad väntar dem på?

KING PÅ VIFT. – KOMMER VI FÅ SE VÅR HUND IGEN?

Det blev minst sagt en ångestfylld och dramatiskt avslut förra Fredagen.

En dag som började så bra slutade i tårar och ett mardrömsscenario.

Vår valp, King rymde under sista kvällspromenaden efter att ha blivit rädd för något i mörkret.


Jag vill förtydliga till dig min underbara svärmor att du inte ska känna skuld eller döma dig. Incidenten kunde lika gärna hänt mig eller Alex. Du hade oturen att råka bli den utvalde. Det har ingenting med slarv eller att du varit nonchalant. Du hade enbart otur. Vi vet hur noga och duktig du är med våra hundar och vad dem betyder för dig.


Men nu åter till händelsen.

Jag och Alex befann oss i stan för att kolla på en dansföreställning och eftersom hans mamma var hundvakt denna kvällen, så beslöt vi oss för att åka vidare mot ett 30-års firande och äta en bit mat tillsammans med vännerna.Under tiden som vi satt och inväntade våran matbeställning får Alex ett samtal.

Det är hans mamma och kvällen vänds nu till att bli något helt annat än vad vi räknat med.

I telefon möts Alex av en helt uppgiven och förkrossad mamma som direkt utbrast att vår hund King hade sprungit iväg. Med koppel och hela köret efter att ha blivit rädd för en påse i mörkret.

Hon försökte få tag på honom men lyckades inte och snabbt var han borta.

Det tog inte många minuter innan vi befann oss i springandes till bilen för att åka hem och leta rätt på honom igen. Jag tror aldrig en bilresa hem har känts så lång som just denna kväll.

Men när vi väl var på plats började vårt sökande. Detta var omkring nio tiden ungefär.

Lyckligtvis var vi fler än bara oss tre. Alex mamma hade fått hjälp utav några helt fantastiska grannar till oss som redan var ute i området och sökte, jag hade under resan hem ringt efter en kollega och Alex efter sin storasyster. Alla hjälpte till för att få hem King.

Timmarna gick och desto mer klockan började närma sig midnatt ju mer infann sig hopplösheten och ångesten. Skulle vi någonsin få se vår pojk igen?

Det kändes helt absurt att gå omkring i mörkret och skogen och ropa efter vår hund och att våran hund var borta. Helt ensam ute i nattmörkret. För mig har detta varit något som bara drabbar andra och i bästa fall på en film som slutar lyckligt.

Nu hade det drabbat oss. När den insikten kom så brast tårarna ut och ångestattacker var ett faktum.

Inte sedan min depressiva tid har jag haft dessa attacker. Vi fick konstant trösta och peppa varandra till att inte ge upp hoppet.Vi skulle minsann hitta honom igen. Vi skulle få hem vår lilla pojke igen innan vårt letande var över.

Nu hade klockan nästan passerat midnatt och mörkret hade börjat lägga sig som ett täcke över området. Men med ficklampor fortsatte letandet även om det nu vart svårare att se vår svarta hund.

Under ett snabbt ögonblick vid denna tid fick Alex syn på King i skogen men så fort pannlampan riktades mot honom sprang han iväg. Troligen kunde han inte urskilja vem människan bakom lampan var och vart rädd. Vem skulle inte bli det egentligen?

Lika fort som hoppet uppkom, försvann det igen. Men nu hade vi åtminstone fått det bekräftat att han fortfarande var i området och var ok. Ingen bil eller djur hade tagit honom.

Känslorna vart dock allt mer jobbiga att hålla tillbaka. Men vi försökte, enbart för att inte riskera att skrämma honom ännu en gång om vi skulle få syn på han igen. Det kändes aldrig som sökandet skulle ta slut eller att han skulle hittas igen. Klockan hann bli fyra på morgonen och ingen King syntes till vid denna tiden heller.

Nu hade vi letat flera gånger om i området utan resultat. Jag beslöt mig därför för att ta bilen och åka en bit bort och checka av. Kanske hade han ändå sprungit längre än vad vi själva trodde.

Men det gav mig ingenting. Vilket resulterade i att jag tomhänt fick åka tillbaka till parkeringen.

Men när jag svänger in mot bostaden händer något oväntat.

Min svärmor ringer och vid svarandet möts jag av en glad och lättad svärmor som berättade att hon hittat honom.

Bara ett stenkast från vår lägenhet.

Upptryckt mot staketet och otroligt glad när han såg vem det var som skulle plocka upp honom.Det visade sig att hon gått tillbaka samma väg som han sprang iväg från och ropat hans namn.King hade gett respons på hennes kall genom att ge ett glädjegnäll, som våra hundar enbart gör mot Alex mamma.

Det är deras grej som dom tre tror har tillsammans.

Så omkring klockan 05.00 var King i våra armar igen, hel och välbehållen. Han var överlycklig över att få vara hemma igen tillsammans med sin bror och oss.

Jag tror aldrig någon av oss varit så lättade som vid detta ögonblick. Vi fick se vår King igen och han var återfunnen.

När vi senare på morgonen, efter bad och kel gick och la oss var det en pojke som somnade snabbt.

Lördagen spenderades från hans sida också i sängen. Jag tror aldrig vi sett King så lugn som efter detta äventyr.

Vi är otroligt tacksamma över att denna händelse fick ett lyckligt slut!


EN STOR ROSBUKETT TILL ER ALLA SOM PÅ NÅGOT SÄTT HJÄLPTE OSS UNDER DENNA KVÄLL OCH NATT!

VI ÄR ALLA OTROLIGT TACKSAMMA OCH RÖRDA ÖVER HUR FINA NI MÄNNISKOR VAR SOM HJÄLPTE OSS FRIVILLIGT!

ATT NI, EN FREDAGSKVÄLL STÄLLER UPP OCH LETAR MED OSS BETYDER VÄLDIGT MYCKET! BEUNDRANSVÄRT FINT!

NI ÄR VÅRA ÄNGLAR OCH ETT TECKEN PÅ ATT DET FINNS BRA MÄNNISKOR I VÄRLDEN!

TUSEN TACK!

PRECIS ALLT RISKERAS ATT DÖMAS AV ANDRA MÄNNISKOR!

Människan är en mycket dömande varelse. Det sker hela tiden. Vart du än befinner dig. Både i och utanför Sverige.

Alltid är det något som sticker i andras ögon. Utseende, klädstil, yrkesval, ekonomiska förutsättningar och erfarenheter. Man kan prata annorlunda eller uttrycka sig på “fel” sätt eller helt enkelt se livet på ett annat sätt än någon annan.

Precis allt som existerar riskeras att dömas av andra.

Men indirekt när en människa dömer någon annan, dömer denne även sig själv och försätter sig själv i ett sjunkande skepp mot att må dåligt.

Hur ofta dömer du själv andra innan du satt dig in i personens bakgrund?

Allt för ofta skulle jag tro. Även jag själv tenderade till att döma för snabbt innan jag tog reda på mer information.

Människan bär på en egen historia som reflekterar det liv denne individ lever. Vilka värderingar denne har. Vilka beslut och handlingar som individen kommer tar.

Allt pågrund utav att historian är unik.Så framöver, försök att inte döma för snabbt innan du tagit fram mer information om personen det rör sig om. För du har ingen aning om vad personen gått igenom eller vad som fått hem att formas till det de är idag.

Försök att ta reda på helheten, det kommer hjälpa dig att förstå människan och du slipper döma ut personen.

Du kommer genom att inte döma andra, må psykisk bättre.

För när du dömer någon annan människa uppträder omedvetna känslor som får än att må dåligt. Något som man inte tänker på, men definitivt bör göra.

Du kommer lära dig väldigt mycket och växa som människa om du försöker att tänka på detta framöver.


Jag finns även på Instagram under namnet: konstenattvaramanniska.se

”DET VAR INTE JAG”- MÄNNISKAN ÄR RÄDD FÖR ATT BLI KONFRONTERAD


“Det var inte jag, det var Jonas”

Känns detta bekant? – Jag tror många utav er kommer svara Ja på frågan.

Det börjar redan när vi är små. Hemma i barndomshemmet. När föräldrarna kommer på en när man antingen gjort eller gör något oacceptabelt. Ett hyss.

Men istället för att man själv tar på sig ansvaret och tar sitt “straff” försöker man skylla ifrån sig. På sitt syskon.

Man försöker hitta en “syndabock” som kan sona ens egna misstag. Hemma brukar det därför ofta bli ens mindre småsyskon.

För vissa slutar det där. Man lär sig av sina misstag, att ta på sig sin egna skuld till något man själv åstadkommit eller varit delaktig i. Man växer upp, kommer till insikt och gör en förändring. Men för andra fortsätter det i vuxen ålder. Dock slipper småsyskonen nu ta på sig skulden utan istället är det någon annan, ibland helt främmande människor.

Varför?

Människan är rädd för misslyckas och bli konfronterad.

Man tror att livet är enklare för en själv om man lyckas undgå detta. Man blir mer omtyckt av omvärlden och man kan fortsätta framåt. Medans någon annan får ta ens straff.

Mycket av mänskligheten saknar fortfarande moral vilket visar sig när människor skyller ifrån sig på andra. Man bryr sig inte om någon annan får ta skulden för något som man själv åstadkommit.

Men man kan aldrig skylla ifrån sig på någon annan än sig själv. Det kan låta jobbigt och läskigt, men det är sanningen.

Man bör alltid ta på sig skulden om man är orsaken till snedsteget. Det ger en möjlighet till förändring framöver. Man bör undvika att vara ett fejk offer i samhället utan stå upp för sina misstag.Ingen är perfekt! Och om alla människor i vår värld skulle skylla ifrån sig på andra, skulle vi inte ha någon fungerande värld. Den skulle rasa samman.

Ett tydligt exempel på detta är vår politik idag, där politiker mer ofta än sällan försöker beskylla varandra för snedsteg som begås och hur effektiv och bra fungerar vår nuvarande styrande regering?

Att skylla ifrån skapar ingenting annat än konsekvenser för framtiden.

På kort sikt kanske det inte märks. Men på lång sikt kan allt leda till förtroendebrist, att vänner tackar för sig och att familjen vänder ryggen till.

Bortförklaringar eller att “kasta skulden” till någon annan känns bra för stunden men kommer att skapa skam och skuld i framtiden för att någon annan fått ta din skuld. Kan du ha det på ditt samvete?

Så även om “kasta skuld” på andra är ett mänskligt förprogrammerat beteende för att undvika konsekvenser, skuld och skam så har dock människan förmågan att lära sig hantera detta och om programmera det till något bättre.

Att våga ta på sig sina egna konsekvenser, skuld och skam.

Så hur kommer du välja att göra framöver?


Jag finns på Instagram under namnet, konstenattvaramanniska.se >>KLICK<<

VALP PÅ VIFT, DEMI LOVATO & DANS. – EN MINST SAGT HEKTISKT HELG!

Helgen var minst sagt hektiskt och inte alls som den var tänk att den skulle bli. Tanken var en lugn helg med sovmorgon och slappande med en del föreställningar att gå på under eftermiddagarna.

Riktigt så vart det inte.

Fredag.

Slutade arbetet halv tre och väl hemma var det bara att fixa i ordning sig på nytt för att åka iväg på studentmottagning för Alex systerson som denna dagen tog studenten.

Efter detta bar det vidare till Nacka för att kolla på balettakademins avslutningsföreställning. En klockren föreställning med mycket dans på hög nivå. Jag kan verkligen rekommendera er läsare att framöver passa på att gå på liknande dansföreställningar, för det är något speciellt att göra det.

När föreställningen var över åkte vi in mot storstaden för att gratulera en fin vän på hennes 30-årsdag och äta en god bit mat. Men riktigt så vart det inte, väl när maten var beställt fick den sig ett tvärt och dramatiskt avslut.

King, våran minsting till hund hade slitit sig och sprungit iväg på sista promenaden.

En skärrad och väldigt ledsen svärmor ringde och berättade incidenten. Snabbt var vi i bilen för att köra hem och börja leta rätt på honom.

Bilresan har aldrig känts så lång som just då och det kändes som om vi aldrig kom fram samtidigt som gråten gjorde sig tydlig med sin närvaro. Kanske skulle vi aldrig få se vår King igen. Vi höll på i timmar med letandet. Det hann både bli mörkt och ljust ute igen.

Men han hittades igen.

Ett stenkast från vår bostad, ihop sjunken innanför grannens staket, pipandes och blev helt till sig när svärmor hittade honom.

Känslorna var obeskrivliga, tårarna rann och en otrolig lättnad uppkom. Det är svårt att beskriva till någon som inte har djur hur mycket dessa varelser faktiskt betyder för människan. Dessutom inser man allt detta mer tydligt när något sånt här inträffar.

Men mer om just denna händelse kommer att komma i ett eget mer ingående inlägg.

Lördag.

När vi väl klev upp vid 11 tiden på Lördagsförmiddan, efter knappt 5 timmars sömn så gjorde vi, (svärmor, Alex och jag) i ordning oss och tog en sväng till Täby C för en lunch och lite små shopping. Något som var behövligt efter vår egna ”skall” gång efter King

Senare samma kväll så var det äntligen dags, som Alex och jag väntat på denna kväll. Det var Globen dags och gå på konsert på den helt ”blow you mind” kvinnan, Demi Lovato.

En grymt bra, sexuell och berörande konsert, med mycket bra musik och viktiga budskap.

Den kvinnan inspirerar mig verkligen mycket för att hon berör den psykisk ohälsan på ett sätt som fortfarande är väldigt frånvarande i den offentliga världen.

Demi fick avsluta Lördagskvällen.

Jag vill passa på att rekommendera er att kolla på Demi Lovatos dokumentär på youtube, ni som inte gjort detta. Den är sevärd och berör verkligen! >>KLICK<<

Söndag.

En en förmiddag i dansens tecken. Denna gång var det dags att kolla på Alex elever från MOVE, dansskolan från Huddinge. Så på morgonen bar det av för genrep och föreställning.

Eftermiddagen spenderades med en vän hemma hos oss.

Måndag.

Tanken var att jag skulle arbeta kväll, men på morgonen vaknade jag med världens migrän, så istället vart det sjukskrivning och sängen som gällde under gårdagen.

Idag har jag däremot arbetat och är precis hemkommen. Ligger nu och myser med mina små pojkar här hemma och inväntar min man.

Hur har eran helt varit? Har ni gjort något kul?

EGO OCH FÖRHÅLLANDE – KONSTEN ATT HITTA BALANS!


Jag tror många känner igen sig när jag nämner att man i samma stund som man ingår ett förhållande med en annan börjar prioritera annorlunda. 

Världen börjar från den stunden kretsa mer kring sin partner än sig själv. Man vill mer än gärna finnas där, tillfredsställa de behov som behövs och se till att hen mår bra och är glad. 

Man vill vara den perfekta partnern för sin kärlek. Helt förståligt! 

Dilemmat i detta vackra är att det lätt uppkommer annat. Du glömmer lätt bort dig själv, dina egna behov och ner prioriterar dig. 

Konsten är att skapa en balans. Både individuellt och i relationen. 

Vilket görs genom att vårda, hålla kvar i identiteten och livet, men samtidigt vara delaktig och intresserad i partnerns vardag. Visa intresse och kärlek!

Partner som kan balansera detta kommer känna mer kärlek och glädje till varandra och livet. Mycket annat kommer också påverkas positivt i förhållandet. 

Det kommer finnas betydligt mer att prata om vid middagsbordet på kvällen om tid läggs på enskilda intressen och aktiviteter emellanåt. 

Dessutom kommer en annan form av uppskattning att uppkomma i relationen. Så håll kvar i ditt egna, men var delaktig i din partners. Prioritera dig själv minst lika mycket som din partner och ha en öppen dialog med varandra om er vardag tillsammans och isär.

Det kommer gynna er. Både enskilt och som par.  

Stäng meny