Om en person bara ser dina brister, är hen verkligen rätt då?

En människa kommer aldrig bli felfri. Så enkelt är det bara. Vi har alla vad vi själv skulle kalla det brister och dessa gör oss unika. Den är en del av oss själva och det är också med våra brister, som vi delvis hittar vår motsatta människa. Personen som kompletterar den pusselbiten som saknas hos oss själva.

Men om en människa du träffar, som du själv känner kompletterar dig, upprepade gånger påtalar dina ”fel” och brister, enligt hen själv, så är du troligtvis inte rätt person för just hen. –  Då väntar någon annan på dig som ser dig för den du är och kan se dina brister som en del av dig och där ni tillsammans kan kompromissa fram fungerande lösningar istället för att bara klanka ner.

Så om någon framöver börjar letar eller påtala dina fel och brister, ställ dig själv frågan då om du verkligen är rätt person för hen, eller om du ska börja tänka på att ta upp diskussionen.

Fredagsintervju: Thor Rutgersson.

Vem är du?

Jag heter Thor Rutgersson och är typ, ungefär, litegrann författare och frilansskribent. Jag skriver på mina egna böcker och varvar det med uppdrag – som att skriva rapporter, studiematerial och informationsmaterial för organisationer och företag. Jag jobbar också 30 % som pressansvarig för Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar. Jag fick min första panikångestattack i december 2006 och har diagnoserna panikångestsyndrom, agorafobi, atypisk autism och ADHD. Och kanske några andra som jag inte kommer ihåg nu. När jag var tonåring hade jag anorexi och senare också bulimi.

Har du haft stöd av sjukvården?

Jag har gått väldigt mycket i terapi. Jag tycker om att prata om mig själv, men det är oklart hur mycket det har hjälpt. Mina nya diagnoser, atypisk autism och ADHD, kan kanske hjälpa på ett annat sätt – alltså att jag kan anpassa mitt liv snarare än att söka efter en lösning som ska förändra mig. Jag har också fått en hel del olika mediciner, genom åren. Olika typer av antidepressiva. Ingen av dem har hjälpt mot panikångest.

Vad är dina tre främsta tips till att må bättre och orka fortsätta kämpa?

Jag tror att lycka är små ögonblick. Lycka är guldstänk på en grå målarduk. Precis som sorg och smärta är stänk av svart, på samma duk. Jag tror alltså inte att vi kan uppnå och bibehålla konstant lycka. Det gäller att se och stanna i de där guldstänken, så länge vi kan. Det är en nyckel till att må bättre.

Kanske är det samma sak med psykisk hälsa. Idén om att vi ska nå ett välbefinnande och stanna där är potentiellt skadlig. Vi måste nog inse att livet är en hel del lidande. För vissa är det kanske också svårare än andra. Livet är svårare än för andra. Men det gäller ändå att hitta saker, stunder och människor som gör livet värt att leva. Som gör att vi orkar med det svåra och smärtsamma.

Slutligen tror jag att det är viktigt att förstå att vi är individer i ett system. Mycket av det som orsakar problem är strukturellt. Individens ansvar är att göra så gott hen kan för att må bra och vara bra för andra. Men stress, press, ideal och normer formar världen runt oss och begränsar vårt handlingsutrymme. Bättre psykisk hälsa är därför också ett gemensamt ansvar – kopplat till att forma och skapa ett bättre samhälle.

Vad motiverar dig till att fortsätta kämpa när du hamnar i ett bakslag?

Jag sa till mig själv för länge sedan att så länge jag är nyfiken så vill jag fortsätta – leva, försöka och kämpa. Jag tror det är bra att odla den där nyfikenheten. På livet. På möjligheter. På andra människor. Att fokusera på saker som kan ge andra intryck. Att försöka leva utanför det egna huvudet, så mycket som möjligt. Jag brukar också tänka att ingenting är konstant. Jag har levt tillräckligt länge för att veta att både jobbiga stunder och härliga stunder passerar och tar slut. Om en hänger i och gör så gott en kan så kommer det till slut något nytt. Samtidigt finns det en del vi kan göra för att förändra våra förutsättningar – men det är lätt att hamna i en fälla där en lägger skam och skuld på sig själv. Ibland är det processer inuti som måste ha sin gång. Förr eller senare kommer det kännas bättre, igen.

Varför tror du att det råder en stigmatisering kring psykisk ohälsa?

Därför att det är skamlig och skämmigt att visa sig svag. Men jag tycker att det är starkt att öppna sig, berätta och kommunicera kring psykisk ohälsa.

Anser du att det är viktigt att prata om psykisk ohälsa?

Ja. Psykisk ohälsa är idag den vanligaste orsaken till sjukskrivningar i Sverige. Om vi inte pratar om det kommer det heller inte att förändras.

Vad har ni tänkt göra åt problematiken kring psykisk ohälsa, politiker?

Den psykiska ohälsan fortsätter att breda ut sig och skapa ohälsa i Sverige och kostnader på både individ och samhällsnivå.

Statistik siffran kring hur många individer som sjukskrivs varje år för någon form av psykisk ohälsa väcker stor oro och kräver förändring nu från oss alla. Framförallt från den politiska sidan.

Det är dags för politiker att sluta prata om vad man planerar att göra för att förändra Sveriges psykiska ohälsa och istället börjar agera och jobba sig dit. Det har samtalats, diskuterats och reflekterats tillräckligt om samma saker, gång på gång. – Sätt igång med förändringen.

Förändringen kommer ta tid. Det är definitivt inget som sker över en natt, vilket gör det på hög tid dags att starta upp ordentligt och satsa allt man har för att förebygga, förändra och hjälpa de som redan drabbats av psykisk ohälsa.

Men för att vårt land ska lyckas, krävs det självklart också att vi enskild arbetar mot ett öppnare klimat kring psykisk ohälsa genom att fortsätta prata om vårt psykiska mående med varandra, vågar söka hjälp, tar vår hälsa på större allvar, stöttar varandra och slutar döma.

Upptäck kraften bakom en utsträckt hand.

Det kan kännas svårt att stötta någon som dåligt. Du vet inte riktigt vad du ska göra eller säga för att inte göra fel.

Men saken är den att du oftast varken  behöver göra eller säga någonting särskilt, utan bara visa att du finns där genom att sträcka ut en hand.

Den gesten kan vara avgörande och betyda mer än allt annat för en person som mår dåligt.

Stäng meny