SD, TREDJE STÖRSTA? VAD HÄNDER?

Tredje största partiet inför valet.
Världen håller på att backa tillbaka till det förflutna. All utveckling förgäves.

Det är oroväckande att lyssna och läsa om politiken. Röstningen har redan dragit igång, på Måndag är det över och kollar på statistiken så ser det inte direkt ljust ut.

Även om människor har delade meningar och att man lärt sig att man bör respektera detta så chockeras jag av hur vissa tänker kring vår framtid.

Valet berör ändå en period på fyra år och kan hinna förändra mycket under de åren och inte till det positiva.

Fiskar röster efter röster.

Moderaterna ökar med småsteg, Socialdemokraterna minskar drastiskt och det som inte fick hända har hänt och värre ser det ut att kunna bli.

SD börjar komma ifatt.

Under dessa fyra år som S styrt, har partiet med Åkesson i ledning lyckats fiska röster efter röster hos människor med en enligt mig lika idiotisk bild som partiet.

Stjälpa jämställdhet.

Det kan inte anses vara helt normalt att man vill backa i tiden.
En tid då kvinnan stod i bakgrunden till mannen och där det enbart fanns nackdelar med att just vara kvinna i samhället.

Sverigedemokraterna vill INTE värna om jämställdhet utan stjälpa den. Från ta kvinnan sin rättighet till egenbestämmande.

Kvinnan ska inte längre ha rätten till att själv bestämma om en abort utan det ska istället sjukvården avgöra genom att ha rätten till att vägra utföra en abort utan direkt orsak.

Dessutom vill de minska spannet mellan rätten till abort eller inte.

Vilket kommer göra det ännu svårare att ta ett beslut. Det innebär att kvinnan då måste ta ett snabbare beslut utan någon vidare fundering kring hur hon egentligen vill göra.

Hejdå regnbågsfamiljer.

Ett barn som uppfostras och växer upp tillsammans med ett samkönad par riskerar att få stora problem senare i livet.

Ett barn mår bäst och har större sannolikhet till ett mer hälsosamt liv genom en mamma och en pappa. Ett barn kommer till genom en mamma och en pappa.

Detta finns det vetenskapliga belägg för. Åtminstone om du frågar Åkesson själv och allt det som kan läsas här ovan står han och SD bakom.

Allt är ren BULLSHIT!

Det finns inga vetenskapliga belägg som hävdar detta snarare tvärtom. Det har visat sig att det inte har någon betydelse kring hur en familj ser ut så länge som barnet får en trygg uppväxt och är älskad av sina föräldrar.

Barn med samkönade föräldrar har samma förutsättningar i livet som ett barn som växer upp tillsammans med heterosexuella föräldrar.

Detta fastställdes 2015 efter att en grupp amerikanska forskare gått igenom 19000 artiklar och studier. Där man inte kunde se någon skillnad vare sig det berörde psykisk ohälsa, beteende eller inlärning.

Ändå vill SD motverka assisterad befruktning i alla dess form samt möjligheten för hbtq-människor att bli förälder.

De vill helt enkelt göra en hel HBTQ-reform.
Även här backa tillbaka till då dessa människor ansågs vara mindre värda, nerprioriterade och inte hade rätten eller möjligheten till egenbestämmande. Utan istället var utsatta.

Alla är unika, men bort med genuspedagogik.

Sverigedemokraterna belyser att vi alla människor är unika och har olika egenskaper som bör respekteras, oavsett vilket kön vi har. Mannen och kvinnan är lika värda och bör definitivt ha samma rättigheter, lika löner för lika arbete som männen.

Dessutom vill SD att förskolor verkligen lägger vikt i att sprida kunskap till barnen om hur man ska agera mot varandra och att man ska respektera varandra oavsett värderingar och olikheter. De hävdar att barn som inte lär sig detta i tidig ålder kommer ha problem med detta i vuxen ålder i bemärkelsen att man inte vågar ta plats, säga ifrån eller visa sina sanna känslor kring saker som uppkommer längs vägen.

Alla människor är inte likadana. Vi är alla olika och det bör vi vara medvetna om. Det spelar ingen roll vad vi har för sexuell läggning, etnisk bakgrund eller vilket kön vi bär eller vilka förutsättningar vi har att klara oss i samhället. Detta måste alla få lärdom av och bli medvetna om.

Trots detta vill partiet avskaffa genuspedagogiken. Även om det är detta som denne pedagogik grunder sig i. Att alla människor ska få sina behov och rättigheter tillgodosedda utan att man fokuserar på det som varit eller vad normer säger om delarna.

Ändå vill de också plocka bort pappadagarna. Tillbringa tid med sitt barn ska plockas bort och istället ska kvinnan ta på större ansvar. Trots att de själva påpekar lika värdet mellan könen och att de vill satsa på ett jämställt samhälle?

Rösta sunt.

Nu är som sagt valet i full gång. Ni som inte röstat men går i tankarna att rösta på SD fundera en extra gång. Låt er inte luras av av vad SD säger ocg skriver om på deras hemsida. De har egentligen  en politik som detta.

Det är så mycket bullshit i deras politik. Jag ber er alla att läsa mellan raderna och rösta sunt. Låt inte SD få makten utan tänk på kvinnorna i samhället och oss hbtq-människor. SD kommer inte bara förstöra för oss, utan hela vårt samhälle och det kommer ta otroligt mycket tid att återställa när det är dags för nyval.

Välj vad som helst. Men inte SD!

NIO ÅR GAMMAL. TOG SITT LIV!

Mobbning som blev en nioårig pojkes död. Bekostad av klasskamrater och föräldrars nonchalanta stil.
Pojken lämnar efter sig en förkrossad moder som starkt nog väljer att öppet samtala om tragedin.

Självmord är en oerhört stor tragedi för oss alla, framförallt för nära och kära som måste gå igenom denna tunga händelse.

Vi lever i en värld där detta inte ska behöva existera. Människor som mår psykisk dåligt ska inte behöva avsluta sina liv utan istället lyftas upp av övriga samhället. Av mig, dig och sjukvården.

Nu har det gått för långt.

En nio år gammal pojke har i dagarna valt att avsluta sitt liv. Ett passivt val, baserat på att mobbning och hat, som för pojken vart övermäktigt att motstå. Ett agerande från andra som ingen visste om.

– Läs artikel från Expressen.

Varför?

För att psykisk ohälsa är fortfarande ett jäkla tabubelagt ämne att öppet samtala om.

Människor lider fortfarande i tystnad av anledning att inte riskera att må ännu sämre av ett eventuellt negativt bemötande från andra.

Det är extremt sorgligt att vi alla bär “skulden” av denna tragiska tragedi som drabbat pojken, hans familj och hans anhöriga.

För vi alla bär faktiskt till viss del “skuld” till att människor idag begår självmord.

Allt för att vi inte har ett öppet klimat kring psykisk ohälsa men också för att föräldrar inte lägger tillräckligt med vikt på lika värde samt felagerande vid mobbning och trakasserier och vad konsekvenserna av detta kan medföra. Det gör mig förbannad och besviken på dagens föräldrar och vårt samhället.

Det får mig att nästan gråta när det nu nått vår yngre generation. Vår framtid!

Dessa barn ska absolut inte behöva gå igenom detta och ska inte behöva handskas med konsekvenserna av psykisk ohälsa.

Dessa barn ska istället få möjlighet att njuta av livet utan mörker. En förälder ska inte behöva hitta sin son död eller behöva begrava sitt barn. Bekostat av andra barns felagerande vars föräldrar inte tagit sitt ansvar.

– Läs moderns Facebook-inlägg

Jamel, som pojken i detta fall hette valde att ta sitt liv endast för att andra inte kunde respektera hans sexuella läggning. Att han var homosexuell.

Jag kan verkligen känna med honom.

Det måste varit extremt tungt för den stackars pojken att gå igenom allt.

Jag själv har vart i en liknande sits att komma ut och bemöts på ett negativt sätt i form av hat och mobbning av andra. Men jag var ändå arton år och ungvuxen.

Föreställ dig då hur det måste känts för denna grabb. Det måste vart tillräckligt tungt att komma ut i den åldern för sina klasskamrater. Men att bemötas utav mobbning och hat från kamraterna måste varit hemskt.

Någonstans i det hela finns en förståelse till varför han bara såg en enda utväg.

Det är hemskt. Jag kan inte sluta tänka på James och hur tragiskt det är att en nioårig pojke behövt genomföra detta för att få slut på lidandet.

Jag inte sluta tänka på hans moder som hittade honom död. Det måste vara en total mardröm att behöva uppleva detta och det måste uppkomma extremt mycket hat efteråt när vetskapen om att andra barn varit delaktiga i hans död och att föräldrar inte tagit tillräckligt med ansvar för sina barn och dess kunskap kring ett inkorrekt agerande.

Detta måste få ett slut.

Mobbningen kan inte fortsätta. Hat och trakasserier får inte fortsätta. Detta oavsett vad man själv har för värderingar och åsikter om saker.

Föräldrar måste börja ta sitt ansvar och ge sina barn information om att mobbning, hat och trakasserier inte är acceptabelt.

De måste lära barnen att bemöta sina medmänniskor på ett korrekt sätt och de måste sprida kunskap om vad ett lika värde innebär, vad psykisk ohälsa är för något och vad konsekvenserna kan bli av att man trycker ner en annan människa.

Skolan måste ta tag i att utveckla och skapa ett ämne där fokuset ligger på den psykiska ohälsan.

Ett ämne som bör återkomma med jämna mellanrum under barn och ungdomars skolår.

De måste skapa en tydlig värdegrund och riktlinje där det står enkelt och tydligt att man ska behandla alla med respekt oavsett sexuell läggning, etnisk bakgrund och könsidentitet.

De bör också skapa konsekvenser av vad som kan inträffa för de barn som inte följer dessa punkter. Som till exempel avstängning eller relegering.

Det är också otroligt viktigt att vi alla nu hjälps åt att börja prata öppet om psykisk ohälsa. Att man som psykisk sjuk vågar att samtala om hur man mår. Är man förälder och mår skit bör man också involvera sitt barn och vara ärlig.

Jag tror detta kan underlätta för många av våra unga samtidigt som de bär med sig kunskap framöver som de kan dra nytta av och sprida vidare till sina kamrater.

MITT FÖRFLUTNA. – ALLT FRÅN PSYKISK SJUKDOM, SUICID-FÖRSÖK OCH ALKOHOLMISSBRUK!

Augusti 2016. Ett år som vände hela min hälsa upp och ner och på bara på en sekund.

Visst! Jag visste att jag hade ett stort bagage med mig sedan min barn-ungdom men att det skulle påverka mig så hårt senare hade jag inte en aning om.

Men med det bagaget tillsammans med en tung separation 2016 nådde jag botten.

Jag hade drabbats av en depression och den skulle visa sig vara allt annat än lätt att ta sig ur.

Långtidssjukskrivning, terapisamtal och Antidepressiva läkemedel.

Jag gjorde allt jag kunde för att snabbt ta mig tillbaka. Men den enda känslan som fanns kring mina försök var att jag bara stod på samma ställe. Det var här saker blev värre. Jag började nu dränka mina känslor i alkohol.

Ja, man kan säga att jag också skapat ett missbruk. Inte den perfekta kombinationen med en svår depression och i samband med detta bestämde jag mig för att jag inte längre orkade leva med mig själv.

jag var inte värld att leva.

Med högpromille halt i blodet gjorde jag det som jag absolut inte trodde jag var kapabel till.

Jag begick ett suicid-försök men misslyckades tack vare min nuvarande blivande make.

Istället vart det psykiatrisk mottagning för missbrukare jag hamnade på. Det hade gått för långt och jag var så pass påverkad och vilsen i mig själv.

Detta visade sig vara vändningen i allt!

Jag började se med klarhet och fick ny kraft att fortsätta mot målet att bli lycklig, hitta tillbaka och leva det liv jag egentligen ville uppleva. Jag började nu förlåta mitt förflutna, mig själv och riktade in mig mot framtiden parallellt med hjälpen runt omkring.

Det har tagit lång tid.

Våren 2018 vart jag friskförklarad och mår bra, även om vägen fortfarande inte är rak. Utan går upp och ner. Jag kan fortfarande hamna i mörkret, men kan med min självkänsla och förflutna kontrollera mig själv och snabbt plocka upp mig igen när jag är på väg att falla ner i träsket.

Jag är idag också ”nykter-missbrukare” efter att ha använt alkohol som själv-medicinering. Både under depressionen och efteråt. Dessutom kan jag inte längre kontrollera mängden alkohol.

En konsekvens från min psykiska sjukdom och dåliga vänskap med alkoholen, men som jag dock är beredd att avstå.

Livet går före allt annat i denna värld! Kom ihåg detta!

LÅT INTE HÖSTEN TA KONTROLL ÖVER DIN KROPP

När sommaren börjar lida mot sitt slut kommer årstiden som drar med både mörker och dystert väder.

Hösten är den tid på året som flest människor drabbas av en depression. Många av oss, däribland jag har en tendens till att påverkas mer av vädret och årstiderna utanför fönstret.

Orsakerna är många till varför hösten gärna har en tendens till att påverka människan negativt. Det är svårt att säga vad som specifikt är orsaken för just en människa eftersom det kan skilja sig från en annan individ.

Men med mörkret som uppkommer under denna årstid faller mycket av de soltimmar som tidigare funnits bort.

Kroppen får nu inte den mängd vitaminer som behövs för att den ska kunna fungera. Substanser, som dopamin och serotonin minskas i hjärnan och för många människor blir detta en markant negativ påverkan. Funktionen blir nedsatt och det mentala påverkas negativt.

Men det finns små knep som man kan ta till för att minimera risken att dras med av mörkret eller drabbas av höstdepression.

  • Vitaminer på burk. Gå till närmaste hälsobutik eller apotek och köp hem ett gäng D-vitaminer och andra vitamin piller som kan vara till din fördel under denna period. Dessa tabletter har visat sig ha en positiv påverkan under hösten och mörkret.
  • Promenader. Se till att ta promenader under dygnets ljusare timmar. Jobbar du, ta en lunchpromenad.
  • Solarium. Många kommer tycka att detta är konstigt med tanke på hur negativt detta påverkar kroppen. Men med sunt förnuft och under denna period kan solarium vara ett bra knep för att hålla sig stabil.
  • Ät mycket. Med detta sagt menar jag inte att man ska äta massa eller onyttigt. Utan fokusera på frukt, grönt och nyttig bra kost som är bra för kroppen. Dessutom sägs det att choklad har en positiv verkan. Jag har själv ingen erfarenhet kring det!
  • Sov. Se till att få ordentligt med sömn så att du hela tiden vaknar upp utvilad. Gå och lägg dig i tid om kvällarna och se till att gå upp under morgonen då solen börjar resa sig mot himmeln.

Skulle du ända drabbas hårt av hösten, se till och sök hjälp i tid. Det är inget fel i att må dåligt eller drabbas av en depression. Det finns hjälp att få och utbildade människor inom just detta område. Våga ta den hjälpen.

Jag hoppas personligen att jag slipper drabbas så hårt av hösten. Men jag hoppas också att just du får en hälsosam höst.

DET ÄLDRE FÖRTJÄNAR DET. VI UNDERSKÖTERSKOR FÖRTJÄNAR DET. – DAGS FÖR FÖRÄNDRING!


Att vara undersköterska inom äldreomsorgen är ett helt fantastiskt och ärofyllt arbete.

Tänk att dagligen få spendera massa timmar med människor som har så mycket livserfarenhet och historia som de gärna dela med sig av till oss samtidigt som man ger dem något de är i behov av.

Jag älskar verkligen mitt yrke, att få möjligheten att stötta och underlätta för de äldre i deras vardag.

Det glädjer mig att kunna ge dem den vård de är i behov av och det är en helt fantastik känsla att känna sig behövd och att man gör en god gärning för de äldre. Att hjälpa dem så att de har möjlighet att njuta in i det sista.

Men att vara undersköterska idag inom äldreomsorgen är allt annat än enkelt.

Politiker väljer att inte lyfta fram äldreomsorgen tillräckligt och kommuner väljer att dra ner på omsättningar som både undersköterskor och äldreomsorgen behöver. Vi är inte bara underskattade, utan också underbemannade.

Ekonomin saknas för att tillsätta tillräckligt med personal för en kvalitativ vård. Vilket innebär att många av oss idag måste stressa igenom dagarna för att hinna med allt som en arbetsdag kan innebära och då menar jag daglig omvårdnad och rutiner.

Som att t.ex. hjälpa Asta upp på morgonen, duscha henne och klä henne eller att hjälpa Bertil med att tömma kateter, mata honom och städa hans lägenhet eftersom han själv inte löser dessa saker på egenhand längre.

Mitt i allt detta ska man i stressen hinna med och tvätta boendes kläder, dokumentera och lyckas ge korrekt medicin vid korrekt tid.

Men också hinna gå på en rad olika larm, där ett av dessa är Anna, 93. Där det visar sig att hon ramlat och slagit i huvudet.

Helt plötsligt har man ännu en uppgift mitt i morgonbestyren, att lägga om såret som uppkommit i samband med Annas fall. Ibland innebär det att man också måste vänta på att sjuksköterskan ska komma med rätt omläggnings-material.

Har man lyckan med sig så lägger sjuksköterskan om det, för egentligen är detta inte längre undersköterskans område. Den har många blivit fråntagna tillsammans med många andra områden.

Men allt detta innebär ändå att andra boende eventuellt nu ligger väntande i sängen på att både få komma upp, bli klädda, få frukost och medicin. Detta förskjuter hela arbetsdagen och gör att man som personal får STRESSA för att få allt att gå ihop, för vi undersköterskor vill inget annat än att ge de äldre en ultimat vård och omsorg.

Vilket medför att vi inte alltid känner att vi hinner med vår 30-minuters rast som vi har rätt till, för de äldre går självklart före oss. Åtminstone från min sida.

Men allt detta som nu tagits upp riskerar inte bara att orsaka osämja på arbetet, att allt färre personer väljer att utbilda sig till just undersköterska eller att personal väljer att säga upp sig.

Utan också till att våra äldre riskerar att ha det sämre än vad de förtjänar och att personal på deras boende blir sjukskrivna för utbrändhet, stress och andra allvarliga psykiska sjukdomar. Ibland under en väldigt lång tid, som sätter boendet i en ännu mer underbemannad sits.

Så min fråga är nu när detta ska upphöra.

När ska Undersköterskan tas på större allvar, när ska vi bli bemannade med tillräckligt med personal och när ska äldreomsorgen få en mer kvalitativ vård och omsorg. Allt måste tas på mer allvar och lyftas fram.

De äldre förtjänar det. Vi undersköterskor förtjänar det och ni som kan förändra detta tjänar på det i längden.

Det är dags för en förändring. NU!

SVERIGES SJUKVÅRD. ETT STORT FRÅGETECKEN?!

Jag har börjat fundera på vad det är för sjukvård vi egentligen har i Sverige?

När ens psykiska liv äntligen stabiliserat sig så är det dags för det fysiska att krångla.

För drygt tre veckor sedan började min ljumske krångla. Det var när jag klev upp en morgon och skulle göra mig i ordning för jobbet som smärtan uppkom. Varje steg jag tog efter det att jag klivit upp gjorde så förbannat ont.

Men med både Alvedon och Ipren i kroppen pallrade jag mig iväg till arbetet och bet ihop. För att sjukskriva sig efter en tidigare lång sjukskrivning var ingenting jag kände var lockande.

Jag fick helt enkelt bita ihop!

Några få timmar hann gå på arbetet innan smärtan eskalerade. Den hade nu också satt sig i vänstersida av magen.

Jag var tvungen att avbryta passet och ta mig till akuten i Danderyd för hjälp. Det var åtminstone vad jag trodde att jag skulle få.

På plats där misstänkte de att det kunde röra sig om antingen ett ljumskbråck eller en svullen lymfkörtel.

Men trots detta gjorde dem ingenting mer än ta ett par prover och känna igen hela nedre regionen.

Trots den smärtan som jag hade och som jag också påtalade fick jag ingenting som kunde lindra. Inte någongång under de timmar som hann springa förbi medans jag väntade på besked.

Strax innan midnatt blir jag hemskickad, nu med ännu mer smärta än tidigare med svaret att det förmodligen handlade om en svullen lymfkörtel.

Skulle inte smärtan avta efter semestern så rekommenderade läkarna att jag kontaktade min närmsta vårdcentral.

Smärtan avtog, men endast under några dagar. Under vistelsen i Italien kom den tillbaka och denna gången hade jag svårt att röra mig.

Varje steg jag och varje rörelse med benet smärtade.

I veckan nu så kontaktade jag min vårdcentral och fick först en tid i september. Kan ni förstå den väntetiden?

Jag ringde andra ställen som antingen inte kunde ta emot mig eller som direkt hänvisade mig tillbaka till min vårdcentral.

Tillslut i irritation ringde jag upp dem igen och förklarade läget och att jag behövde hjälp nu med desamma. Direkt hade dem en tid en timme efter samtalet.

Vad gjorde läkaren under vårt möte?

Satt på sin stol vid datorn. Suckade och pustade och frågade om jag ville bli sjukskriven. Vilket jag självklart tackade nej till, men så vart det. Jag blev sjukskriven två veckor och det var det enda hon kunde göra för mig.

Hon genomförde ingen undersökning eller någon kontroll på varken ljumske eller ländryggen som då också hade fått sig ett törn på grund utav felbelastning.

Men för att få hjälp hänvisade hon mig till akuten för de kunde genomföra en röntgen. Akuten som från början hade hänvisat mig till vårdcentralen?

Jag var nu totalt på bristningsgränsen och frustrerad över hela situationen.

Att inte få hjälp eller bli tagen på allvar är det allra värsta man kan vara med om. Man är totalt hjälplös när ingen sjukvård vill ta sig ann sina problem.Som tur är bokade Alex in mig på en massage i Onsdag som hjälpte mig att få musklerna att slappna av. Igår var jag hos en naprapat som drog till ryggen på mig och han gjorde sig också ett försök att fixa till ljumsken.

Tyvärr var det svårare. Så på Måndag blir det ett återbesök för ännu mer behandling.

Men jag fick en sak klar av naprapaten. Det var varken ljumsken eller ryggen som var boven i dramat.

Utan mitt bäcken. Det har helt enkelt hamnar fel. Vilket har gjort att ljumsken och ryggen fått ta smällen för allt.

Både massören och naprapaten har gjort mer underverk än alla läkarna tillsammans.

Det är helt absurt hur dålig vår sjukvård är. Inte ska man behöva vara döende för att man ska tas på allvar?

Stäng meny