Fick du inte veckan att gå ihop?

Världen går inte under bara för att tvätten fortfarande ligger otvättad, disken står framme eller för att någon arbetsuppgift blev ogjord på arbetet.

Fredagskvällen går inte under bara för att du råkade glömma den där chipspåsen, när du i all stress försökte hinna med storhandlingen innan barnen skulle plockas upp. Även om dina barn skulle hävda det motsatta.

Världen går inte under för att du råkade glömma ringa det där samtalet som du själv kände att du inte fick glömma men som du ändå glömde för att det var annat som kom emellan.

Nej världen går faktiskt inte under när Fredagen väl kommer den finns faktiskt fortfarande kvar.

Lägg därför ditt fokus på det som borde vara det viktigaste och betydelsefulla istället, nämligen på återhämtning och kvalitetstiden med familjen. Varesig det är med eller utan chipsskålen på bordet denna fredag.

Släpp allt som du inte hann med att göra och alla dina måsten och försök låt bli att stressa upp dig.

Låt sakerna som blev ogjorda i veckan förbli ogjorda, för det finns absolut ingen mening med att stressa upp, då sakerna kommer finnas kvar när den nya veckan anländer på Måndag.

Så försök istället att koppla av och ladda upp batterierna för den kommande veckan.

Andas.

Njut av ledigheten och den kvalitetstid du får med dem du håller kär och passa på och gör sånt som du annars inte prioriterar.

Fredagsintervju: Erik Betting.

Veckans gäst i Fredagsintervjun har valt att vara anonym.
Erik Betting är endast ett alias.

Vem är du? Berätta gärna lite kort om dig själv.

Jag är en ung man på 35 år som verkligen älskar de sociala som livet har att erbjuda, spontana nya möten med människor får jag massor med energi utav. Mitt liv har både präglats av ett extremt aktivt liv som elittennis spelare men även under destruktiva perioder som något som kan liknas vid en soffliggare.

Just i skrivande stund har jag tagit tillbaka detta intresse och tränar för tillfället ca 5ggr / vecka och då mest fokuserat på löpning och styrketräning. Utöver mig så kretsar mitt liv mycket kring min lilla familj med sambo och en dotter, där vi försöker leva livet mycket genom henne och njuter verkligen när jag, vi ser henne lycklig. Men det som symboliserar mig mest är ett stort hjärta och en enorm drivkraft till att vilja förändra där det verkligen behövs. Det här drivet har nog växt fram genom min idrottsbakgrund som senare blev till att bytas ut mot en framgångsrik säljkarriär.

Vad är det första ordet som kommer upp i huvudet när du hör psykisk ohälsa?

För mig är psykisk ohälsa en sammanfattning av ett sinnestillstånd, något som man måste möta och göra motstånd emot. Min resa har innefattats av en total botten i form av självmordsförsök men när jag successivt nu klättrar upp och blir mer medveten då inser jag även att din totala förmåga tappas på vägen ner i psykisk ohälsa. Men summerat är psykisk ohälsa för mig, stress, ångest, depression, sömn svårigheter, olust och massor av saker tillsammans. Jag vet att med fysisk aktivitet kan man vända på ett tillstånd av psykisk ohälsa, där ska man börja smått men med kontinuitet. Det kan vara som i mitt fall ett mål om 10.000-12.000 steg / dag genom promenader, detta gör att ens hjärna tillfrisknar snabbare något som hjälp mig enormt.

Vad har du för relation till psykisk ohälsa?

Sinnesförvirring.

När insåg du att du led av ett spelmissbruk?

Jag har som sagt spelat sedan 12års ålder tillsammans med min far som lät detta vara möjligt men jag tror inte jag insåg mitt spelmissbruk för ens jag kraschade första gången och det var ca 5 år sedan. Något inom mig säger att det är svårt att inse sin spelproblematik innan man fullständigt snuddat botten åtminstone har det varit så för mig. Då jag tyvärr haft ett ”hopp” om en livsförändring genom stora vinster för länge i mitt liv. Vändpunkten med mitt spelande har skett i 2 etapper och bägge gångerna har jag blivit påkommen av min sambo som sedan ställt mig mot väggen. Efter dessa kollapsande situationer har jag själv sökt hjälp, första gången fick jag återfall efter 1 år som helt spelfri och nu i skrivande stund har jag gått ca 8 veckor i precis samma KBT behandling som vid första tillfället. Skillnaden då och nu är att jag idag inser att jag är ”spelmissbrukare” vilket jag inte gjorde då och detta gör att jag även inser att det är något jag kommer behöva bearbeta varje dag för resten av mitt liv. När den insikten kom till mig var den både läskig men ändå befriande, läskig för att jag verkligen aldrig kan eller får spela och skönt att veta att jag är sjuk mitt tidigare beteende har inträffat p.g.a att jag inte vetat bättre och nu ska jag vända på detta tillsammans med min KBT grupp.

Hur vart mottagandet från sjukvården? Fick du tillräckligt med hjälp och stöd?

Sjukvården har varit fantastisk mot mig, allt från inläggning på vuxen psykiatrin till expert läkare till vanliga vårdcentralen. Jag har verkligen haft tur och mött människor som förstått mig och min sjukdom och guidat mig åt rätt håll, men där handlar det om att våga be om hjälp vilket inte alltid är lätt men det är först då allt sakta kan börja återställas igen. Ja jag tycker verkligen att jag har fått allt jag kan begära i form av stöd och hjälp kring mitt missbruk.

Vilka är dina tre främsta tips till anhöriga när det kommer till att vara ett stöd?

Vara uppmärksam kring beteende förändringar, gällande tid bakom skärmar som Iphone, iPad etc.

Om ni misstänker något, försök ta ett förstående bra samtal med personen ifråga och få hen att öppna sig. Detta kan vara en öppning till ett erkännande.

Supporta, visa kärlek och förståelse. Med det sagt behöver inte detta betyda stanna i ett förhållande till vilket pris som helst men oavsett visa kärlek, stötta i form av söka hjälp, läkarvård etc.  Och biggest ”NO” låna aldrig ut pengar. Detta hjälper inte utan förvärrar.

Vad tror du är det allra läskigaste med att vara öppen om hur man mår psykiskt?

Jag är övertygad om att det handlar om skuld och skam till att känna sig annorlunda då människor idag gärna ”promotar” sina allra bästa stunder på sociala medier. Det här blir en dålig spiral till ett samhällsideal man tror att man måste leva upp till.

Om du fick möjligheten att träffa ditt 15-åriga jag igen, vad skulle du säga?

Jag hade nog velat ruska om både min pappa och mig själv kring stunderna bland spel, travbanor och åtskilliga timmar bakom Jack Vegas maskinerna. Hade velat säga till min Pappa att vi gör något annat, jag vill inte växa upp med detta och vill heller inte att du ska vara olycklig för jag älskar dig.

Något annat du vill förmedla?

Det som jag vill förmedla är att förändring är möjlig men den måste komma genom vilja och då måste man släppa taget till det man vill lämna bakom sig. När man bestämt sig för det då kommer ljusare tider över horisonten. Sen tycker jag att man som spelberoende, anhörig och alla som kommit i kontakt med tuffare tider i livet ska lyssna på min och Lukasbettings podcast som har premiär 8e mars. Där kommer vi belysa spelproblematik, psykisk ohälsa och dess påföljder och mycket mer.

Tack för att jag fick chansen till att medverka i din blogg.

Låt inte rädslan stoppa dig. Utmana och överbevisa den istället.

Rädslan påverkar dig mer än någonting annat.

Det begränsar dig från att våga leva ut dina drömmar och det liv du egentligen kanske vill leva. Låt inte den inte göra detta mot dig utan utmana den istället oavsett om svetten rinner, tårarna sprutar eller pulsen ökar.

Men hur gör man?

1. Först och främst skriv ner dina drömmar och tankar.

2. Ta sedan små steg till att nå dit.
Ge inte upp även om rädslan är stark. Vägen till att övervinna rädslan är att möta den.

3. Håll ut och peppa dig själv. Ställ dig själv frågan vad det värsta är som skulle kunna hända respektive det bästa.
Du kommer snabbt höra dig själv säga mer bra saker än dåliga.

4. Ta hjälp från din omgivning.
Det finns modiga personer runt omkring dig att fråga, ta stöd av och plocka inspiration från.

Genuin självkänsla. – Du förtjänar lycka.

Acceptera dig själv.
Försök se det positiva i vad livet erbjuder dig.

Det som sker i ditt liv sker av en anledning.
Även saker som faktiskt tenderar till att vara positiva.
Trots att du själv vill hävda annat.

Så leta inte fel.
Njut av stunden.

Det är inte för bra för att vara sant.
Det går faktiskt tycka om dig väldigt mycket.
Du förtjänar faktiskt även du att vara lycklig.

Var genuin mot dig själv.
Du förtjänar denna lycka.

Arbeta på din självkänsla.

 

C. Robin Larsson

Alla bär skuld över att psykisk ohälsa existerar. Ingen är oskyldig!

Jag bär skulden. Du bär skulden.
Din granne bär skulden. Dina morföräldrar bär skulden. Även nästkommande generation kommer bära skuld om vi inte agerar omgående från vår sida.

Vi är alla lika skyldiga till att psykisk ohälsa existerar och att den fortsätter gotta sig i människans hjärna och kropp.

Varför? Jo, vi är dem personerna som satt denna stämpel om att negativt mående och orsakerna till de tunga stegen om dagarna inte är något som vi ska prata öppet om med varandra. Människan är den varelse som byggt upp skammen och bilden om att det är fel att må dåligt. Att man som person är helt sjuk i huvudet och fjantig om man inte klarar av sin egna vardag.

Vi är dem som på grund av detta agerande har skapat den stigmatisering som idag råder i vår värld.
En stigmatisering som gör att den psykisk ohälsan gjort sig hemmastadd och fortfarande finns kvar. Vi är alltså dem som bär delvis bär skulden över de tusentals offer som dör på grund av sina psykiska sjukdomar.

Men nu när vi rätt ut detta, låt oss göra något åt saken.
Låt oss tillsammans bygga upp ett samhälle där vi pratar öppet om hur vi mår. Oavsett om vi mår bra eller dåligt. Låt oss istället ta varje samtal som en möjlighet till att byta tips, råd och kunskap med varandra. Så att vi till slut kan råda bot på både stigmatisering, skammen och de psykiska sjukdomar som idag existerar i vår värld.

Bär inte skulden med skam.
Var med i förändringen och påverka så att du istället kan bära lösningen med stolthet.

 

För att lyckas hjälpa andra bör du vara en empatisk stödjare.

För att du ska kunna förstå samt vara förmögen att hjälpa en annan människa bör du ha förmågan att kunna sätta dig in i en annan persons upplevelse men samtidigt kunna skilja dina egna upplevelser från den personen du vill hjälpa.

Du bör vara en så kallad empatisk stödjare.

Det vill säga att du kan gå in i en roll som hjälpare utan att låta dig själv bli påverkad av berättelsen den andra delar med sig av.

Tillexempel,

Din bästa kompis är ledsen. Du väljer att ta reda på orsaken men låter dig inte själv dras med av händelsen, utan istället bekräftar känslorna, ger ditt medlidande och hittar sedan alternativa lösningar för att hjälpa personen ur situationen.

Stäng meny