SVERIGES SJUKVÅRD. ETT STORT FRÅGETECKEN?!

Jag har börjat fundera på vad det är för sjukvård vi egentligen har i Sverige?

När ens psykiska liv äntligen stabiliserat sig så är det dags för det fysiska att krångla.

För drygt tre veckor sedan började min ljumske krångla. Det var när jag klev upp en morgon och skulle göra mig i ordning för jobbet som smärtan uppkom. Varje steg jag tog efter det att jag klivit upp gjorde så förbannat ont.

Men med både Alvedon och Ipren i kroppen pallrade jag mig iväg till arbetet och bet ihop. För att sjukskriva sig efter en tidigare lång sjukskrivning var ingenting jag kände var lockande.

Jag fick helt enkelt bita ihop!

Några få timmar hann gå på arbetet innan smärtan eskalerade. Den hade nu också satt sig i vänstersida av magen.

Jag var tvungen att avbryta passet och ta mig till akuten i Danderyd för hjälp. Det var åtminstone vad jag trodde att jag skulle få.

På plats där misstänkte de att det kunde röra sig om antingen ett ljumskbråck eller en svullen lymfkörtel.

Men trots detta gjorde dem ingenting mer än ta ett par prover och känna igen hela nedre regionen.

Trots den smärtan som jag hade och som jag också påtalade fick jag ingenting som kunde lindra. Inte någongång under de timmar som hann springa förbi medans jag väntade på besked.

Strax innan midnatt blir jag hemskickad, nu med ännu mer smärta än tidigare med svaret att det förmodligen handlade om en svullen lymfkörtel.

Skulle inte smärtan avta efter semestern så rekommenderade läkarna att jag kontaktade min närmsta vårdcentral.

Smärtan avtog, men endast under några dagar. Under vistelsen i Italien kom den tillbaka och denna gången hade jag svårt att röra mig.

Varje steg jag och varje rörelse med benet smärtade.

I veckan nu så kontaktade jag min vårdcentral och fick först en tid i september. Kan ni förstå den väntetiden?

Jag ringde andra ställen som antingen inte kunde ta emot mig eller som direkt hänvisade mig tillbaka till min vårdcentral.

Tillslut i irritation ringde jag upp dem igen och förklarade läget och att jag behövde hjälp nu med desamma. Direkt hade dem en tid en timme efter samtalet.

Vad gjorde läkaren under vårt möte?

Satt på sin stol vid datorn. Suckade och pustade och frågade om jag ville bli sjukskriven. Vilket jag självklart tackade nej till, men så vart det. Jag blev sjukskriven två veckor och det var det enda hon kunde göra för mig.

Hon genomförde ingen undersökning eller någon kontroll på varken ljumske eller ländryggen som då också hade fått sig ett törn på grund utav felbelastning.

Men för att få hjälp hänvisade hon mig till akuten för de kunde genomföra en röntgen. Akuten som från början hade hänvisat mig till vårdcentralen?

Jag var nu totalt på bristningsgränsen och frustrerad över hela situationen.

Att inte få hjälp eller bli tagen på allvar är det allra värsta man kan vara med om. Man är totalt hjälplös när ingen sjukvård vill ta sig ann sina problem.Som tur är bokade Alex in mig på en massage i Onsdag som hjälpte mig att få musklerna att slappna av. Igår var jag hos en naprapat som drog till ryggen på mig och han gjorde sig också ett försök att fixa till ljumsken.

Tyvärr var det svårare. Så på Måndag blir det ett återbesök för ännu mer behandling.

Men jag fick en sak klar av naprapaten. Det var varken ljumsken eller ryggen som var boven i dramat.

Utan mitt bäcken. Det har helt enkelt hamnar fel. Vilket har gjort att ljumsken och ryggen fått ta smällen för allt.

Både massören och naprapaten har gjort mer underverk än alla läkarna tillsammans.

Det är helt absurt hur dålig vår sjukvård är. Inte ska man behöva vara döende för att man ska tas på allvar?

Dag 3 i Italien, Balestrate!

Jag vet att jag varit dålig på att uppdatera här på bloggen under den senaste tiden. Men sommaren har tagit mig med storm och det har varit svårt att hitta en balans med arbetslivet, kärlekslivet och bloggandet.

Men nu tänker jag dela med mig lite av vart jag för stunden befinner mig och visa att jag lever.

Jag befinner mig för stunden i Italien, Sicilien i en stad som heter Balestrate. Så när jag skriver detta inlägg ligger jag i en solstol på takterrassen som finns i vårt boende här nere.

Det är tredje dagen vi är inne på och det är helt fantastisk här nere. Dagarna bjuder på nästan 40 graders värme och kvällarna mer ljumna, men ändå varma. Just nu för stunden är det 27 grader ute.

Denna dag har spenderats ute i solen en hel del, vi blev utan ström och vatten under förmiddagen och det fanns inte så mycket mer att göra än att lapa sol i värmen.

Dock inte en jättebra kombo när man inte har möjligheten att svalka av sig. Vi har också tagit en liten promenad på Balestrates gator.

Vi är alldeles nyss hemkomna från en otrolig skön SPA stund, med bastu, pooler och en härlig parmassage. En helt perfekt avslutning efter en dag med sol.

Kvällen som återstår nu kommer spenderas tillsammans med de tre fina här och en massa god italiensk mat. Det kommer säkert slinka ner en del bubbel och någon glutenfri öl också.

Hoppas ni har det bra ni också!

FÄRDEN FRAMÅT, – DIN INDIVIDUELLA RESA BÖRJAR VID NOLL!

Instagram: Konstenattvaramanniska.se 


Du färdas hela tiden framåt.
Även de gånger då du själv tycker du tar ett eller två steg bakåt.

Från första stunden som du föds börjar din individuella resa. Allas ser olika ut och du kan inte byta ut det mot någons annan.

Ditt liv är ditt liv.
Det ända du kan göra är att anpassa dig efter hur saker och ting uppkommer längs din väg tills den dagen din existens upphör på denna jord. När det blir vet ingen, varken du eller någon annan.

Du färdas hela tiden framåt.
Det som hände igår är ett förflutet idag. Hur mycket du än vill skruva tillbaka tiden och förändra så kommer det aldrig gå. Det som händer imorgon är fortfarande en gåta som ingen kan svara på. Varken du eller någon annan.

Kanske får du reda på att du ska bli förälder, kanske mister du en nära familjemedlem. Livet består av många känslor och du vet aldrig vilken som kommer närvara. Mycket skratt och gråt kommer uppkomma, allt du kan göra är att hoppas på mer av det ena än det andra.

Du kommer stöta på motgångar under ditt liv.
Många av dem kommer väcka känslor av hopplöshet och förtvivlan. Känslan av att ge upp kommer infinna sig och du kommer tappa kraften till att fortsätta kämpa. Bli inte skrämd. Även om det för dig kommer bli tuffare att ta sig ur svackan jämfört med den som sitter bredvid.

Du färdas hela tiden framåt.
Även de gånger livet saktar in och du tycker du står och trampar på samma ställe utan att komma någonstans. Vissa kommer uppskatta detta andra kommer hata det. Vi är alla olika.

Ibland kommer färden gå så snabbt att du vill att den ska sakta in. Du kanske kommer tycka att ditt barnbarn utvecklas för fort eller att du inte fick tillräckligt med tid med dina morföräldrar innan de lämnar vår värld.

Kom därför ihåg att alltid njuta av vad livet har att erbjuda dig och ta vara på den tiden du får själv här på jorden men ta också var på den tiden du har tillsammans med dem du älskar. Värdera och prioritera.

Du färdas hela tiden framåt.
Det finns ingenting du kan göra åt detta. Varken stoppa eller sakta in det. Du kommer aldrig kunna förändra det som redan skett.

Men det du däremot kan göra är att påverka din framtid och rikta blicken framåt. Samt förbereda dig för eventuella motgångar och prövningar och lära dig njuta av vad livet har att erbjuda dig under resans gång.

Det kommer alltid finnas något att glädjas åt. Även de gånger då det inte känns så och livet suger.

Kanske har du en familj du älskar, en bästa kompis som du värderar högt eller ett husdjur som är ditt allt. Omringa dig av dessa. Ta hjälp utav dem om livet blir för tufft.

Avancera inte ditt liv. Utan njut och prioritera det och dem som får dig att må bra.
Men framförallt var inte för hård mot dig själv och fokusera inte på det som du inte kan förändra. Fokusera framåt.

FEJKADE KONTON UPPGER SIG VARA JAG I HEMLIGA GRUPPER DÄR UNGA TJEJER HÄNGS UT!

Tänk att bilden nedan, föreställande sig själv kan påverka så många oskyldigas liv negativt. Samtidigt som det påverkar min vardag negativt.

Den här gruppen är för er som vill veta om dom ni skriver med, prata kärleksproblem, snacka skit.
You name it.

Från början låter informationen ovan väldigt lovande. Det låter helt fantastiskt i mitt tycke.
Man kan nästan för en stund tro att andra killar i vårt land faktiskt börjat värna om andra killar när man läser ovanstående meningar.Flera hundra killar för att vara exakt.

Men skenet bedrar. Riktigt så bra var det inte efter man satt sig in mer i det hela.

Igår tog en bekant kontakt med mig efter att hon sett att en kille utsett sig för att vara mig på Facebook, genom att använda en av mina personliga bilder.

Hon meddelade också att han med mig som profilbild för sitt personliga konto, lagt ut flertal bilder i gruppen föreställande nakna oskyldiga tjejer.

Jag var tvungen att se detta själv. Enbart för själv få en inblick i vad allt handlade om och jag kan säga att jag blev riktigt förbannad.

Allt stämde.

Killen som också är administratör för gruppen, har helt enkelt med min bild hängt ut andra tjejer och har tillsammans med andra grabbar i gruppen skrivit vidriga saker om dessa personer och använt helt oacceptabla skällsord.

Jag vet inte riktigt hur denna människa tänkte när han väljer att sabotera andras liv på detta sätt. Både genom att hänga ut mig på detta sätt, men också dessa tjejer.

Jag har också extremt svårt att förstå hur övriga killars hjärnor egentligen fungerar.Hur kan dem stödja en grupp som denna, genom att spä på med ännu mer vidriga kommentarer och bilder på oskyldiga tjejer?

Han och även gruppen anmäldes självklart direkt.
Funderingar går även på att göra en polisanmälan. För tillräckligt med bevis finns i min hand.

Men det stannar inte där.

Senare samma dag får Alex ett meddelande av en kompis som även hon sätt mitt ansikte bakom ett Facebook-konto. Det visade sig vara samma kille. Administratör för en annan liknande grupp.

Även där har samma händelser inträffat. Mitt ansikte har återigen blivit undertecknande för flertal oskyldiga unga kvinnors privata bilder. Han och gruppen anmäldes återigen.

Något annat som också är lite spännande och värt att nämna är att jag funnits på Tinder. Bara några veckor tidigare.

Exakt samma bild som tidigare, men denna gång under ett helt annat namn.

Även vid detta händelseförlopp hörde en vän av sig till mig och meddelade och att hon anmält kontot för fejk.

Tre gånger på loppet av en månad har åtminstone två personer uppgivet sig för att vara jag fast med olika namn.Det är tre gånger för mycket och det ska inte behöva vara så att oskyldiga människor ska behöva lida för andra dumheter.

Jag förstår inte alls hur man som individ tänker när man väljer att göra på detta sätt?

Men det kanske är det som är grejen. Dom tänker inte alls. Hjärnan kanske saknas eller så är snabeln mellan benen inte tillräckligt lång. Det finns trots allt ett uttryck som säger: “Killar tänker så långt snoppen räcker.”

Kanske finns det en poäng bakom detta uttryck?

Nej killar! Skärp till er nu!
Lägg ner era vidriga grupper och bli människor och låt mina bilder vara framöver.

Skulle någon av er andra se mina bilder dyka upp framöver under andra namn eller på ställen där jag inte hör hemma. Meddela mig gärna och anmäl gärna allt.


– Läs gärna Atilla Yoldas text om liknande händelser där han också intervjuar några av de tjejer som blivit utsatta. Men också frågar killen bakom aktuell grupp i texten hur han resonerade vid skapandet av gruppen. >>KLICK<<

ÅNGEST ÖVER ATT KOPPLA AV!


Ångest över att ta det lugnt?

Jag har kommer underfund med att min ångest som jag idag handskas med har en tendens till att uppkomma i samband med att jag inte gör någonting

.Så fort jag sätter mig eller lägger mig ner så börjar det krypa i händer och fötter.Snabbt där efter är ångesten på plats i kroppen och hela jag fylls med obehagliga och jobbiga känslor.Känslor som jag är fullt medveten om är helt ofarliga och som jag skapar genom att inte acceptera att slappna av.

Det är absolut inte så att jag anser mig ha förpliktelser till att utföra vissa saker i hemmet eller att jag har en massa annat som borde göras. För många gånger är dessa sedan tidigare redan avklarade.

Utan känslorna uppkommer i samband med att jag bestämmer mig för att ta en stunds avkoppling eller inte göra någonting alls.

Det kan vara tillfällen då jag sätter mig för att kolla en film eller tänker ta en gubbvila. Stunden då jag sätter eller lägger mig startar allt och jag känn ofta att jag behöver avbryta eller pilla med något för att klara av att vara still.

De gånger då jag fungerar och då ångesten inte träder fram är när jag arbetar eller håller mig sysselsatt.

Även nätterna botar ångesten. För även om det tar en tag innan jag somnar, så sover jag hela nätter utan avbrott. Utan sömntablett.

Dock är jag fortfarande väldigt trött när jag vaknar och inte alls så utvilad som jag själv skulle önska.

Det är svårt att säga om detta beror på situationen eller om det har med det varma vädret att göra. Det som dock inte är svårt att säga är att detta självklart inte är hållbart längre.

Men jag vet inte riktigt vad jag kan göra åt situationen.

Om någon av er har samma problem och har några tips så får ni mer än gärna berätta dem.

71. HEJDÅ PAPPA!

För ett tag sedan nämnde jag att jag skulle iväg och spela in ett podcast avsnitt.

Jag nämnde dock aldrig vilken det rörde sig om eller vad avsnittet skulle handla om. Ett medvetet val som jag själv gjorde för att jag knappt själv visste så mycket. Men också för att dra ut på spänningen lite extra inför släppet.

Men nu tänker jag avslöja det. För idag släpps det. Jag hoppas många av er kommer lyssna och att ni tycker avsnittet både är intressant och bra. Personligen är jag stolt och nöjd över hela avsnittet.

Det är naket, utan filter och helt hundra procent ärligt. Allt jag delar med mig om i avsnittet är urdrag från mitt bagage och liv.

Delar som jag skrivit om här på bloggen tidigare men inte suttit och samtalat öppet om. Något som både var nytt och främmande från min sida men som jag är tacksam över att jag fick möjligheten till. Samtidigt som jag har förhoppningen om att det eventuellt kan hjälpa andra ute i samhället och nå framgång och lyckas hitta tillbaka på rätt bana.

Låt mig få presentera och kanske även introducera vissa av er för den fantastiska podden. Regnbågsliv

Sveriges största hbtq-podcast skapad av de fantastiska killarna, Anton Johansson och Thobias Thorwid.

Det var en stor ära att bli tillfrågad om att få medverka i deras podd. En förfrågan som jag inte kunde avböja.

I avsnittet som idag släpptes samtalar vi om hur det har varit att växa upp med frånvarande fader som på olika sätt utsatte mig för händelser. Men också om mobbning och min psykiska ohälsa som senare i livet i uppkom.

Jag hoppas ni lyssnar och delar vidare detta till era vänner, familj och anhöriga.

Inte bara för min skull utan även för killarnas grymma arbete bakom podden och för att tillsammans bidra till att utrota stigman kring viktiga ämnen.

Ni hittar det på er podcast-app, Radioplay.se eller iTunes.

Gå direkt till avsnittet genom att klicka här

Kram!

Stäng meny