40. Fredagsintervju: Philip Diab. ”Ibland ockuperar vi oss med tankar som inte är produktiva, som leder till grubbel och som gör oss ork- och handlingssvaga”.

Vem är du? Berätta gärna lite om dig själv.

– På det professionella planet, jag har en bakgrund som serieentreprenör, är professionell coach sedan 2005, driver ett företag, Kickass-Coach, där vi bistår människor och företag som vill ha ett annat resultat än idag. Personligt, jag är 54 år, uppvuxen i Malmö och bor delvis kvar där men spenderar ungefär halva tiden i Palma på Mallorca, där jag också bor. Är beroende av att träna kampsport som jag gjort i nästan hela mitt liv. Jag är lite motsägelsefull, jag gillar verkligen det nya och att utmana mig själv när det gäller personlig utveckling och att möta nya människor, medan jag har konserverad syn på bilar, motorcyklar och musik. Det är tryggheten och basen som gör det andra möjligt tror jag.

Men innan du läser vidare. . .

Mina svar är mina svar, det är alltså mina perspektiv som coach, inte som läkare eller psykolog, och det kan vara så att andra har helt olika uppfattning och det kan vara så att andra menar att jag enligt vetenskapen har fel. Om du blir provocerad av det jag skriver, ta möjligheten och förmedla ditt perspektiv på samma frågeställningar och hitta ett sätt att nå ut med detta. Är det något du undrar över finns jag på philip@kickasscoach.se och jag svarar på alla mejl även om det ibland tar flera veckor.

Vad är din definition av psykisk ohälsa?

– När vi upplever saker som andra inte gör och när vi låter dessa tankar ta över våra beteenden för att sedan ha en så pass negativ påverkan på våra liv att vi inte längre är ledare själva. Det kan handla om att avstå sammanhang, om att säga nej till relationer och arbete till att helt isolera sig.

Gränsen mellan psykisk hälsa och psykisk ohälsa, vart går den enligt dig?

– Om vi har psykisk ohälsa och är omedvetna eller om vi har det och är medvetna om det och inte gör någon förändring, där är det psykisk ohälsa. När vi inte har det eller har det och gör något åt det kan man börja prata om psykisk hälsa eller tillfrisknande från psykisk ohälsa.

Vad tror du det är som avgör att vissa personer faller ner i träsket, medan andra klarar sig undan?

– Det beror på vad träsket är. Någon som står bredvid en alkoholist skulle kanske säga att alkoholismen är träsket medan alkoholisten kanske menar att det är alkoholen som skyddar från psykisk ohälsa, som stänger av jobbiga känslor. Vad som leder till att vissa faller ner i det eller inte är både genetiskt och socialt, hur reagerar vi på t ex droger och alkohol och socker och hur har vi lärt oss hantera motgångar.

Har du själv någon relation till den?

– Ja. Jag har t ex en förmåga att kunna fokusera på en sak och göra den bra och ta den hela vägen tills den är färdig. Baksidan av det är en slags tvångsmässig besatthet kring just den saken och annat runtomkring blev i perioder lidande innan jag tog hjälp med samtal för att förstå hur jag är och hur det påverkar mig både negativt och positivt och sen kunna arbeta mer medvetet för att fortsatt kunna göra bra saker utan att det påverkar min hälsa och relationer negativt.

Jag har också coachat många s k högpresterande, alltifrån elitidrottare till entreprenörer och det är ofta samma faktorer som finns med i deras liv, och något som många rä rädda för att förändra för att det finns en rädsla att det som ger en njutning ska försvinna. Det kan också finnas hinder kring förändring för att vi förväxlar prestation med välmående och lycka.

Hur kan vi, enligt dig, förebygga och minimera den psykisk ohälsan?

– Våga prata om hur vi känner det, både rent generellt och även i specifika situationer som gör oss osäkra. Be den vi pratar med att inte försöka fixa oss eller döma oss utan bara lyssna och kanske förstå och spegla.

Skulle du säga att det är viktigt att prata öppet om hur vi mår psykiskt?

– Ja. Och vi kommer ibland till en gräns där vi behöver ifrågasätta oss själva ”hur vill jag ha det och vad är jag beredd att göra för att nå dit?” och när vi lyssnar på någon som inte mår bra också våga fråga hur den personen vill ha det och hur vägen dit skulle kunna se ut. Och om den personen behöver något från en. Det är också viktigt att våga prata om när vi mår bra psykiskt. För det kan fungera som ett sätt att äga det och våga stanna kvar och vara stolta över oss själva istället för att rusa iväg till nästa grej. Vi bidrar också till samtal som kan inspirera andra.

Vilka anser du vara de tre främsta stegen man bör tänka på för att lyckas skapa sig en god psykisk hälsa?

1. Sinnesro. Har jag frid i sinnet? Annars gör det som gör dig fridfull.

2. Vårda dig själv och andra. Inte bara dig själv, inte bara andra.

3. När något inte känns helt bra, våga be om hjälp utan att exakt veta vad det är du behöver.

Du arbetar som kickas-coach och har till huvuduppgift att coacha personer som är i behov av förstärkt hjälp att se sanningen i deras livssituation, sig själva och sitt handlande.

Hur vanligt är det att personer som söker sig till dig, även har med sig ett bagage av psykisk ohälsa?

– Jag skulle säga att drygt 25% har detta. Här gäller det för oss att titta på om det har en så stor negativ påverkan på den personens liv att det är det vi behöver titta på och jobba med, eller om detta är konsekvenser av andra felaktiga val. Ibland ockuperar vi oss med tankar som inte är produktiva, som leder till grubbel och som gör oss ork- och handlingslösa.

Är det generellt så att den problematik som ligger hos personen när det kommer till livsval och handlande i grunden orsakats av någon form av psykisk ohälsa?

– Nej. Det kan handla om värderingar (t ex ”man håller vad man lovar” och så stannar man i en relation där man utsätts för psykisk och fysisk misshandel istället för att lämna den eftersom man gjort ett löfte en gång). Det kan handla om rädslan av fattigdom som gör att man ständigt vill utveckla sitt företag eller ta mer timmar på jobbet som gör att man blir utmattad och isolerad och där man oavsett vad man uppnår blir mer och mer besatt av ”mer”. Sen kan psykisk ohälsa vara grunden till samma problematik och att man då istället döljer psykisk ohälsa genom sina prestationer. Det gäller alltså att kolla på hönan eller lägger och ibland hänger de ihop och bygger negativt på varandra.

Sedan 2008 har man även kunnat se dig i Lyxfällan. Där kan man få en liten skymt av vad en kickass-coach är och just hur du arbetar med att coacha andra i deras personliga utveckling.

Men vad är god personlig utveckling för dig?

– Min upplevelse av att jag vill vara den bättre personen än idag och att jobba i den riktningen och att förstå att det inte är ett slutmål utan en resa där det gäller att vara närvarande i sina känslor och nöjd med det man uppnår – att man sen vill ha mer är en annan sak, men först nöjd och fira, sen mer om det ger en något positivt.

Hur gör du för att nå en maximal personlig utveckling och även dina framgångar?

– Jag sätter mig i sammanhang med människor som vill samma sak (inte specifikt jobba med samma sak med sig själva utan som vill utvecklas) och då brukar detta väcka tankar hos mig, ofta säger andra saker om sig själva som jag inte ens visste att jag ville ha för egen del. Mina professionella framgångar jobbar jag inte för att maximera, inte de personliga heller, jag jobbar på i en takt jag är nöjd med.

Har du själv varit i behov av coachning eller terapeutiska samtal? – Även en kickass-coach har väl dalar i livet och brister som är i behov av bearbetning och förändring?

– Jag har haft en andlig mentor i drygt 20 år och har flera personer i mitt liv som jag har återkommande samtal med som jobbar professionellt med detta. Jag har även gått i terapi för att lösa upp vissa knutar. En del av mig tänker att det är viktigare att söka denna hjälpen än vad rent praktiskt är man vill jobba igenom. Det är ens mindset – att förstå att det finns saker som kan förändras men jag kan själv inte de dessa. Det handlar om ödmjukhet och jämlikhet. Min bestämda uppfattning är att de som jobbar med andras utveckling inte gör det tillräckligt bra om de tror att de sitter på alla svaren själva. Sen handlar det om att ta hand om sig själv också. Det räcker inte med att veta träning är bra för en, jag måste gå till gymmet också. Det är samma sak med personlig utveckling.

Avslutningsvis,

vad är din största motivation i livet?

– Frihet. Och att skapa.

Jag har t ex varit företagare i stort sett i hela mitt liv. Det innebär att jag från grunden får skapa det jag vill och sen har jag friheten att göra vad jag vill med det.

Att driva företag är som att måla. Man börjar med en tom duk och det är det vackra i det.

Med sport t ex så har jag aldrig sysslat med lagsport. Jag vill inte gå in i någon annans system utan bestämma allt själv.

När det t ex gäller yrkeslivet så har jag haft några få jobb tidigt i mitt liv, sedan startade jag företag där jag från grunden byggde det jag ville se som mitt. Jag kan tänka mig att det är som att måla, men börjar med en tom duk.

Vad händer härnäst i ditt liv?

– Jag ska komma tillbaka från skador och byta sport från kickboxning till boxning. Den resan börjar den 1 december. Jag funderar också på att byta lägenhet till hus på Mallorca där jag kan odla, använda solenergi och dra vatten från egen brunn. Tanken på självförsörjning känns spännande.

Något annat du vill förmedla?

– Ja. Personlig utveckling är inget du kan läsa dig till. Det handlar om att göra, eller inte göra saker. Det är en experimentverkstad och inget högskoleprov.

39. Fredagsintervju: Charlie Klang. ”Jag hade bett mitt andra jag att be om hjälp”.

Vem är du? Berätta gärna lite om dig själv.

– Mitt namn är Charlie Klang och jag är tidigare student på Lunds Universitet där jag läst genusvetenskap. Före mina studier arbetade jag som snickare, vilket gett mig en unik position att prata om machokultur och mäns könsroll. Idag arbetar jag i förändringsprojektet ’En byggbransch för alla’ som avser att skapa bättre förutsättningar för byggarbetare. Jag driver även Instagram-kontot Genusarbetaren och föreläser om genus, machokultur och våld.

Vad tänker du på när jag säger psykisk ohälsa?

– När jag hör psykisk ohälsa så tänker jag personligen på flykt. Det är något som jag levt med väldigt länge i mina gymnasiala skolår, framförallt i sammanhang av prestation och stå inför publik. Många gånger har denna rädsla att prata inför andra människor orsakat stora mängder ångest, och vid flera tillfällen fick det mig att fly situationen.

Vad tror du är den största orsaken till stigmatiseringen?

– Jag tror att människor är rädda att synas som svaga, och många ser svaghet som något dåligt. För att passera obemärkt i dagens samhälle så finns det tydliga normer och mått på hur du som människa ska vara. Vi liknar oss själva med de bilder vi bemöts av i sociala medier utan att reflektera över faktumet att vad som primärt visas i dessa är de vackraste eller finaste stunder i människors liv. Sällan visas något som inte är lyckligt eller vackert, vilket skapar en förvrängd bild som i slutändan slår tillbaka på vårt eget självförtroende. Dumt nog tror jag psykisk ohälsa även blir en produkt som många individer hellre håller för sig själva än berätta för sina vänner, eftersom vi ofta inte vill störa andras lycka eller glädje.

Varför tror du psykisk ohälsa ifrågasätts av en del människor?

– Jag tror psykisk ohälsa ifrågasätts för att det är ett samtalsämne som får väldigt lite utrymme och att människor överlag saknas kompetens kring vad psykisk ohälsa innebär. Det är svårt att likställa annan sjukdom eller fysisk nedsättning och för kritiska öron kan psykisk ohälsa likväl vara påhitt. Samtidigt så förutsätter jag att en del av ifrågasättandet grundar sig i jämförandet mellan människor. Ifall jag har klarat av det här – varför kan inte du? Det är ett gammalt tänk som jag tyvärr tror lever kvar hos många. 

Vad skulle dina tre främsta råd vara till någon som precis hittat tillbaka efter en period av mörker?

– Mina tre främsta råd skulle vara:

1. Ta vara på dina vänner och var inte rädd för att vara en belastning.

2. Håll fast i dina rutiner men utmana dig själv att skapa nya.

3. Försök förstå varför du blivit bättre.

Har du själv fått erfara psykisk ohälsa?

– Jag har haft flera perioder där jag pendlat i min hälsa, men få gånger har jag mått lika dåligt som jag gjorde under min gymnasieperiod. Jag var väldigt skoltrött över en längre period vilket skapade en ond spiral av ångest och depression. Jag förstod inte hur illa det var för stunden och tvingades att hoppa av. Jag såg istället mig själv som ett misslyckande och att jag var sämre än de som lyckades i skolan. Det var inte förrän i äldre dagar jag insåg just vilket dåligt skick jag var i under den perioden.

Om du blickar in i ditt liv just nu, anser du då att du lever under en balanserad, hälsosam och välmående livsstil och vardag? Motivera gärna.

– Min nyckel till välmående är rutiner. Rutiner för mig skapar ett syfte och en anledning med min vardag. Håller jag inte fast i dessa märker jag tydligt hur mitt mående påverkas. Primärt behöver jag tre essentiella komponenter – en vardagssyssla, social kontakt och träning. Det är även dessa tre jag försöker få ordning på först när jag märker mig själv må sämre.

Vad skulle du säga till till ditt 15-åriga jag om du fick chansen att möta honom igen?

Ifall jag träffade mitt 15-åriga jag så skulle jag vittna en person som snart skulle få en väldigt tuff period i skolan. Jag hade bett mitt andra jag att våga be om hjälp och inte försöka fly utmaningar bara för att jag var rädd. Jag skulle uppmuntrat honom själv att sluta försöka passa in i normer som inte var gynnsamma och att han är bra som han är. Jag skulle också uppmuntrat honom att gråta mer istället för att se en heder i att undanhålla det.

Slutligen, vad händer härnäst i ditt liv?

– Härnäst kommer jag försöka fortsätta placera mig själv inför utmaningar även om de kan skrämma mig. Det är oftast i utförandet av dessa som jag känner mig som bäst eftersom det är så starkt kopplat till mitt mående i gymnasieperioden. Jag hoppas även på att kunna sprida mitt budskap till fler och förändra maskulinitet till ett ideal som inte längre stänger in känslor och får fler män att be om hjälp.

38. Fredagsintervju: Emma Green. – “Att jobba hårt och bita ihop är så djupt rotat i vår samhällsstruktur”.

Vem är du? Berätta gärna lite kortfattat om dig själv.

– Emma Green, före detta höjdhoppare i världseliten. Tävlat på VM, EM och OS och tagit medaljer på EM och VM.
Nu föreläser jag bland annat om konsten att prestera med glädje. Tillsammans med Camilla Kallin. Vi delar med oss av våra erfarenheter på ämnet och kopplar till den senaste forskningen på hjärnan.
Vad motiverar dig en jobbig dag då allt går emot dig som får dig att fortsätta framåt?
– Mina mål och tankarna om mitt varför. Men oftast är det mina invanda mönster (vanor) som håller kursen. Och dom har jag skapat utifrån mina mål och mitt varför.

Vad tror du är orsaken till att alla människor fortfarande inte kan acceptera och respektera hbtq-personer?

– Okunskap. Att vi dömer innan vi mött och lärt känna människan bakom.

Har du erfarenhet kring psykisk ohälsa?

– Ja, genom nära vänner och jag har själv levt med extrema krav på mig själv och nära gränsen, att vara elitidrottare är inte sunt varken för kropp eller själ. Att jag nu föreläser om att prestera med glädje, bygger såklart på att jag upplevt alla former av prestation. Definitivt inte bara glädje.

Varför tror du det råder stigmatisering kring psykisk ohälsa?

– Jag tror att många fortfarande ser på det som en svaghet. Att jobba hårt och bita ihop är så djupt rotat i vår samhällsstruktur. Vi ger varandra dåligt samvete om vi inte kan jobba hårt. Vila och återhämtning är ingen naturlig del av våra liv. Som i andra kulturer. Siesta kanske vore nått? Jag håller på mycket med yoga, och jag är övertygad om att det är en utav anledningarna till att det blivit så populärt, att yogan ger utrymmet för kropp och själ.

Vilka är dina tre främsta tips till ett gott och hälsosamt liv?

1. Omge dig med människor som ger dig skön energi.
2. Rör på dig.
3. Ät varierat och mat med mycket färg.

Hur mycket påverkade idrotten din psykiska hälsa?

– Jag har blivit den person jag är. Jag hade inte haft det självförtroendet jag har idag och inte den kunskapen om hur både min kropp och själ funkar. Idrotten har gjort att jag fått uppleva de mest fantastiska känslor men många fruktansvärda känslor också. Jag hade aldriv velat vara utan någon av alla känslor jag känt. Men som mamma skulle jag inte vilja se min dotter uppleva de där extremt höga prestationskraven, pressen och känslan de för med sig.

Något annat allmänt du vill förmedla?

– Att vara snälla mot varandra, le mer både mot dig själ och andra.

37. Fredagsintervju: Pekka Heino. – ”Jag hade ett tufft, väldigt tufft år, med många mörka tankar innan jag kom ut för kompisar och familj”.

Foto: Skillpartner.

Vem är du? Berätta gärna lite kortfattat om dig själv.

– Make och tv-man. Tillsammans med Erik i 26 år, synlig i rutan i 35 år.

Har du någon erfarenhet kring psykisk ohälsa?

– Min erfarenhet av psykisk ohälsa är att jag genom åren försökt stötta några vänner i detta. För egen del tror jag inte att det gått så långt, men det kanske är svårt att bedöma själv.

Vad är dina tre främsta tips till att må bättre och orka fortsätta kämpa?

– Svårt med tips, eftersom det är så individuellt, men för min del handlar det om motion.

Allt från promenader och cykelturer till tufft pass på gymmet. Socialt umgänge. God litteratur.

Hur mycket påverkade det dig psykisk under din process att hantera att du var bög och innan du kom ut offentligt?

– Jag hade ett tufft, väldigt tufft år, med många mörka tankar innan jag kom ut för kompisar och familj. Offentligt kom jag ut efter att ha varit ihop med Erik i fem år, så då var det inte längre så traumatiskt.

Hur viktigt är anser du det är att komma ut ur garderoben?

– Att komma ut är så oerhört individuellt, hur och när det görs. Vissa verkar inte behöva det, men för mig var det som en pånyttfödelse. Tuff process, men jag skulle inte vilja vara utan den.

Varför tror du att det råder en stigmatisering kring psykisk ohälsa?

– Är det verkligen stigmatiserat? Jag tycker att det pratas om det mer och mer, vilket är bra. Upp i ljuset med demonerna!

Anser du att det är viktigt att prata om psykisk ohälsa? Motivera gärna varför.

– Det är väldigt viktigt att prata om det, enda sättet att tackla svåra saker ÄR att analysera, dissekera, älta…om man så vill. Det är enda sättet att få grepp om det svåra, sätta ord på problematiken.

★ Fredagsintervju: ALASKA THUNDERFUCK. – ”I have always struggled with not feeling good enough”.

Photo by: Matt Monath.

Who are you? Can you tell a little about yourself?

– My name is Justin Andrew Honard.
I’m an artist, entrepreneur, and performer who happens to be the mad scientist behind Drag superstar Alaska Thunderfuck.

What do you think about when you hear the words mental illness?

– Pain, trauma, anxiety.

Do you have any experience when it comes to mental illness? Can you tell a little bit about it.

– Depression has run in my family and has existed in the background and sort of has always been there. Also, alcoholism and addiction.

What tools or strategies do you use to maintain a good well-being? Some tips?

– I know I’m at my best when I’m resting and not drinking too much. I don’t always succeed in achieving these things. I also like to meditate and fill my well as far as spirituality and a perspective on the bigger picture.

How about Alaska.
Do you feel more mentally stronger since Alaska came into the picture? How has drag changed your life?

– Drag was necessary for me.
I had a lot of anger as a young Queer person, and I felt first hand the discrimination that goes along with being Queer or standing out in American society. Drag was a way to harness all of those things that made me different and the things that caused me pain and turn them into something that gave me power. It still does this for me, and luckily it empowers other people as well.

How has doing drag affected your perception on masculinity, gender and identity, regarding yourself?

– My journey with gender has been ongoing. As a young child I wanted to be a girl, and I looked forward to a future where I could wear girl’s clothes. Now, I have come to enjoy and respect the entire spectrum of gender. I don’t think I’m Trans, and I don’t think I’m a woman or a man. But I’m something in between.

To get the opportunity to be one of the queens in Rupaul’s Drag Race and the chance to be All star is both fantastic and a chance to affect people and the society. But at the same time it has to be hard and strenuous, both physically and mentally.

What had been the biggest struggle for you since Rupaul’s Drag Race?

– I have always struggled with not feeling good enough. And that feeling persists. And winning the most prestigious title that exists in the world of Drag proved to me that there is no crown or title that can eradicate that feeling.  The only way to move through that persisting feeling is the do my personal best, and run the race with myself without comparing myself to anyone else. I don’t always succeed in this, but I try.

How did your life change after the competition? Did you feel ready mentally for every thing that came after? Did you experience any struggles within yourself?

– When I first got onto Drag Race, it catapulted Sharon and myself into this new world that we had always wanted, but we were in no way ready for. We suddenly had money and opportunity which never really existed for us beforehand. I made a lot of mistakes, and luckily I’ve learned from them and come through the other side. It’s still a lot, but ultimately, I’m grateful that I get to make art and music, and perform on a stage, which is really what my passion is in life.

Mental health is becoming a more talked about subject in media (at least in sweden), Do you feel that the LGBTQ- community is open about mental health issues or is there still a bit of stigma around the subject?

– There is definitely a stigma. But these conversations are important and help people to have more compassion not just toward people with mental illness, but to everyone on this planet.

And the last question,
Alaska/Justin you are one of the most famous drag queens/lgbtq personas out there, what advice would you give to someone who struggles in their life and with mental health issues?

– I would say that there are resources out there to help you– more now than ever. Don’t run away from these feelings of pain, but move toward them, and recognize that at the same moment there are hundreds and thousands of people feeling the identical feeling you are. Have compassion for them, and for yourself. You’re not alone in your struggle.

36. Fredagsintervju: Mikael Reijer. – ”För snart tre år sen så tog jag ett beslut om att ändra riktning och ta mer ansvar för min egen hälsa”.

Vem är du? Kan du berätta lite om dig själv.

– Jag brukar presentera mig som hälften uppväxt i betongen och den andra hälften uppväxt som bonde på landsbygden med stor social förståelse för olikheter, traditioner, religioner och olika kulturer. Jag växte upp i Alby, Norra Botkyrka där min familj bodde under min hela uppväxt som barn. Mamma är från Stockholm och pappa är från Hälsingland där jag tillbringade som liten alla skollov på en gård med djur, hos min farbror som var bonde.

Sedan tio år tillbaka bor jag på en gård utanför Söderhamn i Hälsingland med min familj, något jag drömde om som liten var att ha en egen gård med djur. Under åren har jag jobbat som chef/ledare i större delen av min karriär i olika företag och organisationer.

Men för snart tre år sen så tog jag ett beslut om att ändra riktning och ta mer ansvar för min egen hälsa. Försöka göra saker som jag blev gladare av och orden ”att må bra” har fått en stark betydelse för mig idag. Jag tog beslutet 2016 att förändra min livssituation, sa upp mig från mina två Vd jobb utan att ha något nytt jobb. Jag startade mitt företag 1 januari 2017 och satte två mål.

Mål 1 – Inspirera människor utifrån mina egna erfarenheter om vikten av att må bra.
Mål 2 – Att ta tag i mitt liv på riktigt och leva betydelsen av att ”Må bra” att få en känsla att kunna vakna på morgonen och känna att livet är toppen.

Har du på något sätt varit i kontakt med psykisk ohälsa?

– Med en tung kropp, dåliga rutiner, ibland kanske jag inte såg hur kroppen egentligen tog stryk av stress, ont i rygg, knän, högt blodtryck, en början till diabetes, diskbråck och svårt att sova har varit en vardag i ett 20 tal år och jag blev lite blind av allt detta.

Att bära runt en kropp som allt mer fick slita hårt med massa kilo övervikt påverkade mig även psykiskt i perioder vilket gjorde att jag tappa motivation och saknade glädje i det jag skulle göra. Trots åtskilliga försök att hitta en metod att gå ner i vikt och hitta bra rutiner, så blev det bara korta misslyckade projekt.

Vad är din generella uppfattning till den psykiatriska vården i Sverige?

– Jag har en känsla av att detta är större än man i Sverige egentligen pratar om, jag har en generell uppfattning att det skulle behöva göras en hel del mera. Mycket fungerar bra men som chef för att antal medarbetare genom åren så saknar jag mycket av det förebyggande arbetet.

Min erfarenhet som chef är att det tar för lång tid innan man tar olika ärenden på stort allvar.  Ofta har det gått för långt, där har arbetsgivaren ett stort ansvar. Men när man söker en första kontakt tror jag vården skulle behöva ta ett större ansvar och agera fortare. För att förebygga mycket som det går att göra i ett tidigt skede och förhindra långa sjukskrivningar.

Varför skulle du säga att det är viktigt att prata om hur man mår?

– Därför att i vardagen ställer många frågan ”hur mår du” och det har blivit mer som en artig hälsning ”Jag mår bra”. Att det är i allt för stor utsträckning människor som bakom fasaden har det jobbigt psykiskt. Min erfarenhet att prata om hur man mår så leder det ofta till att man slipper känna sig ensam och kan dela med sig av och få andra att kunna stötta i ett tidigt skede.

T.ex. förändrade en person mitt liv genom att jag ställde frågan, ”hur mår du” till henne och hon svarade inte ”Jag mår bra” Hon ställde en motfråga ”vill du verkligen veta det” När jag svarade ja, så satt vi från kl. 22:30 till 05:00 och jag fick lyssna på hur hon mådde, det förändrade livet för oss båda, det tog nästan 15 år innan hon fick berätta det för någon. Men det gjorde också att jag 2016 fick en anledning och motivation att förändra mitt liv.

Vilka rutiner skulle du säga är särskilt viktiga för ett gott psykiskt välmående?

– Bra sömn, äta regelbundet, träna, att våga dela med sig av hur man mår och att ta sig tid att ställa frågan till andra ”hur mår du” men att verkligen ta sig tid att lyssna på svaret, umgås med vänner och lägga en balans mellan arbete, fritid, intressen och att tillbringa tid med sin familj. Att ta sig själv tid att reflektera över sin egen hälsa och inte glömma bort den, kanske ändå är det viktigaste skulle jag säga.

Vad skulle dina tre främsta tips vara till någon som inte mår psykiskt bra?

– Prata om det med någon vän, sök hjälp tidigt, men kanske det bästa receptet är att ta sig tid att börja träna utifrån sina egna förutsättningar. Gärna Ute i naturen med frisk luft. Jag startade för två år sedan och hitta en kompis, vi har nu varje söndag i två års tid promenerat 20–30 km i naturen varje söndagsmorgon.

Detta har gjort att livet blivit toppen, mycket glädje, hög livskvalitet och orden ”att må bra” har fått en helt ny betydelse. Att röra på sig sätter igång massa processer i kroppen och frisk luft har jag insett är läkande både för själen och kroppen.

Vad är din största motivation i livet?

– Att ta hand om min kropp psykiskt och fysiskt, att göra saker för att må bra och dela med mig och inspirera människor till god hälsa och hur bra livet kan bli med bra förutsättningar.

Om du fick chansen att leva om ditt liv och ändra på en sak, vad skulle det vara eller är du nöjd?

– Att ta mer ansvar för min egen hälsa från dag ett.

Något annat du vill tillägga?

– Finns inget som slår en god hälsa och att må bra, ta tag i ditt liv tidigt och var rädd om dig!

 

Stäng meny