DÄMPA INTE DIN SORG I ALKOHOL!

Jag påstår inte att man som människa bör avstå helt från alkoholen och jag tänker heller inte predrika om detta, det är val som man personligen själv får ta.

För ett glas lite då och då kan man absolut få unna sig, det kan absolut vara avslappnande och vardagslyx att ta sig ett glasvin efter en intersiv vecka eller liknande.

Men när lite då och då börjar försvinna och istället ersätts med att bli en vardag och ett vanebeteende, det är då man bör se allvaret och kanske fundera på om man inte skapat sig ett nytt problem.

Ens psykiska mående bör aldrig dämpas i alkoholensdrog, för även om den för stunden kan hjälpa dig att slappna av och uppge en lättnad så kan den snabbt förvandlas till ett onödigt beroende. Du kan omedvetet sjunka längre ner i mörkret, göra saker som du i efterhand kommer ångra. Ett nytt problem har uppstått som du nu, parallellt med dina andra problem behöver arbeta på.

Jag talar av egen erfarenhet. Det skedde flertal gånger att jag dämpade min psykiska ohälsa i denna drog. En dum självmedicinering som fick mig att för stunden känna frihet och avslappning.

Det jag dock inte såg. Men som min fästman ganska omgående såg var att den bara fick mig att må ännu sämre och att jag orsakade osämja mellan oss och andra personer som brydde sig om mig. Allt endast för att alkoholen tagit kontrollen över min kropp, något som hade kunnat sluta i tragedi för alla som älskade mig.

När Alex tog upp just allt detta med mig, som jag just skrivit. Förnekade jag allt han försökte berätta för mig och höll inte alls med honom i det han sa. Jag ansåg inte att jag nu skapat mig ett problem och var på väg mot ett beroende, som skulle kunna komma bli ett missbruk.

Jag förnekade också länge mitt problem. Men valde ändå att göra något åt saken och valde att avstå allt som hade med alkohol att göra.

Idag går alkoholen och jag fortfarande inte riktigt hand i hand. Men jag kan ändå på ett helt annat sätt hantera mitt intag och har en helt annan respekt kring vad alkoholen kan göra med en människa.

Dock måste jag alltid innan intaget resonera med mig själv. Hur mår jag för stunden? hur har perioden tidigare varit? och om jag kommer kunna hantera intaget? Majoriteten av gångerna fungerar detta utan problem, men små återfall kan fortfarande uppkomma.

Så vad ni än gör. Gör inte samma misstag som jag gjorde. Dämpa inte din sorg eller psykisk ohälsa i denna drog. Alkoholen gör mer skada än vad du tror när du redan är sårbar.

FÅ ANDRA FÖRSTÅ HUR DET ÄR ATT LEVA MED PSYKISK OHÄLSA!

Det är viktigt att få andra som är utomstående att förstå hur det är att vara drabbad av psykisk ohälsa. För genom att vi gör detta kan vi få bort fördomarna, skammen och stigmatisering. Resultatet blir istället att vi bygger upp en acceptans och ett öppet klimat kring den psykiska ohälsan. En ohälsa som hela tiden växer sig allt större i vårt samhälle.

Men det kan vara svårt att som drabbad beskriva hur det är att leva med denna ohälsa. Därför tänker jag nu lista några punkter om hur det kan kännas.

Enkla moment som i tillhör en normal vardag kan bli svåra utmaningar och rubba vardagen.

Livet kan gå från ljust till ingen morgondag väldigt snabbt.

Bortfall av glädje och lust till aktivitet kan uppkomma.

Mycket skam och skuldkänslor kan byggas upp inuti som orsakar ännu mer ohälsa.

Isolering från allmänheten och familjen kan uppkomma.

Självklart finns det ännu mer, detta är bara ett litet urplock och exempel!

Det är svårt, tufft och energikrävande att genomgå en psykisk ohälsa och sjukdom. Man vill många gånger gärna bara ge upp och det är helt ACCEPTABELT att känna de känslorna. Det är något som är väldigt viktigt att både drabbad och icke drabbade är medvetna om.


Gillar ni detta inlägget och tycker det är viktigt att det nå ut till fler, tveka inte att dela det. Det gör ni enklast genom att klicka på valfri ikon ovanför rubriken. Ni kan också följa mig på mina sociala plattformar som Facebook och Instagram, klicka på följande länka för att komma rätt.

INSTAGRAM

FACEBOOK

JÄMFÖR INTE RELATIONER!

Oavsett hur man väljer att ingå en relation, så kan man aldrig jämföra sitt egna med andras. För faktum är att inget förhållande är det andra likt och det är bara du, tillsammans med din/dina partners som har rätten och förmågan att forma ett förhållande som passar just era önskemål och behov.

Sen finns det människor som gärna försöker påverka med egna åsikter och förutsatta meningar, som kan komma tycka att ert förhållande är helt fel och bör vara på ett annat sätt, endast för att man tror att alla relationer ser likadana ut.

Låt inte detta störa eller bromsa er, fortsätt köra på det ni tycker fungerar bäst för er.
Ett förhållande är något som man hela tiden måste vårda och underhålla. För att bibehålla glöd och kärlek gentemot varandra och detta görs genom att tillfredsställa behov och önskemål.

Alla förhållanden ser olika ut, beroende på vad för typ av människa man är.

Hur ser ert förhållande ut? Kommentera gärna här nedan och dela med er. 

KRITIKEN MOT PAPPAN BÖR RIKTAS ÅT ALLA!

Det går inte att undkomma att kvinnan genom åren fått ta en stor roll gällande barnuppfostran. Ett ansvar som självklart ställer stora krav och sysslor. Inte nog med att dem ska vara hemma med barnen första tiden, så ska dem dessutom ta hand om en rad blöjbyten och matningar. Samt se till att barnet stimuleras om dagarna, medans fadern är på arbetet.

Idag och en tid tillbaka så har det riktas skarp kritik mot mannen och hans fadersrolls ansvar, man anser att männen fortsätter sin vardag som tidigare, innan småbarnslivet startade.

Denna situation har fått mig att börja fundera en del, är det verkligen mannen i samhället som enbart ska kritiseras, eller kan det vara så att kritiken bör ändra riktning?

Svaret som jag kommit fram till är att kritiken mot mannen, bör riktas mot hela samhället. Till alla oss som lever i denna värld, vare sig om man är man eller kvinna. För vi alla är trots allt en del av samhället och samhället är boven till att denna situation från allra första början ens existerar. Varför?

Normen. Vi människor har genom mängder av år följt normen som byggts upp. Som om det vore en skriven regel på hur en barnuppfostran ska gå till. Där mannen är på arbete medans kvinnan går hemma och tar hand om majoriteten av uppfostran. Det finns ingen regelbok där det står skrivet att kvinnan är skyldig att gå hemma, medans mannan måste iväg och arbeta. Så min andra fundering blir då varför vi väljer att fortsätta i detta mönster istället för att bryta den?

Inkomsten är garanterat en anledning, alla vet att mannen idag majoriteten av gångerna tjänar mer än kvinnan. Vilket gör att man gärna ser att fadern är den som fortsätter arbeta efter förlossningen. Det kostar nämligen att vara förälder och alla extra pengar är mer än välkommet. Men jag tror också att enkelheten är en anledning till att kvinnan är hemma den första tiden. Barnet äter från modern och att modern då skulle vara på arbetet, skulle innebära svårigheter för fadern att mata barnet.

Men idag finns det bra hjälpmedel i form av bröstpumpar, vilket skulle öppna upp möjligheten för kvinnan till att återgå till arbetet och istället låta fadern vara hemma om dagarna. Det blir ju dessutom allt mer vanligt att kvinnan väljer modersmjölksersättning framför amning. Vilket gör kvinnan helt fri att egentligen återgå till arbetet.

Detta är alternativ som möjligtvis glöms bort av föräldrarna när barnet föds och det kommer till att dela upp föräldradagarna. Man tänker inte på att fadern faktiskt kan vara hemma, under förutsättningarna att barnet inte ska amma eller att modern inte kan pumpa. Istället väljer man att göra som man alltid har gjort. Att följa normen i vårt samhälle.

Oavsett vad som egentligen är anledningen till fördelningen av föräldradagarna, så är det väl ändå inte enbart mannen som ska behöva ta emot kritik eller att ansvaret bör höjas som fader? Det är väl ändå alla människor som bör ta emot kritiken?

Håller ni med mina åsikter och tanker eller inte? Kommentera gärna nedan och dela med er av era åsikter och tankar.


Vill ni ha mer av mig, Carl-Robin så finns jag både på Facebook och Instagram.

Bildkälla: https://www.svd.se/vara-jamstalld-mer-an-byta-blojor
Bildkälla: http://www.viforaldrar.se/Bebis-start/Zlatan-Spotify-och–svenska-pappor

ATT VARA SVENSK HOMOSEXUELL ÄR ETT PRIVILEGIUM!

Vi lever i en värld som har mängder av olika åsikter och syner på oss homosexuella och ordet homosexuell. Alla dessa människor sätter oss gärna i ett speciellt fack. Enbart för att vi tenderar till att sticka ut från normaliteten. Men beroende på vart man råkar bli född så har vissa av oss det tuffare än andra att leva sina liv i harmoni.

För bara någon dag sedan läste jag en text på Qx. Texten fick mig verkligen att förstå hur pass mycket vår värld egentligen har kvar att arbeta på. Men också hur illa bemött homosexuella fortfarande blir av andra människor. Grundat på attraktion till samma kön och inte personlighet.

Texterna handlade om hur två ryska killar hade lyckats överlista lagen om samkönat äktenskap, hur deras land tagit emot denna information och hur dem efter detta vart tvungna att fly sina liv för att inte riskera att bli dödade. Jag tänker inte gå in så mycket mer om denna handling här, utan hänvisar er istället vidare till artiklarna om ni vill läsa mer om detta.

Här kan ni hitta första  >>KLICK<< 

Här kan ni läsa andra >>KLICK<<

Att Ryssland har denna skeva och idiotiska syn är inte något nytt för någon av oss. Framförallt inte sedan Putin tog över rodret. Personligen tycker jag detta är väldigt sorgligt, att behöva se på hur andra, säkert helt underbara homosexuella torteras på detta brutala sätt och inte får möjligheten att vara sig själva och öppet älska sin partner. Det gör riktigt ont i mitt hjärta! Jag önskar så att man som svensk homosexuell kunde göra något för att förändra detta.

Tänk om dem skulle ha möjligheten att komma till Sverige. Då skulle dessa personer åtminstone kunna leva som sig själva och inte behöva fly för att bli dödade eller torterade.

För även om homosexuella i vårt land inte heller alltid har det lätt och inte har samma rättigheter att leva våra liv som heterosexuella, så har vi det trots allt betydligt bättre än vad många andra har i ett land som Ryssland.

Vi behöver inte fly våra liv, bara för att vi råka födas homosexuell och inte attraheras av det motsatta könet. Visst händer det att homosexuella, framförallt män blir misshandlade och nedslagna och det är självklart tragiskt och helt oacceptabelt. Något som Sverige verkligen måste fortsätta arbeta på för att motverka. Dock får vi inte glömma vid dessa tillfällen att vi fortfarande har lagen på vår sida. Vi riskerar inte att bli dödade eller torterade. Utan många gånger har svenska homosexuella rättvisan på sina sida.

Det är väldigt lätt att stirra sig blind på det saker vi inte fortfarande har befogenhet till, jag har själv gjort det många gånger. Men det får inte glömmas att vi homosexuella trots allt har en hel del fördelar med att leva i Sverige. Även om det uppenbarligen fortfarande råder en del förutfattade meningar och fördomar.

Vi kan leva öppet som homosexuella, vi kan leva ett öppet homosexuellt förhållande, vi kan ingå äktenskap, vi har möjligheten att skaffa barn, vi har samma möjligheten till ett välbetalt arbete och vi riskerar som sagt inte livet varje sekund av våra liv.

Så att vara svensk homosexuell skulle jag ändå vilja se som ett privilegium.

Detta är något som vi definitivt bör bli bättre på att se och uppskatta. Istället för att haka upp oss på det som inte är lika bra i vårt land. För vi, svenska homosexuella ska verkligen vara tacksamma för att vi lever i ett land som Sverige och inte har Putin som president. Vi måste sluta vara så “svenska” och fokusera på det vi har, istället för det vi inte har. . . Ännu!
Vi bör supporta de homosexuella som varje dag kämpar för sin rätt till att vara sig själva, älska vem dem vill och till ett fridfullt liv.


Vill ni ha mer av mig, Carl-Robin så finns jag både på Facebook och Instagram.

BOKTÄVLING “ALDRIG ENSAM”

>> Samarbete med bokförlaget LAVA <<

Äntligen är det dags!
Några av er har skickat förfrågningar till mig om planen finns för nya boktävlingar. Det är enormt roligt att ni uppskattar dem, för det är precis så jag vill ha det med mina tävlingar.

Denna gången tävlar jag ut entreprenören Charlie Erikssons självbiografi “Aldrig ensam”. I boken berättar Charlie själv om sina egna erfarenheter och den resan som han själv gjort inom psykisk ohälsa. En resa som garanterat många andra känner igen sig i. Ni får också träffa några utav Charlie Erikssons ambassadörer för hans organisation. Detta är verkligen en bok som berör en på djupet. Jag kan verkligen rekommendera att man är med i denna tävling. 

Det är med stor glädje som jag ordnar denna tävling och jag är otroligt tacksam till både Charlie själv och hans bokförlag LAVA som gjort denna tävling möjlig.

Ni kan läsa mer om Charlie och hans arbete på aldrigensam.com


SÅ HÄR GÖR DU OM DU VILL DELTA I TÄVLINGEN!

Det finns två valbara alternativ denna gången, för att fler ska kunna delta i tävlingen. För att delta krävs att man antingen har Facebook eller Instagram.

ALTERNATIV 1.

Gå in på Instagram och följ @konstenattvaramanniska

Svara på frågan; Hur gammal är Charlie?

ALTERNATIV 2.

Gå in på Facebook och följ @konstenattvaramanniska

Svara på frågan; Hur gammal är Charlie?

LÄMNA EN KOMMENTAR NÄR DU MEDVERKAT!

Tävlingen pågår i en vecka f.r.o.m idag 2/2-2018 och avslutas där med nästa Fredag 9/2-2018

Vinnaren presenteras både här på bloggen, Facebook och Instagram.

LYCKA TILL!

Stäng meny