Vad har ni tänkt göra åt problematiken kring psykisk ohälsa, politiker?

Den psykiska ohälsan fortsätter att breda ut sig och skapa ohälsa i Sverige och kostnader på både individ och samhällsnivå.

Statistik siffran kring hur många individer som sjukskrivs varje år för någon form av psykisk ohälsa väcker stor oro och kräver förändring nu från oss alla. Framförallt från den politiska sidan.

Det är dags för politiker att sluta prata om vad man planerar att göra för att förändra Sveriges psykiska ohälsa och istället börjar agera och jobba sig dit. Det har samtalats, diskuterats och reflekterats tillräckligt om samma saker, gång på gång. – Sätt igång med förändringen.

Förändringen kommer ta tid. Det är definitivt inget som sker över en natt, vilket gör det på hög tid dags att starta upp ordentligt och satsa allt man har för att förebygga, förändra och hjälpa de som redan drabbats av psykisk ohälsa.

Men för att vårt land ska lyckas, krävs det självklart också att vi enskild arbetar mot ett öppnare klimat kring psykisk ohälsa genom att fortsätta prata om vårt psykiska mående med varandra, vågar söka hjälp, tar vår hälsa på större allvar, stöttar varandra och slutar döma.

Ibland kan man behöva extra kärlek.

Ibland kan man behöva lite extra kärlek från någon man håller nära om hjärtat. Någon som fungerar som en form av barriär och trygghet, som avger lite extra styrka och energi för att man själv ska klara av mäkta med att fortsätta kämpa sig igenom dagarna och inte ge upp.

Vem eller vad är din trygghet?

Lägg fokus på det som får dig att må bra.

Lägg fokus på det och de som får dig glad, motiverad och lycklig. – Allt som får dig att må bra. Rensa bort det och de som tynger ner dig och som får dig att må dåligt eller fyller dig med ångest.

För vet du vad? – Du väljer själv vad eller vilka som ska få vara en del av ditt liv och hur länge det ska gälla.

Upptäck kraften bakom en utsträckt hand.

Det kan kännas svårt att stötta någon som dåligt. Du vet inte riktigt vad du ska göra eller säga för att inte göra fel.

Men saken är den att du oftast varken  behöver göra eller säga någonting särskilt, utan bara visa att du finns där genom att sträcka ut en hand.

Den gesten kan vara avgörande och betyda mer än allt annat för en person som mår dåligt.

Du tjänar ingenting på att klanka ner på en människa med självmordstankar.

Cirka fyra personer tar sitt liv varje dag. Alltså 1500 personer totalt varje år dör till följd av självmord. Varav cirka 150 av dessa offer är unga. Siffrorna blir dessutom inte lägre med åren.

Sverige kan inte fortsätta ha det såhär. Vi människor kan inte fortsätta ha det såhär. Det är på högtid att vi alla hjälps åt och anstränger oss med att förebygga försöken så att statistiken förändras.

Det gör vi genom att börja prata och stötta varandra. Istället för att moralisera, spy fördomar och vända ryggen till. Det finns ingen som helst vits i att klanka ner på en människa som gått eller går i självmordstankar.

Tankarna är så komplexa och agerandet är varken ett val eller rationellt beslut, utan en konsekvens av psykisk ohälsa som orsakar obalans i människans mentalitet, som i sin tur orsakar oförklarliga och egentligen ofrivilliga beslut. Som aldrig skulle existera om människan mådde bra. – Så vad tjänar det till att klanka ner på en människa med självmordstankar?

Låt oss istället lägga den energin  på positiva och livsavgörande saker som att hjälpa människor som går i tankarna om att ta sina liv genom att finnas där med en utsträckt hand, ett öra och ett öppet och förstående sinne. Våga ställ frågan ”Har du självmordstankar?” 

– Den kan göra underverk och frågan i sig ska du inte vara rädd för att ställa. Den väcker inga självmordstankar, utan är snarare mer avledande för en person som mår dåligt. Den kan väcka ett litet ljus som kan hjälpa personen att sätta ord på de känslor och tankar som orsakar ohälsan. Låt oss nu rikta vårt mål på att få fyra personer att bli noll.

Två år har passerat. Blickar tillbaka med stolthet och tacksamhet.

Tidig morgon till Söndagen för två år sedan stod jag där vid centralbron i Stockholm City. Extremt påverkad och redo att avsluta mitt liv. Jag var färdig med allt. Allt var planerat. 

Jag ville inte längre känna den otroliga smärta som konstant pulserade och värkte inuti mig. Smärtan som även fick mig att minnas allt hemskt och alla olika scenarion som jag helst av allt bara ville glömma, för att slippa känna hur jag allt mer sjönk djupare ner i mörkret med ännu mer ångest jämfört med tidigare.

Det har gått två år sedan jag medvetet tog avstånd från allt och alla som jag älskade och som älskade mig, inklusive min livskärlek.

Det slutade dock i sin helhet trots allt lyckligt. Det är jag tacksam för idag. Försöket vart ett misslyckande. Min räddning och min hjälte denna natt var människan som jag än idag fortfarande får spendera mina dagar med.

Personligen vart självmordsförsöket och ett dygn på psykiatrins beroendeenhet även min vändning.

Det vart som om flera bitar föll på plats och gav mig ny kraft och energi. Bitar som även fick mig att förstå att jag nu behövde göra något med mitt mående. Jag behövde förändra mitt sätt att ta hand om mig själv och det vart också tydligt kring vad jag skulle vara tvungen att göra för att lyckas.

Det är drygt två år sedan som jag stod där, påverkad, vid centralbron, redo att avsluta mitt liv.
En tid som jag blickar tillbaka mot med stolthet och en enorm tacksamhet. Mörkret fick aldrig helt tag på mig utan min fästman kom till min räddning och lämnade aldrig min sida, trots de saker jag både sa och gjorde timmarna innan.

Jag fick revansch. En chans att komma tillbaka. Det kan du också få.

Stäng meny