Upptäck kraften bakom en utsträckt hand.

Det kan kännas svårt att stötta någon som dåligt. Du vet inte riktigt vad du ska göra eller säga för att inte göra fel.

Men saken är den att du oftast varken  behöver göra eller säga någonting särskilt, utan bara visa att du finns där genom att sträcka ut en hand.

Den gesten kan vara avgörande och betyda mer än allt annat för en person som mår dåligt.

Du tjänar ingenting på att klanka ner på en människa med självmordstankar.

Cirka fyra personer tar sitt liv varje dag. Alltså 1500 personer totalt varje år dör till följd av självmord. Varav cirka 150 av dessa offer är unga. Siffrorna blir dessutom inte lägre med åren.

Sverige kan inte fortsätta ha det såhär. Vi människor kan inte fortsätta ha det såhär. Det är på högtid att vi alla hjälps åt och anstränger oss med att förebygga försöken så att statistiken förändras.

Det gör vi genom att börja prata och stötta varandra. Istället för att moralisera, spy fördomar och vända ryggen till. Det finns ingen som helst vits i att klanka ner på en människa som gått eller går i självmordstankar.

Tankarna är så komplexa och agerandet är varken ett val eller rationellt beslut, utan en konsekvens av psykisk ohälsa som orsakar obalans i människans mentalitet, som i sin tur orsakar oförklarliga och egentligen ofrivilliga beslut. Som aldrig skulle existera om människan mådde bra. – Så vad tjänar det till att klanka ner på en människa med självmordstankar?

Låt oss istället lägga den energin  på positiva och livsavgörande saker som att hjälpa människor som går i tankarna om att ta sina liv genom att finnas där med en utsträckt hand, ett öra och ett öppet och förstående sinne. Våga ställ frågan ”Har du självmordstankar?” 

– Den kan göra underverk och frågan i sig ska du inte vara rädd för att ställa. Den väcker inga självmordstankar, utan är snarare mer avledande för en person som mår dåligt. Den kan väcka ett litet ljus som kan hjälpa personen att sätta ord på de känslor och tankar som orsakar ohälsan. Låt oss nu rikta vårt mål på att få fyra personer att bli noll.

Två år har passerat. Blickar tillbaka med stolthet och tacksamhet.

Tidig morgon till Söndagen för två år sedan stod jag där vid centralbron i Stockholm City. Extremt påverkad och redo att avsluta mitt liv. Jag var färdig med allt. Allt var planerat. 

Jag ville inte längre känna den otroliga smärta som konstant pulserade och värkte inuti mig. Smärtan som även fick mig att minnas allt hemskt och alla olika scenarion som jag helst av allt bara ville glömma, för att slippa känna hur jag allt mer sjönk djupare ner i mörkret med ännu mer ångest jämfört med tidigare.

Det har gått två år sedan jag medvetet tog avstånd från allt och alla som jag älskade och som älskade mig, inklusive min livskärlek.

Det slutade dock i sin helhet trots allt lyckligt. Det är jag tacksam för idag. Försöket vart ett misslyckande. Min räddning och min hjälte denna natt var människan som jag än idag fortfarande får spendera mina dagar med.

Personligen vart självmordsförsöket och ett dygn på psykiatrins beroendeenhet även min vändning.

Det vart som om flera bitar föll på plats och gav mig ny kraft och energi. Bitar som även fick mig att förstå att jag nu behövde göra något med mitt mående. Jag behövde förändra mitt sätt att ta hand om mig själv och det vart också tydligt kring vad jag skulle vara tvungen att göra för att lyckas.

Det är drygt två år sedan som jag stod där, påverkad, vid centralbron, redo att avsluta mitt liv.
En tid som jag blickar tillbaka mot med stolthet och en enorm tacksamhet. Mörkret fick aldrig helt tag på mig utan min fästman kom till min räddning och lämnade aldrig min sida, trots de saker jag både sa och gjorde timmarna innan.

Jag fick revansch. En chans att komma tillbaka. Det kan du också få.

Alla dagar är inte bra dagar. Så är det bara.

Ibland skaver livet och man mår dåligt. Så är det för alla och det är inget att skämmas över. – Det är både helt normalt och helt okej.

Vårt dåliga mående gör oss bara till människor och gör oss inte till sämre människor. Man är lika bra även under dessa dagar som alla andra.

Så döm och pressa inte dig själv för hårt, utan försök var snäll mot dig själv.

Låt dig själv vara den du är och på den plats du just nu befinner dig på. Det är helt okej och kom också ihåg att du är lika värdefull oavsett hur du mår eller hur mycket du just nu åstadkommer under dagarna.

Ibland måste vi bara tillåta oss själv att vara i det som är samt ge oss själva tid och tillåtelse att vara ledsna och nedstämda.

Livet är inte alltid en dans på röda rosor, positivt och underbart. Alla dagar är inte bra dagar. Så är det bara.

P.s. Var även snäll mot andra människor. Du har bara vetskap om ditt bagage och ditt mående. Döm aldrig boken för dess omslag, för det är inte alltid det syns på utsidan hur en människa egentligen mår på insidan.

Hur blir man fri från psykisk ohälsa och symtom?

Att bli fri från psykisk ohälsa och dess symtom är en definitionsfråga.

Om jag skulle besvara den så skulle jag säga att man inte kan bli fri utan att den psykiska ohälsan mer eller mindre finns där hela tiden. Men att den periodvis upplevs mindre påtaglig och frånvarande än andra perioder. Däremot säger jag inte att man inte kan bli frisk och leva ett liv fullt av lust och glädje utan psykiska hinder.

För det går göra. Det finns nämligen stora möjligheter till något som kallas återhämtning och bearbetning. En behandling där man stegvis och med tiden, lär sig hantera och bemästra de tunga perioderna och de eventuellt kommande.

Genom att ta hjälp av professionella utbildade människor inom psykiatrin får man inte samtal och stöd utan också bra redskap och vägledning till hur man kan hanterar och bemästrar psykiska ohälsa. Redskap som gör att man, trots psykisk ohälsa kan få vardagen att fungera och samtidigt känna livslust och glädje för livet.

Därför bör man inte känna att det är hopplöst bara för att man upplever att man inte kan bli fri. Utan att man istället försöker se positivt och de möjligheter som finns till att hitta alternativa vägar som gör att man, trots symtom kan leva ett gott liv.

Människan har fortfarande delar av sig som är friska, som inte påverkas och som har stora möjligheter till att lära sig, som i sin tur gör att man förmår att leva ett bra och meningsfullt liv trots psykiska symtom.

Man kan alltså bli frisk. Men fri skulle jag personligen vilja säga att ingen människa kan bli.

 

 

 

Alla bär skuld över att psykisk ohälsa existerar. Ingen är oskyldig!

Jag bär skulden. Du bär skulden.
Din granne bär skulden. Dina morföräldrar bär skulden. Även nästkommande generation kommer bära skuld om vi inte agerar omgående från vår sida.

Vi är alla lika skyldiga till att psykisk ohälsa existerar och att den fortsätter gotta sig i människans hjärna och kropp.

Varför? Jo, vi är dem personerna som satt denna stämpel om att negativt mående och orsakerna till de tunga stegen om dagarna inte är något som vi ska prata öppet om med varandra. Människan är den varelse som byggt upp skammen och bilden om att det är fel att må dåligt. Att man som person är helt sjuk i huvudet och fjantig om man inte klarar av sin egna vardag.

Vi är dem som på grund av detta agerande har skapat den stigmatisering som idag råder i vår värld.
En stigmatisering som gör att den psykisk ohälsan gjort sig hemmastadd och fortfarande finns kvar. Vi är alltså dem som bär delvis bär skulden över de tusentals offer som dör på grund av sina psykiska sjukdomar.

Men nu när vi rätt ut detta, låt oss göra något åt saken.
Låt oss tillsammans bygga upp ett samhälle där vi pratar öppet om hur vi mår. Oavsett om vi mår bra eller dåligt. Låt oss istället ta varje samtal som en möjlighet till att byta tips, råd och kunskap med varandra. Så att vi till slut kan råda bot på både stigmatisering, skammen och de psykiska sjukdomar som idag existerar i vår värld.

Bär inte skulden med skam.
Var med i förändringen och påverka så att du istället kan bära lösningen med stolthet.

 

Stäng meny