FEJKADE KONTON UPPGER SIG VARA JAG I HEMLIGA GRUPPER DÄR UNGA TJEJER HÄNGS UT!

Tänk att bilden nedan, föreställande sig själv kan påverka så många oskyldigas liv negativt. Samtidigt som det påverkar min vardag negativt.

Den här gruppen är för er som vill veta om dom ni skriver med, prata kärleksproblem, snacka skit.
You name it.

Från början låter informationen ovan väldigt lovande. Det låter helt fantastiskt i mitt tycke.
Man kan nästan för en stund tro att andra killar i vårt land faktiskt börjat värna om andra killar när man läser ovanstående meningar.Flera hundra killar för att vara exakt.

Men skenet bedrar. Riktigt så bra var det inte efter man satt sig in mer i det hela.

Igår tog en bekant kontakt med mig efter att hon sett att en kille utsett sig för att vara mig på Facebook, genom att använda en av mina personliga bilder.

Hon meddelade också att han med mig som profilbild för sitt personliga konto, lagt ut flertal bilder i gruppen föreställande nakna oskyldiga tjejer.

Jag var tvungen att se detta själv. Enbart för själv få en inblick i vad allt handlade om och jag kan säga att jag blev riktigt förbannad.

Allt stämde.

Killen som också är administratör för gruppen, har helt enkelt med min bild hängt ut andra tjejer och har tillsammans med andra grabbar i gruppen skrivit vidriga saker om dessa personer och använt helt oacceptabla skällsord.

Jag vet inte riktigt hur denna människa tänkte när han väljer att sabotera andras liv på detta sätt. Både genom att hänga ut mig på detta sätt, men också dessa tjejer.

Jag har också extremt svårt att förstå hur övriga killars hjärnor egentligen fungerar.Hur kan dem stödja en grupp som denna, genom att spä på med ännu mer vidriga kommentarer och bilder på oskyldiga tjejer?

Han och även gruppen anmäldes självklart direkt.
Funderingar går även på att göra en polisanmälan. För tillräckligt med bevis finns i min hand.

Men det stannar inte där.

Senare samma dag får Alex ett meddelande av en kompis som även hon sätt mitt ansikte bakom ett Facebook-konto. Det visade sig vara samma kille. Administratör för en annan liknande grupp.

Även där har samma händelser inträffat. Mitt ansikte har återigen blivit undertecknande för flertal oskyldiga unga kvinnors privata bilder. Han och gruppen anmäldes återigen.

Något annat som också är lite spännande och värt att nämna är att jag funnits på Tinder. Bara några veckor tidigare.

Exakt samma bild som tidigare, men denna gång under ett helt annat namn.

Även vid detta händelseförlopp hörde en vän av sig till mig och meddelade och att hon anmält kontot för fejk.

Tre gånger på loppet av en månad har åtminstone två personer uppgivet sig för att vara jag fast med olika namn.Det är tre gånger för mycket och det ska inte behöva vara så att oskyldiga människor ska behöva lida för andra dumheter.

Jag förstår inte alls hur man som individ tänker när man väljer att göra på detta sätt?

Men det kanske är det som är grejen. Dom tänker inte alls. Hjärnan kanske saknas eller så är snabeln mellan benen inte tillräckligt lång. Det finns trots allt ett uttryck som säger: “Killar tänker så långt snoppen räcker.”

Kanske finns det en poäng bakom detta uttryck?

Nej killar! Skärp till er nu!
Lägg ner era vidriga grupper och bli människor och låt mina bilder vara framöver.

Skulle någon av er andra se mina bilder dyka upp framöver under andra namn eller på ställen där jag inte hör hemma. Meddela mig gärna och anmäl gärna allt.


– Läs gärna Atilla Yoldas text om liknande händelser där han också intervjuar några av de tjejer som blivit utsatta. Men också frågar killen bakom aktuell grupp i texten hur han resonerade vid skapandet av gruppen. >>KLICK<<

ÅNGEST ÖVER ATT KOPPLA AV!


Ångest över att ta det lugnt?

Jag har kommer underfund med att min ångest som jag idag handskas med har en tendens till att uppkomma i samband med att jag inte gör någonting

.Så fort jag sätter mig eller lägger mig ner så börjar det krypa i händer och fötter.Snabbt där efter är ångesten på plats i kroppen och hela jag fylls med obehagliga och jobbiga känslor.Känslor som jag är fullt medveten om är helt ofarliga och som jag skapar genom att inte acceptera att slappna av.

Det är absolut inte så att jag anser mig ha förpliktelser till att utföra vissa saker i hemmet eller att jag har en massa annat som borde göras. För många gånger är dessa sedan tidigare redan avklarade.

Utan känslorna uppkommer i samband med att jag bestämmer mig för att ta en stunds avkoppling eller inte göra någonting alls.

Det kan vara tillfällen då jag sätter mig för att kolla en film eller tänker ta en gubbvila. Stunden då jag sätter eller lägger mig startar allt och jag känn ofta att jag behöver avbryta eller pilla med något för att klara av att vara still.

De gånger då jag fungerar och då ångesten inte träder fram är när jag arbetar eller håller mig sysselsatt.

Även nätterna botar ångesten. För även om det tar en tag innan jag somnar, så sover jag hela nätter utan avbrott. Utan sömntablett.

Dock är jag fortfarande väldigt trött när jag vaknar och inte alls så utvilad som jag själv skulle önska.

Det är svårt att säga om detta beror på situationen eller om det har med det varma vädret att göra. Det som dock inte är svårt att säga är att detta självklart inte är hållbart längre.

Men jag vet inte riktigt vad jag kan göra åt situationen.

Om någon av er har samma problem och har några tips så får ni mer än gärna berätta dem.

71. HEJDÅ PAPPA!

För ett tag sedan nämnde jag att jag skulle iväg och spela in ett podcast avsnitt.

Jag nämnde dock aldrig vilken det rörde sig om eller vad avsnittet skulle handla om. Ett medvetet val som jag själv gjorde för att jag knappt själv visste så mycket. Men också för att dra ut på spänningen lite extra inför släppet.

Men nu tänker jag avslöja det. För idag släpps det. Jag hoppas många av er kommer lyssna och att ni tycker avsnittet både är intressant och bra. Personligen är jag stolt och nöjd över hela avsnittet.

Det är naket, utan filter och helt hundra procent ärligt. Allt jag delar med mig om i avsnittet är urdrag från mitt bagage och liv.

Delar som jag skrivit om här på bloggen tidigare men inte suttit och samtalat öppet om. Något som både var nytt och främmande från min sida men som jag är tacksam över att jag fick möjligheten till. Samtidigt som jag har förhoppningen om att det eventuellt kan hjälpa andra ute i samhället och nå framgång och lyckas hitta tillbaka på rätt bana.

Låt mig få presentera och kanske även introducera vissa av er för den fantastiska podden. Regnbågsliv

Sveriges största hbtq-podcast skapad av de fantastiska killarna, Anton Johansson och Thobias Thorwid.

Det var en stor ära att bli tillfrågad om att få medverka i deras podd. En förfrågan som jag inte kunde avböja.

I avsnittet som idag släpptes samtalar vi om hur det har varit att växa upp med frånvarande fader som på olika sätt utsatte mig för händelser. Men också om mobbning och min psykiska ohälsa som senare i livet i uppkom.

Jag hoppas ni lyssnar och delar vidare detta till era vänner, familj och anhöriga.

Inte bara för min skull utan även för killarnas grymma arbete bakom podden och för att tillsammans bidra till att utrota stigman kring viktiga ämnen.

Ni hittar det på er podcast-app, Radioplay.se eller iTunes.

Gå direkt till avsnittet genom att klicka här

Kram!

HITTA DITT INRE ZEN MED VAD SOM HELST!


När du inte påverkas av omgivningen eller ogjorda saker. Det är då du nått ditt inre zen.

Vi lever i en allt för stressig värld!Där vi konstant önskar att dygnet hade fler timmar än de 24 som redan existerar. När något som skulle bli gjort inte blir gjort, läggs detta som en vikt på ens axlar och följer med en hem tills dess att det blir gjort.

Många drabbas av ångest och stress på grund utav detta. Vilket gör det nästintill omöjligt för människan att koppla av och njuta av närvaron.

Detta går att ändra på. Människan behöver enbart lära sig att hitta sitt inre jag.

Många associerar säkert detta till yoga, meditation eller annan avancerad form.

Faktum är att det kan vara precis vad som helst i vardagen och som gör det möjligt att att samtidigt kunna ha en normal och fungerande vardag tillsammans med familjen.

Allt handlar om att hitta rätt metod för just sig själv och det kan vara vad som helst. En film tillsammans med familjen, en stunds bokläsning ute i solen eller ett långt bad med tända ljus.

Man får helt enkelt testa sig fram och se vad som ger mest effekt på kroppen.

Resultatet som man vill uppnå är att hitta sitt inre zen.

Att kunna slappna av från den stressiga världen och stärka sitt mentala och själsliga.

Samtidigt som man lär sig hantera den stress och ångest som i framtiden kan uppkomma.

När man lärt sig kontrollera dessa två känslor har man nått sitt inre zen och kommer kunna hantera de allra mest stressiga och ångestfyllda situationer.

Man kommer inte längre påverkas av obehagliga känslor eller av situationer som en själv inte kan förutse eller påverka.

Föreställ dig själv hur det skulle kännas att ha denna kontroll. Visst skulle det kännas underbart?


Följ mig gärna på Instagram för att ta del av mer liknande saker men också min vardag. Konstenattvaramanniska.se

VÅRDEN INKOMPETENT PÅ POLITIKERNAS BEKOSTNAD!


Psykisk ohälsa är den vanligaste anledningen till sjukskrivning.

Men trots att regeringen har siffror på detta och är fullt medvetna om det, fortsätter dem att sopa alla under mattan.

Konsekvensen av deras agerande blir att vården inte har möjlighet att erbjuda rätt typ av behandling eller har förmågan att ta hand om sina patienter som lider av någon form av psykisk problematik.

Utan istället fortsätter skicka hem dem med varsin sjukskrivning som konstant förlängs medans mående förblir desamma.

Politikernas val kring allt detta är för mig ett stort frågetecken.

Pengar och ekonomi är för den tillfälliga regeringen en viktig punkt. Hela tiden försöker man hitta sätt att dra ner kostnader och onödiga utgifter.

Antal sjukskrivningar är en sådan sak.

Allt för många anses få sjukpenning som dem egentligen inte anses ha rätt till i politikers tycke.

Dessa “onödiga” sjukskrivningar kostar samhället alldeles för mycket och måste skärpas.

Personer blir nu istället nekade sjukskrivning och får återgå till arbetet med sina besvär utan någon hjälp från vården.

Problemet löst?

Inte direkt.

Sveriges ekonomi ser nog garanterat bättre ut än på länge, men befolkningens hälsa sämre än på länge.

Människor fortsätter att må dåligt i landet, vissa av dem orkar inte leva mer utan begår självmord.

Andra människor försöker själv men faller sedan tillbaka djupare i sin psykiska sjukdom. Som då kostar samhället dubbelt så mycket.

Men om den styrande faktorn istället kunde se över problemen en gång till.

Så skulle dem förhoppningsvis se samma lysande svar som en annan.

Sätt in rätt resurser inom vården där de saknas och som gör det möjligt för vården att erbjuda rätt behandling i tid.

Denna förändring skulle innebära att sjukskrivningarna skulle gå ner per automatik samt att samhället skulle spara flera kronor på varje person som får behandling i rätt tid.

Så min fråga är, vad väntar dem på?

KING PÅ VIFT. – KOMMER VI FÅ SE VÅR HUND IGEN?

Det blev minst sagt en ångestfylld och dramatiskt avslut förra Fredagen.

En dag som började så bra slutade i tårar och ett mardrömsscenario.

Vår valp, King rymde under sista kvällspromenaden efter att ha blivit rädd för något i mörkret.


Jag vill förtydliga till dig min underbara svärmor att du inte ska känna skuld eller döma dig. Incidenten kunde lika gärna hänt mig eller Alex. Du hade oturen att råka bli den utvalde. Det har ingenting med slarv eller att du varit nonchalant. Du hade enbart otur. Vi vet hur noga och duktig du är med våra hundar och vad dem betyder för dig.


Men nu åter till händelsen.

Jag och Alex befann oss i stan för att kolla på en dansföreställning och eftersom hans mamma var hundvakt denna kvällen, så beslöt vi oss för att åka vidare mot ett 30-års firande och äta en bit mat tillsammans med vännerna.Under tiden som vi satt och inväntade våran matbeställning får Alex ett samtal.

Det är hans mamma och kvällen vänds nu till att bli något helt annat än vad vi räknat med.

I telefon möts Alex av en helt uppgiven och förkrossad mamma som direkt utbrast att vår hund King hade sprungit iväg. Med koppel och hela köret efter att ha blivit rädd för en påse i mörkret.

Hon försökte få tag på honom men lyckades inte och snabbt var han borta.

Det tog inte många minuter innan vi befann oss i springandes till bilen för att åka hem och leta rätt på honom igen. Jag tror aldrig en bilresa hem har känts så lång som just denna kväll.

Men när vi väl var på plats började vårt sökande. Detta var omkring nio tiden ungefär.

Lyckligtvis var vi fler än bara oss tre. Alex mamma hade fått hjälp utav några helt fantastiska grannar till oss som redan var ute i området och sökte, jag hade under resan hem ringt efter en kollega och Alex efter sin storasyster. Alla hjälpte till för att få hem King.

Timmarna gick och desto mer klockan började närma sig midnatt ju mer infann sig hopplösheten och ångesten. Skulle vi någonsin få se vår pojk igen?

Det kändes helt absurt att gå omkring i mörkret och skogen och ropa efter vår hund och att våran hund var borta. Helt ensam ute i nattmörkret. För mig har detta varit något som bara drabbar andra och i bästa fall på en film som slutar lyckligt.

Nu hade det drabbat oss. När den insikten kom så brast tårarna ut och ångestattacker var ett faktum.

Inte sedan min depressiva tid har jag haft dessa attacker. Vi fick konstant trösta och peppa varandra till att inte ge upp hoppet.Vi skulle minsann hitta honom igen. Vi skulle få hem vår lilla pojke igen innan vårt letande var över.

Nu hade klockan nästan passerat midnatt och mörkret hade börjat lägga sig som ett täcke över området. Men med ficklampor fortsatte letandet även om det nu vart svårare att se vår svarta hund.

Under ett snabbt ögonblick vid denna tid fick Alex syn på King i skogen men så fort pannlampan riktades mot honom sprang han iväg. Troligen kunde han inte urskilja vem människan bakom lampan var och vart rädd. Vem skulle inte bli det egentligen?

Lika fort som hoppet uppkom, försvann det igen. Men nu hade vi åtminstone fått det bekräftat att han fortfarande var i området och var ok. Ingen bil eller djur hade tagit honom.

Känslorna vart dock allt mer jobbiga att hålla tillbaka. Men vi försökte, enbart för att inte riskera att skrämma honom ännu en gång om vi skulle få syn på han igen. Det kändes aldrig som sökandet skulle ta slut eller att han skulle hittas igen. Klockan hann bli fyra på morgonen och ingen King syntes till vid denna tiden heller.

Nu hade vi letat flera gånger om i området utan resultat. Jag beslöt mig därför för att ta bilen och åka en bit bort och checka av. Kanske hade han ändå sprungit längre än vad vi själva trodde.

Men det gav mig ingenting. Vilket resulterade i att jag tomhänt fick åka tillbaka till parkeringen.

Men när jag svänger in mot bostaden händer något oväntat.

Min svärmor ringer och vid svarandet möts jag av en glad och lättad svärmor som berättade att hon hittat honom.

Bara ett stenkast från vår lägenhet.

Upptryckt mot staketet och otroligt glad när han såg vem det var som skulle plocka upp honom.Det visade sig att hon gått tillbaka samma väg som han sprang iväg från och ropat hans namn.King hade gett respons på hennes kall genom att ge ett glädjegnäll, som våra hundar enbart gör mot Alex mamma.

Det är deras grej som dom tre tror har tillsammans.

Så omkring klockan 05.00 var King i våra armar igen, hel och välbehållen. Han var överlycklig över att få vara hemma igen tillsammans med sin bror och oss.

Jag tror aldrig någon av oss varit så lättade som vid detta ögonblick. Vi fick se vår King igen och han var återfunnen.

När vi senare på morgonen, efter bad och kel gick och la oss var det en pojke som somnade snabbt.

Lördagen spenderades från hans sida också i sängen. Jag tror aldrig vi sett King så lugn som efter detta äventyr.

Vi är otroligt tacksamma över att denna händelse fick ett lyckligt slut!


EN STOR ROSBUKETT TILL ER ALLA SOM PÅ NÅGOT SÄTT HJÄLPTE OSS UNDER DENNA KVÄLL OCH NATT!

VI ÄR ALLA OTROLIGT TACKSAMMA OCH RÖRDA ÖVER HUR FINA NI MÄNNISKOR VAR SOM HJÄLPTE OSS FRIVILLIGT!

ATT NI, EN FREDAGSKVÄLL STÄLLER UPP OCH LETAR MED OSS BETYDER VÄLDIGT MYCKET! BEUNDRANSVÄRT FINT!

NI ÄR VÅRA ÄNGLAR OCH ETT TECKEN PÅ ATT DET FINNS BRA MÄNNISKOR I VÄRLDEN!

TUSEN TACK!

Stäng meny