HUR HANTERAR DU EN FÖRLUST?

Hur hanterar du en förlust?

Människan är generellt duktig på att stänga av känslor när något jobbigt inträffar. Som om en omedveten försvarsmekanism sätts igång i kroppen och som gör det möjligt att stänga av.

Även om det smärtar inombords, så tillåter vi oss själva till detta beteende. För vi vill försöka finnas som stöd för övriga människor runt omkring oss under den tuffa perioden i livet.

Vi vill gärna visa oss starka och tillåter inte oss inte att lägga över vår egentliga sorg på andra. Vi vill utåt sätt visa oss ”heroiska” och starka. 

Det vi inte märker förens det ofta är försent är att denna metod orsakar en ohälsa som sinom tid kommer slå tillbaka hårt.

För i samma stund som känslorna stängs av, börjar det koka inombords och när du minst anar det så kokar allt över. Ibland på ett sätt som du kanske inte alls förväntade dig eller hade valt själv om du tagit tag i sorgen från början.

Så, hur hanterar du en förlust? Och framförallt, hur kommer du att hantera en förlust framöver?

Släpp fram känslorna och låt dem flöda fritt. Känslor är ett redskap som får oss människor att fungera och utvecklas.

Känslor ska hedras inte förnekas. Vi är inga superhjältar. Vi är människor.

MÖJLIGHETEN TILL EN ANDRA CHANS!

Även om människan strulat till det för sig själv genom fel beslut, handlingar eller om man förlorat någon nära så finns det alltid en andra chans. En möjlighet att komma igen och finna sin rätta väg. Ibland även fler chanser än så. Vare sig vi förtjänar det eller inte.

Människan är en levande varelse. En individ som ständigt kommer stöta på fel beslut och handlingar. Det hör till den mänskliga faktorn. Ingen är felfri och den som påstår sig vara detta ljuger med största sannolikhet.

Alla i denna värld har möjligheten till en andra chans. Att motbevisa för sig själv och sin omgivning att man kan komma igen. Det gäller bara att ta vara på detta tillfälle och inte låta sig stanna kvar i det som redan är gjort.

Det förflutna har skett, det går inte ändra på. Men morgondagen har alla möjligheter att bli bättre, bara man tillåter detta och jobbar sig dit. För man bestämmer själv sin framtid.

Konsekvenserna från tidigare, kommer dock alltid finnas kvar. Det är viktigt att komma ihåg. Man kan tex. ha sårat en annan människa och det går inte att spola tillbaka den tiden och få detta ogjort.

En andra chans innebär en förändring av det som komma skall. Genom att visa en bättre sida av sig själv, att man är ledsen för det som man orsakat, att man jobbar utifrån de förutsättningar man har framöver för och att man tagit lärdom av det förflutna. Att sträva efter en bättre morgondag.

Självklart hade man dock önskat att en andra chans också innebar att man fick tillbaka någon som gått förlorad. Genom dödsfall eller en förlorad kärlek.

Det önskar även jag. Hade det gått, så hade jag valt att ta tillbaka många i livet. Men verkligheten fungerar dessvärre inte så och inte en andra chans heller.

En andra chans innebär inte alltid att man kan få precis som man haft det eller önskade det.
Ibland måste man ge något för att få något. Livets hårda gång. En revansch innebär ibland en del sorg och tårar.

Saker inträffar för att man som individ själv skall komma starkare ur det, lyckas nå sin egna mål och nå sin mening som människa.

Om en förlust också är just det som håller kvar en i det förflutna och som får en att inte ta vara på andra chansen så bör man ändå tänka om och försöka ta vara på tillfället som erbjuds.

Alla får nämligen inte en andra chans. Hedra därför den som gått förlorad genom att ta chansen och fortsätt framåt och förändra morgondagen till något fint och minnesvärt.

Människan kan som sagt inte förändra det som redan skett. Utan försök släppa det förflutna och rikta fokuset mot det som går att förändra.

Bär med eventuella älskade som gått förlorad och ha dem i tankarna, genom de steg små steg som kommer tas. Gör denna resa tillsammans med dessa.

Låt dig själv inte gå miste om din andra chans, ta vara på den oavsett ditt förflutna. Förändra din morgondag, det är en utav de finaste möjligheterna vi kan ha som människa.

Hälsan måste bli din prioritet

Jag är verkligen sämst på att ta hand om min kropp eller mig själv på ett vettigt sätt, jag är vad man kallar en periodare, men det är först nu som jag faktiskt tror jag kommer kunna lyckas, det handlar inte om att jag ska bli någon som är en fitnessguru eller någon ny hälsomänniska, utan det handlar om att jag måste ta hand om mig själv precis som jag skulle ta hand om andra. Jag måste börja prioritera mig! Jag vill leva ett långt liv utan problem, smärtor mm och ska därför framöver börja se över mina vanor.

 

Kosten

Problemen för mig när det kommer till kosten i detta är att eftersom jag haft ätstörningar så är det en svår balans, då det som fungerat bäst för mig för att undvika att hamna i min ätstörningsspiral är att skita i vad jag äter och bara se till att jag får mat i mig och behåller den. Så varje gång jag börjat på någon diet eller liknande så har jag fokuserat alldeles för mycket på vad jag äter och hamnar en situation där jag inte känner att jag kan lyckas och antingen slutar äta helt eller börjar hetsäta istället hittar ingen balans. Min ätstörning är även väldigt emotionellt knuten så har jag en dålig dag så vill jag bara käka allt eller inget alls. Så hamnar lätt där när jag misslyckas med att hålla någon form av diet eller kosthållning så har bara skitit i det för då har jag mått som bäst men äter då inte mat som passar min livsstil.

 

Träningen

Jag tränar idag ca 12h under en vecka och det är extremt slitigt då jag inte fyller på min kropp med rätt typ av bränsle (Kosten). Jag älskar att träna och tycker om att vara aktiv, att ta promenader och gå på gymmet och att hitta på saker konstant men den senaste perioden i mitt liv har varit så extremt fokus på vardagslivet eftersom vi flyttade i december och nu flyttar vi igen nästa vecka, detta har gjort att all tid ledig så ligger jag mest som en klubbad säl på soffan eller i sängen. SJUKT TRÖTT! vilket är fullt tillåtet, men just nu när jag undervisar som jag gör så behöver jag vara on point och innan denna terminen så var jag skadad i 1 års tid och kunde inte riktigt dansa ut på samma sätt som jag gjort innan. Men nu när jag är tillbaka så är det en brantare uppförsbacke än jag trodde det skulle vara och inser att under detta år så har mycket ändrats, min kropp vill inte samma saker som mitt sinne och större del än man tror har med kosten att göra.

Skadorna

Jag tror att jag som många andra har ont någonstans men drar sig för att gå till doktorn och kolla upp det. Jag är dock stenhård med mina elever och folk runtomkring mig att när dom har ont någonstans gå direkt och kolla upp det för att få hjälp direkt, t ex har man ryggsmärtor så gå till doktorn och kolla upp det på en gång, säger dom då åt dig att du måste stärka dina muskler i ryggen then do the work! Men som jag skrev tidigare jag är inte bra alla gånger på att lyssna på det jag själv predikar om, min sträckning som jag fick tog det mig ca 6 månader för att kolla upp, det var när jag knappt kunde gå ordentligt på morgonen som jag bara SHIT jag måste kolla upp det, blev skickad till sjukgymnast och rehabiliteringen började, så min träning blev i princip obefintlig med än dom övningarna jag hade och såklart så fick jag lunginflammation strax därefter så jag varit förkyld en längre stund men inte tagit mig tiden att vila ordentligt. Så nu tar jag min hälsa på största allvar!

 

VARFÖR?

Varför tar jag upp allt detta, är det ens av intresse för er, det kan vara, jag vet att om man mår psykiskt dåligt så är detta typ det sista man orkar tänka på för just där och då så har inte ni som mål att bli någon fitnessperson med träning, kost mm.

Men jag tror nämligen att om man känner sig vilsen, deprimerad och är nere i skiten helt enkelt så är det lätt att man känner sig ur balans och ur kontroll så tror jag att det absolut bästa med träning är att det är något man faktiskt kan ta tag i själv och du blir den som har kontrollen, samma sak med maten. Man behöver såklart inte ändra sin kost tvärt men kanske addera lite frukt och grönt i maten. Men som sagt det handlar enbart att hitta ett fokus något som man själv kan klara utan hjälp. Samtidigt så spelar din fysiska hälsa så extremt stor roll i din psykiska hälsa. Det är som 2 pelare som stöttar varandra, när ena inte orkar så faller tyngden mer på den andra. Det handlar inte heller om att målet är att se ut som en hollywood stjärna utan man ska må bra.

Mina förhoppningar

Jag personligen har inget mål att jag ska se ut på ett visst sätt, speciellt inte efter hur samhället anser att jag ska se ut, eller efter den stereotypen som dansare sätts in i. Allt jag kommer göra är för mig och för min hälsa inte för någon annan och jag tror att det mest hållbara argumentet när jag känner för att skita i allt. JAG GÖR DET FÖR MIG!

Som många av er kanske inte vet så har Robin nyligen blivit flexitarian/vegetarian, han håller på att ändra sin kost mot en mer vegetarisk kost men kommer käka mer vit kött om han måste. detta är helt p.g.a. av hälsoskäl då hans kropp fungerar bättre på den typen av kost, jag ska bara käka upp allt kött vi ha i vår frys och sedan ska jag också hoppa på det tåget jag med, mycket för att jag är den som lagar mat hemma och jag pallar inte laga 2 olika maträtter. Men tror att detta kommer hjälpa oss att äta en mer hälsosam-kost i allmänhet och framför allt bara lägga en extra åtanke till vad vi äter. Men min plan är även att jag ska bli bättre på att planera mina måltider under veckan och göra matlådor till det, så att jag får rätt bränsle till min kropp inför mina träningspass, träningen är ju mitt jobb så min enda förhoppning är att nu när vi flyttar till landet så kommer jag infinna mig i något inre lugn där jag kan njuta av en promenad på helgerna med mina killar utan dom stressmomenten som finns i det bostadsområdet vi bor i idag som komplement till min träning.

Men målet kommer alltid vara hälsan, jag vet att jag mår bättre och blir gladare och piggare när jag äter mer hälsosamt och tar vara på mig, samt att jag blir mindre sjuk då också.

Jag hoppas att jag kanske kan inspirera er att gå på denna resa tillsammans med mig. Målet är att ta hand om sig själv mer och ta sin hälsa på mer allvar, sätta en prioritet på din hälsa i det långa loppet. There are no quick fixes!

Med detta så avslutar jag min vecka som gästbloggare, det har varit super kul att få möte er på detta forum och är tacksam över dom historierna och det ni delat med er under veckan och stort tack för alla fina meddelanden jag har fått. ta hand om er nu och vill ni så får ni gärna följa mig och min resa på instagram TheAlexAraya

MASSA KÄRLEK/A

 

Min relation till Alkohol

Jag vet inte helt hur jag känner idag när det kommer till Alkohol, men i mitt liv så har det gått ifrån party varje helg till att knappt dricka alls.

En sak som jag vet helt säkert är att om jag skaffar barn så kommer jag aldrig dricka alkohol med dom i min närhet. Jag dömer ingen, men det är något som mina föräldrar skyddat mig ifrån och har sett barn med egna ögon bli rädda för sina föräldrar pga att dom är berusade. Jag vill aldrig att mina barn ska känna så.

Bakgrunden

Jag har växt upp med den lyxen att jag aldrig någonsin sett mina föräldrar berusade.
Min far var inte tillräckligt närvarande när jag var barn men har än idag inte sett/uppfattat honom som berusad eller alkoholpåverkad någonsin. Och min mor såg jag första gången berusad när jag var vuxen (för att jag bad henne gå ut och ha lite roligt), jag kan inte vara mer än extremt tacksam för detta.
Min mor växte upp med en far som var glad i att dricka och det är lite anledningen till att jag aldrig fick lära känna honom för det kostade honom livet till slut, så med det i bagaget och att vi kommer ifrån en familj som haft mycket alkoholproblem så har min mor valt att avstå ifrån alkoholen som en “vardagsdryck”.

Jag vet att när det kom på tal hemma så handlade det om rädsla för när jag var ung så partade jag en hel del att min mor uttryckte oro väldigt ofta och ville helst att jag skulle undvika det. Jag kunde liksom inte förstå henne då. Jag tänkte vad kan lite party en fredag eller en Lördag göra.

Det var nog inte för än ungefär 5 år sedan som jag fick förståelse för hur hon känner.

Jag fick uppleva själv hur det är att se hur en person TOTAL förändras p.g.a alkohol och jag blev så extremt obekväm och detta var inte första gången som denna människa som stod mig så nära visat tecken på denna beteende förändring p.g.a. alkoholen. Jag uppfattade rätt snabbt att denne hade/har en ohälsosam relation till alkohol.

Paniken

Det tog väldigt hårt på mig och hårdare än vad jag själv hoppats, jag började få Panik-ångest attacker när jag själv drack alkohol, speciellt när jag drack för mycket och tappade kontrollen. Ett specifikt minne är när jag är på Kungsgatan efter en 30-årsfest på Sturekompaniet och får en panikångestattack där jag sitter på gatan och inte kan andas, det kändes som att jag skulle dö, en ambulans senare och jag klarade mig, Det var efter detta som jag insåg att jag också har en ohälsosam relation till alkoholen för det var inte första gången som denna situation uppstått, så jag slutade helt enkelt med att festa på det sättet. Och efter det började jag undvika situationer där alkoholen kunde spåra eller situationer där jag inte kände att jag hade kontroll.

Jag ville inte förlora relationer p.g.a. av mitt drickande. Så lugnade ner mig extremt mycket, jag tog såklart något glas när jag var hos mina vänner på en middag och liknande men jag undviker att gå ut och parta just pg a att jag hellre behåller kontrollen för att undvika panikångestattacker.

Lite mer än 1 år senare så gick min syster bort och då visste jag att det var extremt viktigt att jag inte drack alkohol överhuvudtaget just för att jag visste att jag lätt skulle kunna halkat in i ett beroende just under den stunden pga min relation till alkoholen och jag vet att man lätt medicinerar sig själv och kände att jag hade en extrem lust till det i de tillfället.

Bildresultat för table with alcohol

Kontrollen

Idag så festar jag sällan och skulle gärna undvika att dricka alkohol överhuvudtaget! Dock så saknar jag självdisciplinen och tycker att ett glas på middagen med polarna är lite för trevligt men alltid med måtta. Dock så ogillar jag starkt att dricka hemma när det är “vardag”.
Ska det öppnas en flaska Riesling hemma om jag får bestämma så är det endast när polarna är bjudna på middag eller om vi firar något. Annars så funkar läsk och vatten minst lika bra för mig.

Med allt detta sagt så är det klart att man festar till det ibland men jag tror att om drickandet blir en vana i ens egna hem så är det en mycket lättare process att göra det till en ovana. Det är också viktigt att komma ihåg att alkoholen är en drog och man ska respektera den därefter och samtidigt påminna sig själv om att det är skadligt för kroppen.

Slutligen så vill jag förtydliga att jag tror att alla kommer ha en osund relation till alkohol någon gång under sitt liv och har man inte det så är det super bra. Men det är ingenting som är omöjligt att ändra på så länge man är villig till förändring och observant för signaler. Lyssna på din omgivning! Mina närmsta vänner sa att dom blev obekväm när jag drack eftersom jag blev oberäknelig just för att jag var i en period i mitt liv där jag mådde dålig psykiskt och hade en mörkt period i mitt liv men det blev en wake up för mig och då ändrade jag på det direkt.

Hoppas ni fick något gott med er av detta.

massa kärlek/A

Relationer

Relationer oavsett om det är med din partner, familj, vänner, syskon osv så kan man tänka att alla typer relationer skall och kan behandlas lite på samma sätt och har samma grundregler.

Ofta så vårdar man och underhåller relationen med sin partner och sina vänner bättre än vad man gör med sin familj för man ser det som en självklarhet att man kommer ha sin familj med sig resten av livet. Jag har en liten annan syn på det där.

Jag har i vuxen ålder VALT min familj, Oavsett om vi är biologiskt bunden eller inte så har jag valt vilka jag vill ska ta del av mitt liv och den avgörande faktorn för mig är respekt, kärlek, tillit och förståelse.

Mina föräldrar

Jag insåg ganska snabbt själv när jag flyttat hemifrån att jag behövde göra en förändring för att få en fungerande relation med min mor specifikt.
Jag var siste man ut ur hushållet och min mor har vid detta tillfälle varit en mor i över 40 år och det satt djupt rotat i henne men jag kände att jag blev behandlad som ett barn även när jag flyttat hemifrån och vi hade en extremt dålig relation med dagliga bråk hemma när jag bodde hemma. Det slutade i att jag fick snacka med min mor och säga något som lät typ såhär“Nu är jag vuxen du kommer alltid vara min mor men vi måste skaffa oss en vänskapsrelation nu om vi ska kunna bibehålla en god relation med varandra eller om vi ska kunna ha kontakt överhuvudtaget”

Min mor blev lite förvånade men var villig till detta och idag så har vi en extremt bra relation, Jag kan prata med min mor om allt och ringer henne näst intill dagligen.

Jag tror att det är viktigt som förälder eller syskon att vara lyhörd över sina familjemedlemmar önskemål och ha förståelse, lyssna, ta in, reflektera och ta beslut om detta är något du kan acceptera. Om inte så får man föra konversationen vidare.
Familjen är mer än biologi
Idag så består min familj inte bara av folk som jag är biologiskt knuten till utan jag ser att en stor del av min familj är mina vänner också. Jag har även olika relationer till alla vissa kan man höra av sig till 6 månader senare och det är som att vi aldrig varit ifrån varandra medan andra har man en daglig kontakt med. Och det är något som man tillsammans hjälps åt att skapa en balans för att få det att fungera.

Något jag dock inte klarar av när det kommer till relationer är när man blir illa behandlad en längre tid och som blir skadande för en själv. Något som är avgörande över huruvida jag har säger upp kontakten med någon eller liksom tar en “paus” är när jag upptäcker att jag blir obekväm när jag är med personen, att jag liksom inte kan slappna av utan går omkring och är orolig/stressad. Då är det mitt ansvar att se till mig själv och mitt välmående.

Livet är alldeles för kort för att må dåligt när det är något du kan påverka!

Och som jag säger till min omgivning

Omge er med bra människor som ger er bra energi!

Med allt detta sagt så vill jag bara ge alla föräldrar en tankeställare som är att  komma ihåg att respektera era barn och ge dom den respekten ni själv önskar, era barn är aldrig skyldiga er något bara för att ni uppfostrat dom, det var ert val att sätta dom till världen (ett barn är en gåva/underverk se på dom så), uppskatta att ni har varandra och skuldbelägg inte, sedan till alla barn och unga vuxna kom ihåg att ni inte alltid ser kampen som pågår bakom kulisserna för att ni skall ha det bra. Sedan till alla kom ihåg att det är ni som har kraften till att bestämma vem som tar del av ert liv och er information. ingen annan!

Massa kärlek/A

 

Checklista för Livet!

Här kommer lite tips och knep inför livet som kanske kan göra ert liv lite smidigare:
I allmänhet och när du undrar lite över HBTQ.

Fråga aldrig 2 homosexuella som är i en relation vem som är mannen och vem som är kvinnan:

För det första så låter du ignorant och det får dig också att låta som att du anser att vara Heterosexuell är det som är normen och det normala, Samt att vara homosexuell är då en abnormitet, alltså ej normalt. Sedan om du fråga 2 män detta så är det rätt uppenbart det är ingen som är kvinnan för båda är män och samma teori går såklart för ett lesbiskt par

“Check your lipstick before you come for me”:

– Detta är ett uttryck som jag älskar och är en modifiering på Naomi Campbells “Check your lipstick before you come and talk to me”, Vilket simpel sagt menar med att innan du börjar kritisera någon eller liknande så se till att du är berättigad för att göra det och att du själv är felfri i det området du ska kritisera någon så du inte kastar sten i glashus.

Så när valde du att bli homosexuell?:

– Honey NO!!!! Det är inget jag valde, det är bara sådan jag är. eller ska jag fråga dig när du valde att bli hetrosexuell?

R E S P E K T:

För att få respekt så måste man visa respekt. Det finns en del situationer i livet så man kanske anser att man bara ska ha respekt utan att ha gjort sig förtjänt av det. Men någonstans så när vi träffar nya människor så börjar man alltid på ruta ett oavsett vad man gjort tidigare i sitt liv. Och jag tror att ödmjukhet är en extremt bra infarts port för att få respekt. Det handlar essentiellt om att visa att man värdesätter varandras egenskaper.

GIVE NO SHITS:

Varför gå runt och bry sig om vad andra folk ska tycka och tänka om vad du gör, hur du klär dig osv, det är ditt liv och du väljer precis vad du gör med det.

Behandla andra så som du själv vill bli behandlad:

Ja den gamla godingen, jag är inte religiös på något sätt men något jag verkligen tror på är karma för det handlar mycket om energier, och i detta så dom energierna du sänder ut till din omgivning är även den energin du själv får tillbaka.

Lev din sanning:

Detta är något som jag fick till mig som barn när jag lyssnade på Britney Spears cover av My prerogative dom första 2 meningarna i den låten har jag verkligen tagit till mig och hon säger “People can take everything away from you, But they can never take away your truth”. Så sant oavsett vad du går igenom i livet så länge du lever ditt liv “true to yourself” nothing can go wrong för då vet du att du har gjort allt du kunnat i knepiga situationer. STAY STRONG!

BEVARA DIN INTEGRITET:

Integritet avser rätten för varje människa att få sin egenart och inre sfär respekterad och inte utsättas för störande ingrepp. Med det så du bestämmer över dig själv hur du tillåter folk att tilltala dig, agera mot dig och vad du själv vill utsätta dig för. Så nästa gång någon går lite för långt eller du känner “kör över dig” så säg till för du behöver inte den typen av energi eller människa i ditt liv, men du kan ge dom möjlighet till att förändras genom att visa dina gränser.

Hoppas ni fick mer er något användbart
Massa Kärlek/A
Stäng meny