MIND.SE | Det är helt okej att inte ha svar på allt.

Idag tänkte jag inflika med att det på mind.se finns en berättelse skriven utav mig att ta del av.

En naken berättelse som ganska utförligt berättar min bakgrund till den psykiska sjukdom som jag det senaste året fått leva med.

Personligen vill jag hävda att det är ett utav de mest naknaste texter jag skrivit och att det är med blandade känslor som denna text släpptes. Men för mig var det ändå en självklarhet att dela med mig.

Dels för att hjälpa andra människor till att våga öppna upp och samtala om sin psykiska ohälsa och psykiska sjukdom. Men också i syfte för att avstigmatisera hela ämnet.

Psykisk ohälsa är ingenting att skämmas över. Den finns överallt och är en av våra vanligaste sjukdomar idag. Den behövs verkligen uppmärksammas mer än någonsin idag.

Gå gärna in på www.mind.se och läs denna berättelse. Kanske känner just du igen dig i detta eller delar av det hela. Känn ingen skam, för du är aldrig ensam.

Klicka på bilden ovan för att komma direkt till berättelsen.

KÄNN ER HELT FRIA TILL ATT DELA TEXTEN OM NI SKULLE VILJA DETTA. NI FÅR MITT GODKÄNNANDE!  

 

TIPS | Vad krävs för att bli “frisk” från psykisk sjukdom.

Psykisk ohälsa.

Att drabbas av psykisk sjukdom innebär att hela individens liv förändras. För många är denna förändring permanent. Något som individen måste lära sig att leva med i den framtida vardagen.

I samband med att denna uppkomst förlorar personen förmågan att hantera dagliga rutiner. Arbetet och hushållssysslor kommer i kläm. Men även små rutiner som hygien, sömn, motion och kost är svåra att hålla igång. Allting stannar upp i samband med sjukdomen. Allt förutom tiden, även om inte ens den är i fokus just vid detta tillfälle.

Man har fullt på med att försöka parera allt som sker inombords. Något som kräver all energi och uppmärksamhet. Det finns ingenting kvar för något annat. Därför är psykisk ohälsa ingenting att skämta om. Det är en otroligt kraftfull sjukdom som inte tar hänsyn till något annat i personens liv. Utan gör sig istället ständigt påmind, genom att trycka ner människan och där den mer än gärna tänjer på gränserna. För att se hur mycket personen klarar av innan det totalt brister.

Därför läggs energin och fokusen på enbart sjukdomen. För man vill försöka få tillbaka kontrollen över sitt egna liv igen. Jag skulle vilja påstå att den psykiska sjukdomen många gånger slår den fysiska som människan kan drabbas av. För den är väldigt individuell och oförutsedd. Man vet aldrig hur och när den kommer dyka upp och man vet aldrig hur slutstatusen blir.

Bryter du ett ben så är slutstatusen majoriteten av gångerna att man återfår sin förmåga att stödja och gå. Även om resan dit kan vara en jobbig process. När det kommer till psykisk sjukdom är det inte lika självklart hur allt slutar.

Det är helt enkelt en kamp mellan liv och död. Personen får hela tiden slåss för att stå emot demonerna som suger ut all livsglädje ur kroppen. Det blir lätt så att man som drabbad känner hopplöshet och ensamhet. Dessutom har får man det väldigt svårt med att ta enkla beslut i vardagen.

Att bli frisk.

Vad som krävs för att tillfriskna är även det väldigt individuellt. Det som är självklart för en specifik person, är inte lika självklart för en annan. Vilket gör att man som stöd måste se vikten i att kunna vara lyhörd och empatisk.

Men det finns en sak som i stort sätt alltid har samma betydelse för att en person ska tillfriskna. Enkla vardagsrutiner. För med dessa rutiner kommer en mer balanserad vardag. Enkla rutiner som sömn, kost och andligheten.

Dessa tre saker är något som personen bör få hjälp utav läkare eller annan utbildad vårdpersonal till att fungera. Ännu smidigare blir det om personen dessutom har ett bra stöd hemifrån. För man kan man aldrig lägga över detta ansvar helt på individen. Åtminstone inte i början för då blir det lätt pannkaka av allt.

Utan mycket hänger på anhöriga och personal. Men det är dock viktigt att successivt backa för att göra personen mer självständig över sitt liv. Detta ökar både självförtroendet, självsäkerheten och ansvarsfullheten.

Läkemedel.

Jag vet personligen att det är många som drar sig från att proppa i sig psykofarmaka. Men jag vill ändå passa på att höja detta läkemedel. För det kan vara till otroligt stor hjälp många gånger för att tillfriskna.

Läkemedlet finns till för att stabilisera det emotionella inombords. För att man lättare ska kunna komma på fötter igen. Men det ska aldrig vara något som man enbart ska ta till. Utan ska endast användas som ett komplement.

För mig har psykofarmaka hjälp mig mycket, även om det nu i efterhand innebär en egen liten resa till att klara sig utan dem. Men den resan är det värt, för jag har medicinen att tacka för mycket.

Behandling.

För att tillfriskna krävs också någon form av behandling som man definitivt bör erbjudas. Behandlingen ska i mitt tycke även vara något som man som drabbad tillsammans med vårdpersonal kommer fram till. Enbart för att känna egenbestämmande och rätten till sin egen kropp.

Men jag tycker definitivt att man bör ta upp detta med sin läkare, för utan en behandling blir resan tung och motsträvig.

Själv testade jag dialektisk-beteendeterapi och jag tyckte det gav mig mycket positivt. Jag lärde känna mig själv och mina psykiska sjukdomar betydligt bättre än före starten av behandlingen. Tyvärr kunde jag inte fullfölja den p.g.a. personliga skäl. Men planen är att jag till års skiftet ska påbörja den igen. Vilket jag faktiskt ser fram emot. Så jag kan varmt rekommendera denna metod.

Våga prata.

Det självklara för att bli frisk är att våga prata om sina känslor och sin psykiska sjukdom. Något som allt för många idag inte vågar av olika anledningar. Av denna anledning har detta orsakat den stigmatisering som idag råder i samhället. Men att prata om allt enklare och resulterar i att man snabbare kan återgå till sin normala vardag. Så man gör bäst i att strunta i stigmatiseringen.

Det är en anhörigs skyldighet att finnas där som stöd när du är redo för att våga prata om din ohälsa. Även om dem inte kan finna någon förståelse i det du känner. Men man ska veta som människa att det inte är det som är huvudämnet i det hela, utan att det handlar om att ventilera sig och inte hålla ohälsan inombords.

Lika självklart som det är att prata om psykisk sjukdom med sin läkare eller psykolog. Lika självklart ska det vara att kunna prata med sin anhörig om det. Det är åtminstone vad jag anser personligen.

– Jag vet inte om det är någon annan som håller med mig?

Slutstatus.

Genom att få hjälp från andra, läkemedel och behandling kan man på ett effektivt sätt förhindra att den psykiska sjukdomen tar över all kontroll. Vilket gör att man kan bevara enklare rutiner i sin vardag som i sin tur kan utvecklas. Där slutmålet sedan blir att man återigen kan anse sig själv vara en självständig och självsäker person.

Oavsett om man är friskförklarad eller inte. För rutinerna är väldigt viktiga att försöka hålla kvar i trots att man inte orkar med livet mer. Rutiner får en människa att känna sig levande och det är medmänniskans skyldighet att stöta en behövande i detta när behovet finns. Hur har ni haft det med att bibehålla era rutiner?

2017.11.13 | MÅNDAG – NYA FRISKA TAG. |

Ny vecka. Mitten av November. Nytt år på igång.

Måndag och vi börjar närma oss mitten av november. Herregud, vart tar dagarna vägen? Tiden bara flyger förbi som små lätta moln på himlen. Snart är det återigen dags att fira in ett nytt år tillsammans vare sig man vill det eller inte. Vi människor kan inte göra så mycket åt den biten, mer än att bara acceptera det faktum att livet rullar på.

Men för mig personligen så gör det inte så stör det inte mig så mycket längre att dagarna flyger förbi. För det ska bli rätt skönt med att fira in det nya året. Ett nyår som jag ser positivt på och som jag ska försöka gå in utan de demoner som funnits inom mig under hela detta året. Dessutom ska det bli skönt att få börja ett helt nytt år tillsammans med Alex. För 2017 blev inte riktigt så, utan jag hade fortfarande en hel del ouppklarat med min förra pojkvän och allt som hade med separationen att göra. Jag tror att 2018 kommer bli kanon, åtminstone ska jag försöka göra det till det bästa året. Så ring klockor ring. Jag väntar på att få höra er.

Den föregående veckan.

För att summera den veckan som tog slut igår lite snabbt så var den väldigt mycket upp och ner. Jag fick parera mina känslor extremt mycket med att orka klara av dagarna. Framförallt de sista tre dagarna. Mycket ångest uppkom av oklara orsaker och dem var inte lätta att hantera.

Så här i efterhand har jag en misstanke om att det rörde sig om arbetet. Dock har det absolut ingenting med arbetsplatsen att göra eller att jag inte trivs. Utan det har med min energi och kraft att göra. För trots att jag endast arbetar 50% (4h per dag) så känner jag mig extremt utmattad. Kroppen orkar inte riktigt tempot och rutinerna än. Dessutom är känner jag att jag är långt ifrån där jag var innan jag blev sjuk. Jag tror många av er förstår den frustrationen? Man tappar fullkomligt självförtroendet när man börjar jämföra sig själv från förr.

Måndagen den 2017.11.13.

Men idag är det bättre med min ångest och jag har varit iväg i morse och arbetstränat. Känner mig extremt stolt över att jag ändå tog mig till arbetet. Även fast jag inte riktigt var den mest effektivaste. Dessutom har jag hunnit röja undan här hemma i flyttkaoset och duschat av mig.

Så nu sitter jag i klädd endast kalsongerna och skriver dagens inlägg. Det allra bästa med att kunna vara skribent. Att kunna gå klädd hur som helst men ändå kunna arbeta. Dessutom går det knappt ha något annat på sig här inne om dagarna när solen lyser på. Puh! Det blir extremt varmt inomhus.

Nästa sak som står på agendan för idag är att invänta att kaffet ska rinna ner i kannan, så att man kan fylla på med energi. Sedan är det dags att börja förbereda sig inför ett möte med en ung kvinna som ska göra ett reportage om lilla mig. Det ska bli otroligt spännande eftersom jag inte har någon som helst erfarenhet kring detta. Framförallt inte varit huvudpersonen i reportaget. Vi får se hur det går. Mer info kommer garanterat komma upp senare.

Det ska även hinnas med att måla väggar här hemma innan mörkret faller in i lägenheten. För om någon vecka så får vi tillträde till den nya lägenheten, så både jag och Alex vill åtgärda de småhål som blivit av tavlor och liknande saker. Målningen påbörjades redan igår av två väggar, som blev väldigt bra i mitt tycke. Självklart var dessa utförda av mig så varför skulle det inte bli bra liksom?

I samband med målningen igår insåg jag dessutom att målningen var något som fick mig väldigt lugn. Jag mådde väldigt bra med rollen i handen och det blev som en slags terapi för mig. Så kanske är det målare som jag ska bli?
Jag skulle åtminstone göra pappa stolt om jag bytte till samma yrke som honom.
(Inte för att han inte är stolt över mitt yrkesval nu). Vi får se kanske följer jag pappas fotspår ändå. Har i alla fall börjat kolla upp alternativa lärlingsutbildningen i Stockholm.

Det finns dock en nackdel med att vara målare. Man får färg på dem mest konstigaste ställena. Jag förstå inte hur man t.e.x. kan få färg mitt i skallen genom att enbart måla väggar och inget tak? Förklara gärna den ekvationen för mig.


Allmänna veckoschemat.

MÅNDAG: Arbetsträning 07.00 – 11.00 , Reportage , Måla

TISDAG: Ledighet , Bloggarbete , flyttpacka

ONSDAG: Ledighet , Bloggarbete , flyttrensning

TORSDAG: Ledighet , Plocka upp “systerson” med flickvän på Arlanda

FREDAG: Arbetsträning 07.00 – 11.00 , Bloggarbete ,  Kvalitetstid

LÖRDAG: Ledighet , Kvalitetstid med hund och man hemma

SÖNDAG: Ledighet , Träffa Alexs familj (har inte koll på dag)


Men med detta luftiga schema så kan det med största sannolikhet bli förändrat. Framförallt om mannen min får bestämma. Han är en Duracellkanin majoriteten av dagarna. Han kommer spontant på saker som behöver göras och fixas. Så det kommer säkert bli en massa som fylls på. Åtminstone fortsätter vi flyttpacka. För det är inte speciellt långt kvar nu innan det är dags.

Jag avslutar dagens inlägg med att önska er en fin eftermiddag och en bra vecka. Berätta gärna om ni ska göra något särskilt som ni ser fram emot. Hoppas ni inte vart besvikna på dagens inlägg?

KRAM!


Följ mig gärna på Instagram, där finns mer roligt att ta del av.
www.instagram.com/crobinlarsson

ALKOHOL | VASKA & DU KOMMER MÅ BÄTTRE.

Vi svenskar ligger i topp när det kommer till konsumering av alkohol. Vi tar oss gärna en kall öl till maten eller ett glas vin mitt i veckan. Framförallt får vi inte glömma den traditionella nubben till midsommar.

Ja, alkoholen är hos många en del av familjen. En kärleksfull vän som man gärna spenderar tid tillsammans med. Men den kan också snabbt bli ens värsta mardröm.

GÅR INTE HAND I HAND.

Alkohol är en drog. En drog som man som konsument bör har väldigt stor respekt för eftersom det inte krävs mycket för att hjärnan skall kunna överlistas av promillehalten. Människans kropp är inte skapt för att kunna hantera alkohol, men så länge som det rör sig om små enstaka tillfällen så har knoppen kapaciteten att hålla sig i balans.

För alkoholen pratar direkt till hjärnan och ger oss ofta en positiv signal till något bra. Vilket gör att man gärna snart vill göra om samma sak igen. Man mår som allra bäst under den stunden alkoholen befinner sig i kroppen. Vilket gör att det kan gå otroligt snabbt mellan att konsumera enstaka tillfällen till att få ett mer regelbundet sug efter alkohol. Det är oftast här som man bör vara uppmärksam på sig själv. Nu är det inte alltid längre en “belöning” utan mer ett beroende.

Hjärnan har alltså nu överlistats av alkoholen och har inte längre kontrollen på vad som händer med både kropp och knopp i samband med att alkoholen konsumeras.

Depression, ångest och andra emotionella sjukdomar går inte hand i hand med alkoholen. Åtminstone inte som vänner. Det finns ett starkt samband mellan dessa två saker. Många personer som lider av psykiska sjukdomar dricker gärna för att lindra sin ångest och sina känslor. Dessutom är alkohol bra på att dämpa ångest och oro. Dock är denna effekt inte speciellt långvarig och allting förstärks efteråt när verkligheten kommer tillbaka.

Det bästa man kan göra är att låta bli alkoholen under den perioden som allt känns extra tungt eller när man lider av ångest eller depression. Åtminstone vara extremt försiktig. Framförallt om man samtidigt går på antidepressiva mediciner. Den kombinationen går verkligen inte ihop.

Det finns heller ingen forskning som stödjer rapporterna om att ett glas vin om dagen skulle vara bra för kropp och hjärnan. Går man efter detta, så bör man definitivt tänka om. Det är mest en önskedröm skulle jag vilja tro. En anledning till att få ta sig ett glas vin under en vardagskväll. Utan att känna skam.

MIN ERFARENHET.

Jag har varit en av dem som tidigare konsumerat en hel del alkohol, sedan min arton årsdag. Från början i syfte för att det var en social grej att göra men som senare blev ett sätt att dämpa mina känslor och psykiska besvär. Vilket gjorde att jag blev tvungen till att göra ett aktivt val. Dels för att rädda mig själv men också för att inte fortsätta utsätta mina närmaste för otrevligheter. För i slutet kunde jag inte hantera mig själv i samband med att alkoholen nådde min hjärna.

Idag dricker jag knappt alls. Ett aktivt val som jag tillsammans med min fästman tog efter att ha haft en hög promille halt i kroppen i samband med mitt självmordsförsök. Jag var helt enkelt en fara för mig själv och kunde inte längre kontrollera drogen. Så det är inte speciellt ofta man kan se mig förtära alkohol. Men jag ska samtidigt inte sticka under stolen med att det aldrig händer, för ibland sker det. Men det är under strikta regler som jag själv satt upp.

  • Max två glass vin
  • Inta aldrig ren sprit
  • Blanda inte alkohol
  • Sluta dricka om personer tycker du börjar bli otrevlig
  • Drick ALDRIG när du vet med dig att du ha en dålig dag.

Den sist nämnda punkten är framförallt det allra viktigaste. Jag har inte tillåtelse att dricka enbart för att dämpa min ångest eller oro som jag tidigare gjort. Dessutom slår alkoholen ut verkan på de antidepressiva tabletterna som jag regelbundet tar.

Personligen mår jag betydligt bättre efter att ha strukturerat upp denna biten. Jag känner mig piggare och mycket gladare och jag behöver inte oroa mig för att alkoholen ska få mig att göra något som jag i efterhand kommer få ångra. De antidepressiva medicinerna som jag intar fick även dem sin fulla verkan efter att jag strukturerade om mina alkoholvanor.

MINA TIPS TILL ER.

Försök undvika alkoholen så mycket det går och ta aldrig till den för att dämpa din psykiska ohälsa. Det kommer enbart kosta dig mer än vad alkoholen för stunden ger dig. Ångesten och alla känslor har en tendens till att slå tillbaka. Oftast hårdare än tidigare. Så det absolut klokaste man kan göra är att undvika och se över ens alkoholvanor. Går du dessutom på antidepressiva mediciner så försök att undvika alkoholen för att få den fulla effekten och för att undvika andra bieffekter som alkoholen kan orsaka tillsammans med dina mediciner. Detta är självklart individuellt hur pass mycket man påverkas av denna kombinationen.

Skulle det vara så att du inte kan vara utan ditt glas en Fredag kväll, sätt upp tydliga regler kring vad som gäller. Är det ett glas som gäller så ska det också bara vara ett glas som intas den kvällen.

Ett annat tips är att se till att det inte finns några flaskor hemma. Vaska dem som du har ståendes i skåpet och se till att inget nytt köps in.  Det kommer resultera i att åtkomsten kommer bli svårare när suget infinner sig. Om det skulle bli så att du får lusten att åka till systemet för att köpa en flaska vin. Intala dig själv om vilken kö det kommer vara på stället och att det inte är värt att stå i den för en liten flaska vin.

Jag är fullt medveten om att man idag kan anses vara konstig om man inte dricker alkohol. För den har en stor betydande roll i vårt samhälle. Man känner sig nästan lite skamsen när man är den som inte dricker runt bordet. Men försök att motstå ändå. För imorgon är det du som vaknar upp och mår bra. Medans dem andra vaknar bakis och med en huvudvärk skänkt från helvetet. Så jag tycker att vi nu tillsammans vaskar allt som innehåller alkohol och siktar in oss på att bli kvitt vår psykiska ohälsa. Vilka är med mig?

HISTORIEN OM EN UNG POJKE

På bilden skymtas en helt vanlig liten kille. Om världen skulle vara rättvis så skulle denna pojke ha alla förutsättningar till att växa upp och bli en självsäker kille. Utan en massa onödiga problem och motgångar.

Problem som i samband med uppkomsten tenderar till att bli små sår, som med tiden blir allt mer infekterade. Enbart på grund utav att medmänskligheten runt omkring honom.

Denna pojke har under många år behövt växa upp och tillbringa tid tillsammans med en person som teoretiskt sätt skulle titulera sig som hans biologiska pappa. Men i praktiken var han för pojken ingenting annat än en främmande människa. Han var helt enkelt allt annat än en pappa i pojkens ögon.

För en pappa som väljer bort sina barn framför annat och som tenderar att “slå” sitt barn, är inte någon som klassas som en pappa. Detta var något som denna pojke någonstans visste. Men vad skulle han göra?
Han var ju trots allt bara ett litet barn. Ingen skulle lyssna på honom. Kanske var det också så att män hade tillåtelse till att slå sina barn. Det kanske helt enkelt var ok?

Så pojken valde att tiga och tog smärtsamt mot de kränkningar som kom, fram till dess att han blev så pass stor att han själv kunde bestämma att han inte ville ha någon kontakt med denna människa.

Uppväxten var dock inte det enda som skulle komma att påverka pojkens psykiska mående. I samband med att skolåren drog igång så väntades 13 år av psykisk misshandel. Han föll offer för mobbningen som många andra barn fortfarande idag gör.

Varje dag innebar kränkningar och psykisk misshandel. Dagligen fick han höra ord som inte hade någon grund. Ord som inte alls stämde in på honom. Detta enbart för att andra barn i hans ålder tyckte att det var fel på honom och att han var konstig. För en pojke som enbart lekte med tjejer, som inte gillade sport utan istället föredrog hopprep var det något fel på. Med tiden gick pojken från fel till att vara bög.

Kanske hade dem rätt, det kanske var fel på pojken?
Dem fick åtminstone denna pojke att börja tvivla på sig själv, många tankar flög fram och tillbaka i huvudet. Inte bara under ett år, utan under 13 års tid. Att denna pojke fortfarande är vid liv idag är ett under. Ett stort jäkla mirakel.

Men mobbningen var aldrig något som denna pojke ville se som ett hinder. Det var inget som stoppade honom ifrån att gå till skolan. Även om han varje dag gick med en klump i magen. Men älskade man skolan så ville man till skolan. Fokuseringen var till hundra procent på enbart detta under alla år. Han fick trots allt positiv feedback från lärarna.

Under de två sista åren som tonåring började hans sexuella läggning väckas till liv inom honom. Till en början en ganska obehaglig känsla som inte ville försvinna. Tjejer som tidigare varit något intresserat honom började helt plötsligt bytas ut mot killar. Detta gick inte undgå, trots flera försök till förnekelse.

Att som tonåring få reda på att man är homosexuell är absolut inte det lättaste att hantera. Framförallt inte i den värld som han växte upp i.
Det existerade mycket fördomar i hans hemstad och även pojken själv hade en skev uppfattning om vad en bög var. Han var långt ifrån bög enligt honom själv. Dessutom funderade han mycket på vad hans omgivning skulle säga.

Men trots allt detta så valde han ändå att vara ärlig mot sig själv och hela sin omgivning. Det fick bära eller brista. Majoriteten av omgivningen tog det hela bra, men en del personer valde att diskret dra sig undan. Något som för pojken var extremt jobbigt och tråkigt. Dessutom var hela den första tiden tuff och psykisk påfrestande men i det stora hela var pojken ändå nöjd med sitt val. För han var trots allt bög och ingen kunde ändra på det.

På bilden skymtas en helt vanlig ung man. Om världen skulle vara rättvis så skulle denna man ha alla förutsättningar till att växa upp och bli en självsäker vuxen. Utan en massa onödiga problem och motgångar.

Tyvärr fick han inte denna möjlighet. Utan istället fick han växa upp under tuffa och påfrestande motgångar. Något som senare skulle visa sig plåga honom och orsaka infekterade sår. Motgångar som inget barn ska behöva uppleva.

Den unge pojken som texten handlar om är ingen mindre än mig själv. Carl-Robin Larsson.
Skulle jag få möjlighet att träffa denna pojke så skulle jag verkligen ge honom dessa råd;

  • VAR STARK
  • STÅ PÅ DIG
  • LÅT INGEN MÄNNISKA TRYCKA NER DIG
  • DU DUGER PRECIS SOM DU ÄR
  • FÖRBERED DIG PÅ HELVETES ÅR FRAMÖVER

Jag skulle vara tydlig med att påpeka vikten i att våga berätta för en vuxen om vad man blir utsatt för. Vikten i att berätta när andra barn utför mobbning eller misshandel.

Jag skulle också varna pojken för allt som han kommer få uppleva innan hans 25 årsdag. Att han kommer behöva sin familj mer än någonsin och ha en öppen dialog. Framförallt skulle jag få honom att förstå vikten i att leva. Att inte försöka avsluta livet i förväg.

Dessutom skulle jag få honom att alltid stå rakryggad och stolt över hans sexuella läggning.
Det är en enorm styrka att våga stå för den man är. Något som inte alla klarar av.

 

Så min fråga till dig som läsare är nu;
Vad skulle du säga till dig själv som barn om du fick
möjligheten att träffa dig själv som liten?

HÖGTID | JUL, JUL, STRÅLANDE JUL.

Jul, jul, strålande jul.
En av låtarna som inom kort kommer höras vart vi än befinner oss. På stan, i butiker, hemma och på radion.
Julen är för många människor en högtid som innebär glädje, gemenskap och ledighet.

Men tyvärr är det inte så för alla. När juletider nalkas så drabbas även vissa människor utav panik, ångest och depression. Statistiken ökar gällande den delen som rör psykisk ohälsa. För många är det en stor kamp att behöva stå ut denna helg. En kamp som verkligen inte är det lättaste.

Förra året när julen nalkades var det min tur att känna på julångesten. Jag minns att paniken spred sig i kroppen i samma veva som julpyntet kom fram och doften av saffran gjorde sig till känna. Det var som att jag gick ner djupare i min depression än tidigare. Jag som alltid tidigare älskat julen, fruktade helt plötsligt denna högtid.

Men jag kan idag förstå orsaken till mina känslor. Att må dåligt och bära på en psykisk ohälsa är tillräckligt jobbigt. Julen förstärker bara de negativa känslorna ännu mera. För det är svårt att känna glädje och allt som julen egentligen innebär när man inte är i sitt sinnesfulla bruk.

Man hamnar utanför den julbubbla som alla andra befinner sig i och ser helst till att inte behöva bli indragen i den heller. Man vill absolut inte ut på stan i julstressen, utan man vill bara sitta hemma i sin ensamhet och vänta tills julen är över.

JULEN ÄR ÖVERALLT.

Men det är svårt att undvika julen i Sverige. Den är överallt och man blir ständigt påmind om den på olika sätt. Människor i ens omgivning frågar vad man önskar sig i julklapp när man stöter på dem. Svaret dem får är att man inte riktigt vet. Vilket ibland innebär att man få saker som man inte bryr sig ett dugg om. För allt man egentligen önskar sig är att få må bra. Att få bli frisk från sin psykiska ohälsa. Materiella ting är ingenting som kan lösa den önskan. Inte ens lite grann.

Som psykisk sjuk så behöver man också ofta stå fast i sina rutiner om dagarna. Något som i samband med juletider bryts. Det blir ledighet från arbetet och barnen får jullov. Vilket orsakar att rutiner inte blir som i vanliga fall. Många personer blir då handlingslösa och har svårt att hantera dagarna på ett hälsosamt och effektivt sätt. Resultatet av detta tror jag många av er redan listat ut svaret på. Den psykiska ohälsan blir självklart värre.

Dessutom är det många andra personer som inte har någon att fira julen tillsammans med. Vilket gör att ensamheten gör sig till känna ännu mer under just högtider som julen. Föreställ dig själv att inte ha någon att spendera din julafton tillsammans med. Ingen skulle känna glädje i att spendera den ensam och att ständigt behöva bli påmind om detta så fort man lämnar hemmet. Det blir bara värre.

Så julen är verkligen överallt.

Jul och Alkohol.

Under julen förtärs det otroligt mycket mer alkohol än i vanliga fall i Sverige. Det är mer en vana än en ovana i vårt land att ha alkohol tillgängligt under hela högtiden. Vilket jag personligen inte ser något fel i utan alla människor får göra precis som dem själva vill. Men man bör ha med barnen i åtanke.

Firar man jul tillsammans med barn så bör man tänka på hur mycket man förtär denna kvällen. För även om barnen inte mår psykisk dåligt sedan tidigare, så kan dem fara illa av att vuxna i deras närhet dricker kopiösa mängder. För berusade vuxna kan ibland ha en tendens till att skrämma barn. Så ett stort tips är att begränsa tillgängligheten av alkohol och bestämma antal glas som får förtäras under julen. Kanske kan du välja bort nubben och prioritera barnen istället.

Men sedan har vi också konsumering av alkohol bland ensamma människor brukar även där stiga under julen. Enbart i syfte till att dämpa ångesten och ensamheten som infinner sig hos dessa personer under denna högtid. Något som är mycket tragiskt i mina ögon. Det är allt för många som får åka in akut till sjukhusen runt omkring i landet under denna högtid. Både gamla och unga människor.

Var inte egoistisk.

Så framöver nu när juletiden nalkas så försök att tänka på dem personerna som inte gläds lika mycket åt att denna högtid. Försök att hålla en normal nivå på det hela. Vet du med dig att det är någon som mår dåligt sedan tidigare och inte ser fram emot julen. Respektera detta och fråga inte vad han eller hon önskar sig i present. Köp något som du själv tror skulle bli uppskattat. För i dem allra flesta fallen så har dessa personer bara en önskan. Att få bli frisk.

Något annat som man bör tänka på under denna tiden är att bjuda in dem som är ensamma. Vet man med sig att man har en granne som inte har någon att spendera julen tillsammans med. Bjud över grannen på en bit mat och glögg. Gör något fint för någon annan. Det är den bästa julklappen du kan ge någon. Något som han eller hon alltid kommer minnas.

Var framförallt inte egoistisk. Tänk på dina medmänniskor. För det är ändå vad julen lite grann i grunden handlar om. Jag tror verkligen på att man får tillbaka den snällhet man själv gett längre fram i livet.

Stäng meny