5 SAKER SOM LINDRAR ÅNGEST!

Detta brukar jag göra när mina dagar är sämre eller när ångest uppkommer. Mina fem främsta tips till er.

LYSSNAR PÅ MUSIK.

Jag brukar sätta på en låt som jag vet ger mig en bra känsla i vanliga fall. Sedan spelar jag den på repeat medans jag fokuserar på andningen.

LYSSNAR PÅ PODD.

Detta är något nytt jag börjat med. Men som visat sig vara ett väldigt bra verktyg för att motverka ångest.

Ida och Alex
En ny favoritpodd som jag verkligen rekommenderar är Ida Warg och Alexander Pärleros podd ”Sånt Är Livet.” 

DRICKER KAMOMILL-TE

Kamomill har en lugnande effekt mot ångest. Det har fungerat på mig när ångest uppkommit. Ännu större effekt får teet om jag samtidigt kollar på en favorit serie.

VILAR EN STUND

Ett bra, men inte alltid det lättaste verktyget. Men jag brukar faktiskt lägga mig en stund om dagarna om ångesten är allt för jobbig. För även om jag inte somnar, så får huvudet koppla av en sväng och det känns betydligt enklare att efteråt fortsätta med dagen.

ÄR KREATIV

Jag sätter mig ibland och skriver när ångesten kommer eller när jag mår lite sämre. Det får tankarna att fokusera på annat.

Detta var några tips som jag brukar använda mig av för tillfället. Dem kanske inte fungerar för alla, men jag rekommenderar att ni ändå testar. Framförallt om ni har slut på ideér. Dela gärna med er av era främsta tips också. Vill gärna höra dem.


Konstenattvaramanniska.se

VI KÄMPAR TILLSAMMANS, DU KOMMER ALDRIG BLI ENSAM!

Visst skulle det vara både lättsamt och underbart att öppet få höra att en annan person vet hur det kan kännas, att denna person själv gått igenom liknande händelser. Som man själv för stunden går igenom.

Det uppkommer ett konkret bevis om att man inte är ensam i känslorna. Utan att det faktiskt finns personer som känner likadant och som dessutom fortfarande finns vid liv.

Tänk vad skönt allt detta skulle kännas och att kunna få bevis på att det kan bli bättre. Att man ”bara” ska orka kämpa, härda ut stormen och att inte ge upp. Trots motgångar.

Jag vet hur det kan kännas.

Jag har gått igenom mycket av det du själv just nu går igenom. Även om mycket kan skilja sig så vet jag trots allt hur det skulle kunna kännas för just dig.

Jag vet hur det är att bära omkring på psykiska sjukdomar, hur det känns att stöta på motgång efter motgång och hur sugen man är på att avsluta sitt liv.

Jag har varit där. Det har varit många gånger som tanken om att ge upp infunnit sig och jag har handlat efter dessa tankar.

Men jag lever fortfarande. Jag kämpade på och är idag fri från min depression. När jag misslyckades så reste jag mig igen och tog nya tag. Även om det tog emot, tog mycket av min energi och gjorde ont.

För smärtan var bara tillfällig och den blev bättre med tiden. Parallellt med att jag själv blev starkare. För det är något vi alla blir under tiden vi arbetar på oss själva. Även om vi själva inte märker det just då.

Så nästa gång du mår dåligt och vill ge upp.

Läs och påminn dig själv om detta. Vägra ge upp och forstätt din kamp mot ett friskare liv. För du är inte ensam i kampen. Vi gör den tillsammans.

DET VAR LÄNGESEDAN JAG VAR SÅ POSITIV INFÖR FRAMTIDEN

Jag är positiv inför vad framtiden har att erbjuda. Det var längesen som jag kände denna positiva energi inombords och jag kan verkligen glädjas med att ha den.

Om drygt tre veckor är det dags för den stora flytten. Denna gång till min och fästmannens köpta lägenhet, en liten bit utanför Stockholms-tullar. Det ska bli riktigt roligt att få forma sitt egna drömhem tillsammans med Alex. Jag tror vi kommer skapa ett helt fantastiskt hem.

Hundarna kommer garanterat älska området också, med allt grönt och alla sjöar. Ett perfekt ställe för två små att nosa fritt. Något som dem tyvärr inte kan i dagensläge, enbart för att det alltid är så mycket skit och saker på marken.

Om drygt två veckor börjar jag också mitt nya arbete. Något som jag verkligen är laddad och redo för. Jag vill börja arbeta nu. Den nya arbetsplatsen kommer ligga ett stenkast från vår nya lägenhet. En stor skillnad om man jämför med restiden jag har haft tidigare.

I Tisdags var jag även på min allra sista läkartid inom psykiatrin. Hur sjukt?

Nu ska jag stå på egna ben. Utan att regelbundet gå i terapi och ha samtal med min läkare. Hon kan inte hjälpa till med mera nu.

Jag känner mig otroligt mycket bättre och stabilare i mig själv och min ångest påverkar mig inte på samma sätt som tidigare. Så jag tror jag kommer klara mig fint på egenhand nu framöver. Tillsammans med stöd från min familj.

Medicinerna kommer fortsättas att tas ett tag till. Något som kan vara bra med tanke på att en flytt och ett nytt arbete är på igång i mitt liv.

När jag idag blickar tillbaka på mitt liv, kan jag tydligt se att det förändrats sedan Alex kom in i mitt liv.

Jag är extremt tacksam för allt han gjort och gör för mig och är stolt över att ha honom som just fästman och blivande make.

Utan honom skulle jag inte vara här idag. Det är tack vare honom som jag fortfarande andas och får möjligheten till att bygga framtiden tillsammans med honom.

Jag önskar verkligen att fler av er hamnar på samma sida som min. Att fler av er får chansen att känna glädje, lättnad och få skymta mer ljusa dagar än mörka.

Ge inte upp er kamp mot det livet, även om du hamnar i svåra motgångar. Jag vet att du kan klara av det. Låt det ta tid. Vi kämpar tillsammans.


Älskling! Jag vill att du ska veta att jag älskar dig väldigt mycket och att jag är extremt tacksam för allting du gör för oss. Jag är otroligt lycklig över att få ha framtiden ihop med dig. 

Jag och du. Bara vi två!


translate here

SJUKDOM, VARDAG OCH NÄR ENKELT BLIR SVÅRT!

När man drabbas av en psykisk sjukdom kan de allra enklaste momenten i ens vardag bli till det svåraste.

Den gnutta energi som kroppen har när man vaknar, prioriteras på andra mer viktiga saker, som att bara orka öppna upp ögonen igen. Bara det momentet kan vara tillräckligt svårt då många av oss gärna hade avstått från att behöva vakna upp till ännu en ny morgon.

Hösten 2016 var det min tur att bli sjuk. Momentet att enbart kliva upp ur sängen var för mig tillräckligt. En enormt stor och konstant ansträngande kamp att behöva ta itur med varje dag i samband med att ögonen öppnade sig. En kamp som jag hela tiden försökte hålla i balans i syfte för att inte låta depressionen och min panikångest ta över kontrollen av min kropp.

Som ett brev på posten hade dessa sjukdomar anlänt enbart på grund utav en tung separation och en halvtrasig barndom. Jag kunde inte förstå hur allt detta vara möjligt och vägrade länge acceptera det faktum att jag var psykisk sjuk och behövde hjälp.

Under första tiden förnekade jag mina diagnoser som läkaren tilldelat mig. Jag skakade snabbt av dem när tillfället gavs. Jag hade minsann inte någon psykisk sjukdom, utan var enbart i en period där jag mitt mående var lite sämre än vanligt och där vardagssysslorna kommit i kläm.

Ett och ett halv år har nu drygt passerat sedan första kontakten med psykatrin togs. Egentligen är det helt sjukt hur snabbt den tiden faktiskt passerat. Även om jag själv många tyckt tvärtom, som om man stått på samma ställe och trampat.

Men faktum är att mycket under denna tid har förändrats. Moment som tidigare varit svåra är idag enkla igen och blivit till vardag. Även under tillfällen då bakslagen våldgästar.

Jag står på helt andra grunder nu än tidigare och som gör att jag idag enklare kan ta mig igenom vardagen utan att falera på samma sätt.

Idag har tidigare svåra moment bytts ut mot andra utmaningar, något som hör till vardagen då det alltid finns nya saker att lära sig hantera och rikta sitt fokus på. Vissa gånger är även dessa utmaningar svåra för mig och kräver minst lika hårt arbete som de tidigare. Många gånger kommer det även innebära en rad av misslyckanden.

Jag är fullt medveten om att man som anhörig eller utomstående kan tycka att detta tillhör livet. Oavsett vilka utmaningar och faser man går igenom.

Det är lätt att man antyder att personer med psykisk sjukdom bara ”larvar” sig och man kan ha svårt att visa empati och förståelse.

”Varför kan inte en person utföra en enkel uppgift som att kliva upp ur sängen?”

Därför är det livsviktigt att man som utomstående och frisk person försöker ungdå de fördomar man eventuellt bär omkring på om psykiska sjukdomar och istället försöker fokusera på att vara ett bra stöd för den sjuka.

För det är något som inte bara kommer gynna er båda, utan även oss alla som lever i denna värld. Ingen annan kan ha vetskapen om hur jobbigt en annan person har det. Din inställning till allt kan vara livsavgörande.

Personligen har jag fått vara med om båda delarna under min sjukdomsperiod. Vilket gör att jag vet hur det kan kännas och hur det kan komma påverka en annan människa. Jag föredrar de personerna som inte är fördomsfulla, utan empatiska.

Fördomar orsakar bara en känsla utav värdelöshet. Inget som någon människa behöver få känna på, framförallt inte när man befinner sig i krig med sitt egna psyke.

Så avslutningsvis riktar jag nu en uppmaning till er med fördomar. Släpp dessa, för dem gör mer skada än vad ni själva tror. Ni kan komma förlora en väldigt betydelsefull person, som ingen kan ersätta. Lägg energin istället på att vårda relationen och personen.

För din positiva energi smittar av sig mer än du själv tror. Eller vad tror du? 

PSYKISK SJUKDOM, MER ÄN BARA LARV DET ÄR EN KAMP!

Varje dag tidigare var en otrolig jobbig kamp för mig att behöva ta sig igenom.

Jag kunde aldrig förbereda mig tillräckligt inför den kommande dagen, eftersom varje dag inte var den andra lik.

Det fanns dagar då jag kunde vakna upp utvilad och glad, men som sedan kunde förvandlas till mörker, olycka, ångest och känslan över att inte komma någonstans med min psykiska sjukdom.

Men sen fanns det dagar som kunde vara tvärtom. Där jag kunde vakna upp väldigt ledsen, med gråten i halsen. Inte alls pigg på att fånga den förbannande dagen, utan istället mer sugen på att fortsätta sova, hoppas på att få vakna upp när eländet var över eller inte vakna upp alls.

Idag är varje dag inte en kamp längre. Jag har med hjälp utav stöd och min envishet tagit mig från mörkret. Något som känns helt fantastiskt.

Nu har “varje dag” glesas ut och blivit mer balanserade och välmående dagar. Några som jag verkligen kan njuta av.

Men det finns fortfarande små stunder av ångest, som kan uppkomma. Men jag är på en helt annan nivå nu än tidigare. Vilket gör att jag nu har bättre verktyg att arbeta med för att ta mig igenom de stunderna.

Med detta sagt vill jag säga till er att om jag kan fixa att komma hit, så kan även du göra det. Du är starkare än du tror, du kan stå ut och stå emot mörkret. Så vad du än gör, ge inte upp!

UTSEENDET FALLERAR OCH GARDEROBEN BYTS UT!

Tidigare innan min depression var jag väldigt mån om mitt yttre, vad jag tog på mig och hur jag såg ut till vardags. Att lämna hemmet i mjukisar var ingenting som kom på frågan. Utan det var alltid en process för mig att hitta den perfekta looken om dagarna.

Mina nära och kära vart garanterat många gånger frustrerade på vilken tid jag många gånger tog, medans dom själva stod klara och väntade på mig.

“Bland folk ska man se anständig ut”

Men så kom depressionen, saker som tidigare vart en stor del av mig, föll som höstblad. Den perfekta looken, kläder, stil och utseende fanns inte längre i min vardag. Jag orkade inte längre att bry mig om hur jag såg ut.

Skägget och hår växte långt.
Skjortor och jeans byttes ut mot en sliten T-shirt och mjukisbyxor. Det fanns inget intresse av att försöka se snygg ut, vem skulle jag se snygg ut för?

Jag hade precis blivit lämnad av min dåvarande kärlek och var inte alls intresserad av att dejta.

De enda personerna som såg mig om dagarna var mina nära och kära och dom brydde sig väl inte om hur jag såg ut eller gick klädd?

Nej, dagligen gick jag i mina traskläder, de kunde gå dagar innan jag orkade mig in i duschen och veckor innan jag ansåg mig vara nödvändig en klippning.

Jag vet att jag inte är ensam om denna del, utan att ni är många andra som garanterat känner igen er i texten.

När man drabbas av en psykisk sjukdom faller mycket bort ur ens vardag, saker som hygien och utseende.

Jag vill informera er om att det inte är något fel i det, utan att det är helt acceptabelt, känn aldrig någon press på att du ska behöva klä upp dig om du inte själv har energi och lust till det. Det är ett val du väljer själv.

Men de få gångerna som jag under min sjukdom, ändå försökte klä upp mig lite resulterade i att jag kände mig lite bättre så testa det du också, ett litet Fredagstips från mig till er.

Med detta sagt så ska jag snart göra mig i ordning för att åka in till stan för att träffa en mycket betydelsefull person på lunch.

Så idag tänker jag byta ut mjukisar mot denna jeanslook, men känner jag mig rätt så åker mjukisarna på när jag väl kommer hem igen.

Jag vill önska er alla en trevlig Fredag och en helt fantastisk helg, kram!

Stäng meny