TRIGGANDE NAKENHET!

Jag är lite naken, jag visar lite hud? Men det är väl helt ok, eller?

Varför är det så känsligt och farligt med halvnakna bilder? Vad är egentligen hysterin kring detta?

Vi alla är födda nakna, första människorna var nakna och vi ser dagligen nakna kroppar, så varför är en naken kropp så jobbig och triggande?

En naken kropp för mig är vacker att se på, oavsett form och storlek för det gör varje människa unik.

Att varje kropp är unik gör att kroppar blir fascinerande att studera och titta på, istället för att trigga igång obekväma känslor inombords.

För mig är en nakenkropp konst och levande mästerverk av olika slag. Vad är en naken kropp för dig?

JÄMFÖR INTE RELATIONER!

Oavsett hur man väljer att ingå en relation, så kan man aldrig jämföra sitt egna med andras. För faktum är att inget förhållande är det andra likt och det är bara du, tillsammans med din/dina partners som har rätten och förmågan att forma ett förhållande som passar just era önskemål och behov.

Sen finns det människor som gärna försöker påverka med egna åsikter och förutsatta meningar, som kan komma tycka att ert förhållande är helt fel och bör vara på ett annat sätt, endast för att man tror att alla relationer ser likadana ut.

Låt inte detta störa eller bromsa er, fortsätt köra på det ni tycker fungerar bäst för er.
Ett förhållande är något som man hela tiden måste vårda och underhålla. För att bibehålla glöd och kärlek gentemot varandra och detta görs genom att tillfredsställa behov och önskemål.

Alla förhållanden ser olika ut, beroende på vad för typ av människa man är.

Hur ser ert förhållande ut? Kommentera gärna här nedan och dela med er. 

KRITIKEN MOT PAPPAN BÖR RIKTAS ÅT ALLA!

Det går inte att undkomma att kvinnan genom åren fått ta en stor roll gällande barnuppfostran. Ett ansvar som självklart ställer stora krav och sysslor. Inte nog med att dem ska vara hemma med barnen första tiden, så ska dem dessutom ta hand om en rad blöjbyten och matningar. Samt se till att barnet stimuleras om dagarna, medans fadern är på arbetet.

Idag och en tid tillbaka så har det riktas skarp kritik mot mannen och hans fadersrolls ansvar, man anser att männen fortsätter sin vardag som tidigare, innan småbarnslivet startade.

Denna situation har fått mig att börja fundera en del, är det verkligen mannen i samhället som enbart ska kritiseras, eller kan det vara så att kritiken bör ändra riktning?

Svaret som jag kommit fram till är att kritiken mot mannen, bör riktas mot hela samhället. Till alla oss som lever i denna värld, vare sig om man är man eller kvinna. För vi alla är trots allt en del av samhället och samhället är boven till att denna situation från allra första början ens existerar. Varför?

Normen. Vi människor har genom mängder av år följt normen som byggts upp. Som om det vore en skriven regel på hur en barnuppfostran ska gå till. Där mannen är på arbete medans kvinnan går hemma och tar hand om majoriteten av uppfostran. Det finns ingen regelbok där det står skrivet att kvinnan är skyldig att gå hemma, medans mannan måste iväg och arbeta. Så min andra fundering blir då varför vi väljer att fortsätta i detta mönster istället för att bryta den?

Inkomsten är garanterat en anledning, alla vet att mannen idag majoriteten av gångerna tjänar mer än kvinnan. Vilket gör att man gärna ser att fadern är den som fortsätter arbeta efter förlossningen. Det kostar nämligen att vara förälder och alla extra pengar är mer än välkommet. Men jag tror också att enkelheten är en anledning till att kvinnan är hemma den första tiden. Barnet äter från modern och att modern då skulle vara på arbetet, skulle innebära svårigheter för fadern att mata barnet.

Men idag finns det bra hjälpmedel i form av bröstpumpar, vilket skulle öppna upp möjligheten för kvinnan till att återgå till arbetet och istället låta fadern vara hemma om dagarna. Det blir ju dessutom allt mer vanligt att kvinnan väljer modersmjölksersättning framför amning. Vilket gör kvinnan helt fri att egentligen återgå till arbetet.

Detta är alternativ som möjligtvis glöms bort av föräldrarna när barnet föds och det kommer till att dela upp föräldradagarna. Man tänker inte på att fadern faktiskt kan vara hemma, under förutsättningarna att barnet inte ska amma eller att modern inte kan pumpa. Istället väljer man att göra som man alltid har gjort. Att följa normen i vårt samhälle.

Oavsett vad som egentligen är anledningen till fördelningen av föräldradagarna, så är det väl ändå inte enbart mannen som ska behöva ta emot kritik eller att ansvaret bör höjas som fader? Det är väl ändå alla människor som bör ta emot kritiken?

Håller ni med mina åsikter och tanker eller inte? Kommentera gärna nedan och dela med er av era åsikter och tankar.


Vill ni ha mer av mig, Carl-Robin så finns jag både på Facebook och Instagram.

Bildkälla: https://www.svd.se/vara-jamstalld-mer-an-byta-blojor
Bildkälla: http://www.viforaldrar.se/Bebis-start/Zlatan-Spotify-och–svenska-pappor

SNABBA SLUTSATSER, DÖMANDE BLICKAR & FRÄMMANDE MÄNNISKOR

Vi människor är väldigt duktiga på att dra snabba slutsatser om människor vi inte känner. Inte har vi intresse för att lära känna dessa heller.
Vi anser att dessa personer inte är värda vår uppmärksamhet. Anledningen är simpel.
Dem råkar sticka ut från mängden.

Du sitter på bussen, på väg hem från en helt vanlig arbetsdag, med musik i dina öron och är någonstans i din egna lilla värld när bussen återigen stannar till på nästkommande busshållplats.

Människor kliver av och nya människor kliver på för att påbörja sin egna resa till sin slutliga destination. En av dessa personer som kliver på tenderar att sticka ut från er andra. Åtminstone i ditt tycke och smak.

Det är definitivt något speciellt med denna människa. Du lägger snabbt märke till personens slitiga kläder och ovårdade hår. Du håller nu tummarna för att denne person inte väljer det lediga sättet bredvid dig.

När personen börjar närma sig ditt lediga säte börjar du snabbt känna att personen luktar. Det är en blandning mellan gårdagens svett och rakvatten. Du drar snabbt slutsatsen om att du inte vill ha personen bredvid dig och gör allt för att förhindra detta.

Du brer ut dig lite extra, lägger väskan på stolen jämte dig och höjer musiken som spelas i öronen. För med musik i öronen existerar du inte och du behöver inte fokusera på andra människor.

Nu är personen nästan framme vid din stol och det är också en av de få stolarna som fortfarande är lediga på bussen. Av misstag råkar du snegla mot personen och får ögonkontakt.

Det är en otroligt tom blick du möter. Nästan lite sorgen och du ser hur personen, frågande tittar dig i ögonen för att kolla om han får ta den lediga stol, som din väska för tillfälligt stilfullt pryder. Du känner dig nu tvungen att plocka bort väskan och motvilligt gör du plats åt den nya resenären.

Nu sitter det en man bredvid dig, med en stinkande lukt och du känner hur en frustration inom dig byggs upp. Du sitter dessutom innerst av de två sätena. Vilket gör att du inte kan flytta på dig utan att behöva be personen att lyfta på sig, något som absolut inte kommer på frågan eftersom du inte har någon som helst lust att socialisera dig med denna herre.

Du väljer därför att sitta kvar och genomlida din resa till din slut destination.

Månaden senare befinner du dig på samma buss, med musik i öronen och helt inne i din egna värld när en man kliver på bussen. Snabbt märker du något som är bekant med herren, men kan inte komma vart du sätt honom tidigare.

Det är en rakryggad och välklädd herre som kliver på. Han lokaliserar en plats som finns ledig, bredvid dig och lägger riktning mot den. Vilket du lägger märke till och vänligt flyttar din väska från platsen. I samband med detta så lägger du märke till att denna man ger dig en frågande blick med ett litet leende om läpparna. Något är verkligen bekant med personen.

Mannen är samma person som för en månad sedan, men som denna gången varken stinker eller ser speciellt sliten ut. Hur kan detta vara möjligt?

Jo, psykisk ohälsa syns inte på utsidan. Mannen hade sedan en tid tillbaka trilskats med en depression och var vid första mötet orkeslös för att handskas med sin egna hygien. Det var ingenting som låg i fokus vid det tillfället. Allt handlade om att ta sig igenom vardagen.

Så nästa gång du dömer en person för utsidan. Lägg en extra reflektion kring vad denne person eventuellt går igenom i sitt privatliv. För det brukar alltid finnas en logisk förklaring till allt.

Livet som “Annorlunda”

För någon dag sedan kom jag åt en riktig bra text skriven av min fästman Alex. I vanliga fall brukar dessa texter komma ut som Fredagsgästs-inlägg. Men jag beslöt mig för att denna gången publicera detta ändå, trots veckodag och att det nu egentligen är dags för ett juluppehåll. Jag kunde helt enkelt inte hålla mig och om ni läser texten själva så tror jag att ni kan förstå varför själva.


Jag har aldrig riktigt förstått detta med att om man är annorlunda eller om man sticker ut ifrån mängden så blir det någon form av känsla att man ska skämmas för det och i Sverige speciellt så har det blivit något som har en negativ betoning på att “STICKA UT”, det är alltså fel att sticka ut eller vara annorlunda.
Jag har aldrig förstått varför det är så just i Sverige, när började det och hur uppkom det?vi kanske skyller på Jantelagen men det är väl ändå vi som väljer att ta till den “lagen” eller har jag fel?

Det är klart jag känner att samhället har tagit steg mot framgång i att tillåta individer leva sitt liv som dom önskar men smutskastningen so,m sker bakom ryggen på dess individer finns fortfarande kvar.

Jag har alltid varit annorlunda…

Kanske har det att göra med att jag är överambitiös, jag har stora drömmar som jag gärna drömmer mig bort i, jag är glad och älskar att sprida glädje, kanske har jag helt enkelt lite för mycket personlighet?

NEJ. jag har alltid varit annorlunda för att jag är homosexuell!! eller snarare detta är vad samhället vill att jag ska tycka och tro. Jag blir annorlunda behandlad för att jag är gay. Jag är äckligt för vissa, jag är “för mycket” för andra och sedan har jag människor som finns runt omkring mig som har insett det där med att bara för att man är homosexuell så betyder inte det att man får en ny personlighet eller blir en ny människa, så när man säger till någon “DIN JÄVLA BÖG JÄVEL!” så bör det inte ha en större inverkan än om man skulle säga ” DIN JÄVLA HETEROJÄVEL!”

Men av någon anledning så gör det ont att höra att min läggning används i ett negativt syfte när jag själv som individ är en väldigt snäll person och JAG är inte min läggning jag är så mycket mer än det. men kan tillägga att min läggning är inget som jag själv har påverkat utan har alltid varit homosexuell och i mina unga år så försökte jag pressa mig till att vara “Heterosexuell” bara för att passa in i den normen och för jag hoppades att jag inte var homosexuell.

Det finns väldigt många som säger att man väljer att vara homosexuell, Det enda svar jag har till dessa är att om jag hade fått välja så hade jag faktiskt inte valt att vara en homosexuell kille ifrån Småstaden Kiruna, mitt liv hade vart så mycket lättare när jag var yngre om jag bara varit straight.
Sedan Jag vet inte helt vad dom tänker som säger att man väljer att vara homosexuell, FÖR ABSOLUT jag vill gärna bli mobbad, jagad på gatorna, bli spottad på, nedslagen, inte kunna hålla den jag älskar i handen på gatorna p.g.a rädsla och vill bli förnedrad så mycket mer än att vara lycklig och avslappnad (notera sarkasmen).

Sedan så om jag valde att vara homosexuell när valde du att vara heterosexuell brukar jag ge som svar också!

Alla har sina egna historier och idag så är det inte lätt men det kan uppfattas på dom yngre att det är lättare “KOMMA UT” som homosexuell idag än vad det varit Mycket tror jag är för att dom yngre idag är mer utvecklade/smartare som människor än vad dom var på min tid och då snackar vi om lite över 10 år sedan.

Men sedan hör man dom hemska historierna om unga pojkar eller flickor som blir utkastade ifrån sitt hem pg a deras läggning.
Jag har själv träffat människor som hatar mig enbart för att jag är homosexuell, som att min läggning helt plötsligt tagit över hela min personlighet och jag har blivit en ond demon! För mig så blir detta direkt extremt intressant och jag blir fundersam över hur intelligent personen i fråga egentligen är.

Jag skulle kanske säga att man önskar att världen är på väg mot en mer accepterande värld som är med förstående och bättre, men det jag ser, hör och fått uppleva på senaste visar motsatsen, det är blivit ännu mer accepterat hat som sprids och sprids så mycket snabbare och lättare bara för att social media är en sådan stor grej som det är idag.

Sedan så har man sluta skämmas för sitt dåliga beteende, Och detta kanske kommer ifrån att man ska tillåta alla få vara precis som dom är men om man känner att man kan behandla alla precis som man vill utan konsekvenser för sitt beteende så känns det som att något inte står helt rätt till, men det är den verkligheten vi lever i idag.

För vad då Amerikas president kan ju mobba vem han vill utan att behöva ta konsekvenser för det, sparka på rullstolsbundna och grabba ta i kvinnors underliv precis som han vill utan några som helst konsekvenser, VAD skickar det ut för signaler till dagens unga egentligen? Och för er som inte vet så finns koncentrationsläger för homosexuella i Tjetjenien WTF säger jag till det!!!

Om vi trodde att vi utvecklats så ser vi här hur vi backar i utvecklingen, denna gång är det inte judar utan homosexuella istället.

Människan har verkligen inte lärt sig av historian där känner jag.

Men vet ni vad? Helt ärligt så gör detta att jag vill skrika från bergtopparna att jag är gay, Detta är inget konstigt och homosexualitet har alltid funnits och påtalats en massa i historien som en normal grej, SÅ jaa jag är gay och kommer tala och stå upp för homosexuellas rättigheter hela mitt liv men jag är mer än så jag är en människa i första hand och jag står ännu mer upp för dom mänskliga-rättigheterna. Det är inte okej hur människor behandlar varandra idag och jag gör det jag kan för att utbilda människorna runt omkring mig för att vi tillsammans ska skapa en bättre grund för dom kommande generationerna.

SÅ om det gör mig annorlunda i dagens samhälle så är jag MER än gärna ANNORLUNDA och kommer fortsätta leva mitt Liv som annorlunda!

Massa kärlek till er

/Alex

Gratis sjukvård. – En mänsklig rättighet.

Sjukdom kostar en förmögenhet för människan, som gör att man många gånger kämpar sig igenom dagarna på arbetet. Allt för att inte förlora den nödvändiga inkomsten som behövs för att klara sig under den kommande månaden.

En sjukanmälan innebär inkomstbortfall. Även om det är kortvarigt det gäller, så är detta tillräckligt för att man som individ anser sig inte ha råd att vara hemma. Även om det ibland kan vara av nödvändighet för att man skall lyckas fungera på toppnivå. Något som ens arbetsgivare i samband med anställningen kräver.

Från den stunden man sjukanmäler sig inträffar inkomstbortfall, dag 1 innebär alltid att man får en så kallad karensdag. Vilket innebär att man inte får några pengar alls från arbetet. Man ligger hemma utan att tjäna en krona. Dagarna efteråt är lite bättre. Men inte alls lika bra som att befinna sig på arbetsplatsen.

För många människor är detta en ångestladdad känsla. Hela tiden försöker man intala sig själv att man snart är på fötterna igen. Förhoppningsvis redan dagen efter, där allt för många går också tillbaka för tidigt. Något som sällan går omärkt förbi utan konsekvenser och som gärna står människan ännu dyrare framöver.

Förtidig återgång eller en mer långvarig sjukdom innebär ett nödvändigt läkarbesök för bedömning och behandling. För enligt de riktlinjerna som idag finns, så krävs det från dag 7 ett giltigt sjukintyg, signerat och utskrivet av läkare. För att man som sjuk ska göra sig berättigad sjuklön från sin arbetsgivare eller försäkringskassa.

Personligen vet jag hur enormt energikrävande det är när man är sjuk att dels få tag på en ledig tid hos sin läkare, men också hur jobbigt det faktiskt är som sjuk att ta sig till vårdcentralen eller liknande. Enbart för att få en bedömning av en person som besitter rättigheterna till ens pengar.
För det är faktiskt så att det är ens läkare som avgör om man har rätt till pengarna eller inte och om man är för sjuk för att kunna arbeta.

Men inte nog med detta, så är inte ett besök hos läkaren gratis och som mycket annat här i världen så kostar även detta en slant. Något som för många faktiskt suger i plånboken när man varit sjuk under en längre period. För 350 kronor är för väldigt många en stor summa att behöva lägga ut som sjukskriven. Framförallt när man sedan tidigare enbart får 80% av månadslönen, har en karensdag bakom sig och samtidigt har andra utgifter att ta hänsyn till.

Tänk dig att som långtidssjukskriven behöva gå till läkaren regelbundet. Enbart för att visa upp sig, förnya recept eller förlänga sjukintyg. Det blir en extremt hög summa att betala i det långa loppet. Även om högkostnadsskyddet börjar gälla efter en summa på 1100 kronor. En summa som man som sjukskriven kunnat lägga på något annat mer nödvändigt, som att handla hem mat eller kläder till barnen.

Men istället läggs enorma summor på sjukvård. Där dessutom läkemedel inte ingår. Utan istället blir ännu en kostnad för plånboken och då har jag inte ens räknat med de andra kostnaderna som uppkommer om det rör sig om en psykiatrisk sjukdom.

Högkostnadsskyddet har en bra grundidé. Men borde definitivt avvecklas av anledningen att man borde kunna lösa allt mycket bättre. För idag är det mycket som inte ingår i skyddet. Dessutom gäller det endast under begränsad tidsperiod på ett år från första betalningstillfället.
Regeringen bör ta ställning till gratis sjukvård för alla. Det borde vara en mänsklig rättighet som alla ska kunna använda sig utav. Utan att känna sig fattig efteråt.

Varje månad dras ändå en rätt stor procent av på den inkomst vi tjänat in. Som i sin tur skall fördelas “rättvist” mellan olika områden. Det är här som en genomgång bör ske. För genom att göra denna genomgång så kan detta på sikt eventuellt möjliggöra en avgiftsfri sjukvård för alla. Det behövs göras en förändring inom fördelningen.

Jag vet att denna förändring skulle kunna innebära att skatten för oss människor skulle höjas. Men det skulle vara något som jag är beredd på att ta. Jag betalar hellre en liten extra summa för att ge alla möjligheten till fri sjukvård. För som jag sa tidigare så borde detta absolut vara en mänsklig rättighet och innebära en eventuell förändring.

En avgiftsfri sjukvård skulle garanterat leda till att allt fler söker vård tidigare och kan få behandling mycket snabbare än idag. Som i sin tur skulle bidra till en kortare sjukperiod för individen, något som kommer gynna både arbetsgivaren och försäkringskassan. För alla vet vilket problem långtidssjukskrivna är för försäkringskassan idag.

Nu kanske många sitter och tänker på hur belastningen kommer bli för vårdcentraler, sjukhus och vårdpersonal. Du kanske drar slutsatsen om att belastningen kommer bli alldeles för hög.

Personligen tror jag tvärtom. Belastningen kommer garanterat öka drastiskt inom vården. Åtminstone för Sveriges vårdcentraler och akutmottagningar, för allt fler kommer söka vård.

Men jag tror att allt fler kommer söka vård i tid vilket kommer leda till att många besök går betydligt snabbare än idag och att man som vårdpersonal kan bli mer effektiv. Man kommer snabbare kunna ställa rätt diagnos och eventuellt sätta in rätt behandling.

Dessutom så skulle detta garanterat leda till mindre inläggningar på våra sjukhus och att sjukhusen kommer ha platser för dem som verkligen är i behov av vård.

Jag tror starkt på att detta kommer gynna oss alla. För håller ni inte med om att sjukvård borde vara en mänsklig rättighet som alla borde kunna ta del av utan att känna sig ruinerad? Den borde vara avgiftsfri.


– Gillar ni mina texter och vill följa mer av mig. Klicka in er på följande länk nedan och tveka inte att ta kontakt om ni undrar något.
www.instagram.com

– Känn er dessutom fira att dela alla min inlägg som ni tycker om.

 

Stäng meny