CISSI WALLIN HAR HITTAT ETT KLIPP SOM ALLA BÖR SE!

Cissi Wallin har hittade det först och ibland av en slump dyker det upp ens egna skärm. Helt fullkomligt fantastiska texter eller videoklipp.

Häromdagen satt jag och sökte lite på Google. Jag var egentligen inte på jakt efter något specifikt. Utan satt mest bara att fördrev tiden. Men av en händelse så kom jag åt ett gammalt, men fullt aktuellt Youtubeklipp genom Krönikören, Cissi Wallins tidigare blogg.

Cissi Wallin

Klippet är så klockrent. Den amerikanske poeten och föreläsaren som pratar har en stor poäng i det han säger och jag kan bara hålla med Cissi Wallin om att han fullkomligt “dödar” allt som har med mansnormen att göra.

När något är såhär fantastiskt bra behövs det få komma fram ännu mer. Så att fler kan ta del av det. Därför länkar jag nu vidare klippet till er läsare och jag tycker verkligen att ni bör ta er tid att titta på klippet. Framförallt om du framöver väntar en son. För vi måste tillsammans försöka få bort normen om hur en man ska se ut och vara.

Vad tycker ni om klippet? Kommentera gärna efteråt och dela med er av era tankar.

Läs gärna också följande text: KLICK

VULNERABILITY, MEN, MASULINITY AND THE MACHO CULTURE!

Men are born with their own vulnerability. But unfortunately get negative influence by our destructive world.

All these talk about different norms in our world like masculinity- and macho culture. Prevents men to developing their own vulnerability and causes much men problems to handle themselves and their health. Something that we clearly can see if we look at mens social contexts.

Many men, don´t have close friends to talk emotionally things with. Which raises the possibility of support when they may needed. But also the possibility to have the right tool and vocabulary to emphasize their own mental health.

Violence and destructive is two wrong tools that many men uses today. Just because they feel alone, misunderstood and deceived by our norms and our society.

They are afraid to talk about how they feel inside. Only because they don´t know if anyone is going to listen to them. Because men don´t get the power to show vulnerability.

Men may have the power to drowsy their mental feelings in alcohol, get in to fights and being generally messy. Things that the society calls illegal act. But sometimes this things are preformed only as a cry for help. Where men feel deceived by their own enviroment.

If you like this text, I recommend you to click in to this site [CLICK]

We have to stop all of these masculinity- and macho culture. We have to give all men the support and help they need to develop the vulnerability.

KRITIKEN MOT PAPPAN BÖR RIKTAS ÅT ALLA!

Det går inte att undkomma att kvinnan genom åren fått ta en stor roll gällande barnuppfostran. Ett ansvar som självklart ställer stora krav och sysslor. Inte nog med att dem ska vara hemma med barnen första tiden, så ska dem dessutom ta hand om en rad blöjbyten och matningar. Samt se till att barnet stimuleras om dagarna, medans fadern är på arbetet.

Idag och en tid tillbaka så har det riktas skarp kritik mot mannen och hans fadersrolls ansvar, man anser att männen fortsätter sin vardag som tidigare, innan småbarnslivet startade.

Denna situation har fått mig att börja fundera en del, är det verkligen mannen i samhället som enbart ska kritiseras, eller kan det vara så att kritiken bör ändra riktning?

Svaret som jag kommit fram till är att kritiken mot mannen, bör riktas mot hela samhället. Till alla oss som lever i denna värld, vare sig om man är man eller kvinna. För vi alla är trots allt en del av samhället och samhället är boven till att denna situation från allra första början ens existerar. Varför?

Normen. Vi människor har genom mängder av år följt normen som byggts upp. Som om det vore en skriven regel på hur en barnuppfostran ska gå till. Där mannen är på arbete medans kvinnan går hemma och tar hand om majoriteten av uppfostran. Det finns ingen regelbok där det står skrivet att kvinnan är skyldig att gå hemma, medans mannan måste iväg och arbeta. Så min andra fundering blir då varför vi väljer att fortsätta i detta mönster istället för att bryta den?

Inkomsten är garanterat en anledning, alla vet att mannen idag majoriteten av gångerna tjänar mer än kvinnan. Vilket gör att man gärna ser att fadern är den som fortsätter arbeta efter förlossningen. Det kostar nämligen att vara förälder och alla extra pengar är mer än välkommet. Men jag tror också att enkelheten är en anledning till att kvinnan är hemma den första tiden. Barnet äter från modern och att modern då skulle vara på arbetet, skulle innebära svårigheter för fadern att mata barnet.

Men idag finns det bra hjälpmedel i form av bröstpumpar, vilket skulle öppna upp möjligheten för kvinnan till att återgå till arbetet och istället låta fadern vara hemma om dagarna. Det blir ju dessutom allt mer vanligt att kvinnan väljer modersmjölksersättning framför amning. Vilket gör kvinnan helt fri att egentligen återgå till arbetet.

Detta är alternativ som möjligtvis glöms bort av föräldrarna när barnet föds och det kommer till att dela upp föräldradagarna. Man tänker inte på att fadern faktiskt kan vara hemma, under förutsättningarna att barnet inte ska amma eller att modern inte kan pumpa. Istället väljer man att göra som man alltid har gjort. Att följa normen i vårt samhälle.

Oavsett vad som egentligen är anledningen till fördelningen av föräldradagarna, så är det väl ändå inte enbart mannen som ska behöva ta emot kritik eller att ansvaret bör höjas som fader? Det är väl ändå alla människor som bör ta emot kritiken?

Håller ni med mina åsikter och tanker eller inte? Kommentera gärna nedan och dela med er av era åsikter och tankar.


Vill ni ha mer av mig, Carl-Robin så finns jag både på Facebook och Instagram.

Bildkälla: https://www.svd.se/vara-jamstalld-mer-an-byta-blojor
Bildkälla: http://www.viforaldrar.se/Bebis-start/Zlatan-Spotify-och–svenska-pappor

ATT VARA SÅRBAR ÄR MANSKLIGT!

Ni skymtar en man på bilden. Mannen på bilden föreställer mig själv, jag tänker nu berätta en sak för er, framförallt till er andra män i detta samhälle.

Trots att jag är en man så har jag känslor, något som alla människor i denna värld har. Vilket innebär att jag som man ibland gråter, faktiskt också kan vara ledsen och känna mig väldigt ensam.

Jag mår inte alltid bra och jag lever med panikångestattacker och har en depression i bagaget. Men jag är fortfarande en livslevande man.

Att känna känslor och må dåligt är faktiskt något som är en mänsklig sak. Oavsett vilket kön du har mellan benen. Så varför är psykisk ohälsa bland er män så tabubelagt och något ni döljer?

Det är tragiskt att 70% av självmorden som begås är av det manliga könet.

Något måste göras framöver, för att framtiden ska bli sundare, men vad?!

Jo, det som behövs göras är att dels att män måste sluta dölja och våga visa sig sårbar. Men det måste också slutas med att uppfostra söner till vara den stereotypa mansfiguren som är så otroligt skev.

För det är faktiskt helt okej och acceptabelt att visa sig svag, gråta och må psykisk dåligt. För trots att du är man, så är du inte ensam. Just nu finns det massa andra män som mår precis som du gör.

Sluta upp med den stereotypa mansfiguren nu och bli istället människa.

Männens konstiga syn på lesbiska och äckliga syn på bögar – Från hund till svin.

Först vill jag poängtera att jag inte skriver detta inlägg för att jag på något sätt är upprörd eller känner mig kränkt.
Eller vänta. Det stämmer inte. Jag är otroligt upprörd, provocerad och kränkt. För jag kan inte se skillnaden på två bögar och två lesbiska när det kommer till att kyssas offentligt.

Många män tenderar till att tycka det är extremt upphetsande att titta kolla på två brudar som står och hånglar med varandra. Det pirrar till lite i byxorna på dessa män och man kan riktigt se hur testosteronet åsar ut genom kroppen, samtidigt som dom rättar till sin vän innanför byxorna.
För stunden lever dem som på små lätta moln. Där det fantiseras om delaktigheten i det pågående myset mellan tjejerna.

Denna hets är något som startade redan vid tonåren och framförallt på fester. Där kunde man höra andra killar be sina tjejkompisar att hångla med varandra. När dessa tillfällen skedde så satt pojkarna med öppna munnar och man kunde riktigt se hur saliv bildades och rann ner längs sidorna av deras munnar. Ett beteende värt att jämföras med hundar och deras kärlek till mat.

I samma ålder kunde man även höra grabbar diskutera porr och nu hade dem upptäckt den lesbiska delen av den världen. Nästan alla killar var eniga om att det var en storfavorit att se två kvinnor ha sex med varandra. En helt perfekt värld när deras brud inte var tillgänglig och killarna behövde egentid.

Men bögsex och porr däremot var för killarna extremt vidrigt och man kunde inte förstå varför man skulle vilja vara bög. För många räckte det bara med att koppla ihop ordet sex med bög, för att det skulle vända sig i magen på dem. Något som för mig fortfarande idag är en stor gåta.

Om vi tittar på dessa pojkar som nu växt upp och blivit män och övriga befintliga män. Så kan man fortfarande se att dessa punkter tenderar till att finnas kvar. Man tycker fortfarande att lesbiska är heta och coola. Medans bögar många gånger är äckliga och bör avrättas.

Lesbiska har det inte lika tufft som bögar att komma ut som homosexuell i samhället. Dessutom skrivs det inte speciellt mycket om offentliga lesbiska personer. Många gånger har dem hyllats av vårt land. När det kommer till bögar så skrivs det betydligt mer och man får många gånger försvara sig för sin läggning. Det är inga människor som riktigt applåderar när en kille eller en man kommer ut som bög. Utan vi får snarare gömma oss för att inte bli nedslagna eller misshandlade.

Att bögar inte har det lika lätt har garanterat mycket med synen som samhället har mot lesbiska kvinnor. Men vi är bögar och får naturligtvis skylla oss själva. För vi är ju äckliga små kryp som inte förtjänar att leva. Det vi gör anses vara äckligt och sex är allt vi bögar är.

Finns det någon man där ute som kan förklara följande. Varför är vi bögar så äckliga för många av er män? Varför äcklas ni av att två män kysser varandra offentligt? och vad är det som är så hett med att två kvinnor kysser varandra? 

Söner faller offer för den kränkande mansnormen.

Upp och hoppa, det är ingen fara.
Allt gick fint.

Det är ingenting att gråta över.

 

Ännu en gång har en liten oskyldig ung pojke omkring cirka fyra år fallit offer för den kränkande mansnormen i vårt land.

Mitt framför ögonen på mig. I närheten av sjukhuset huvudentré kommer en liten pojke springandes i full fart. Man kan riktigt se glädjen i hans ögon hur roligt han tycker det är att springa. Människorna runtomkring i korridoren får verkligen hålla ögonen öppna för att hinna väja för pojken när han kommer emot dem i full fart. Lik som jag själv när pojken närmar sig mitt sikte.

Jag hinner knappt väja undan innan jag i samma ögonblick gör ett tappert försök till att fånga pojken som nu plötsligt tappar balansen. Handlöst faller han ner mot det hårda golvet och glädjen förvandlas nu till sorg och tårar. Det måste gjort otroligt ont att inte hinna ta emot sig själv och trilla omkull på sjukhusgolvet.

Här ligger nu en gråtandes pojke i närheten av mig, med en förälder som inte alls verkar minsta berörd av att hans son trillat omkull och slagit sig. Det gör extremt ont i mitt hjärta att behöva vittna denna händelse. Jag kände mig tvungen till att ingripa. Trots att jag har lite svårt för främmande barn som jag inte har någon anknytning till. Men som barnundersköterska så är det lite min plikt att inom sjukhusets dörrar ingripa när ett barn kan ha kommit till skada.

Jag hjälper därför pojken upp från liggandes till sittandes ställning och kontrollerar så allt ser bra ut med skador. Jag kan snabbt andas ut på den fronten och försöker nu lägga fokuset på att trösta pojken, under tiden som hans pappa närmar sig oss i normaltakt. Han verkar inte direkt känna någon stress.

Som pappa skulle jag personligen öka mitt tempo. Om inte springa för att snabbt komma fram och trösta min gråtandes son. Kontrollera eventuella skador, innan vi tillsammans återigen försöker fortsätta vår vandring mot vårt mål. För det måste ändå vara det absolut jobbigaste att behöva se sitt barn falla och inte kunna göra något åt det på avstånd.
Eller klassas jag nu som världens hönsfarsa när jag förklarar mig på detta sätt?

Men efter något som känns som en evighet når pojkens pappa fram till sin son. Jag känner hur jag på något sätt andas ut. Pojken var nu i trygga och empatiska händer.

Det var åtminstone vad jag trodde. Fram tills jag fick höra de hemska orden som är som svordomar i mina öron. Det visar sig snabbt att pojkens pappa inte har någon som helst empati för sin son, som befinner sig på golvet gråtandes.

– Upp och hoppa, det är ingen fara. Allt gick fint. Det är ingenting att gråta över. 

Meningarna i sig kanske inte låter direkt hemska. Men att använda dem i en händelse som denna, får dem att bli extremt provocerande och felanvända. Självklart kunde inte jag hålla tyst och passivt se på hur en pappa “fel” uppfostrar sin son. Jag var tvungen att fråga honom vad han egentligen menade med sina uttryck.

Svaret jag fick i samband med att jag frågade var att han inte ansåg att gråta var nödvändigt för hans son. Han ville lära sin son att bygga upp en tolerans. Många tankar väcktes självklart i mitt huvud under våran diskussion. Vissa saker var jag bara tvungen att få mer utförliga svar om.

Det hela slutade iallafall med att han tacksamt tog emot mina synpunkter. Han skulle framöver försöka tänka på hur han väljer att uttrycka sig. För det är självklart att en pojke ska kunna få gråta om han är i behov av detta. Utan att bli kritiserad.

För som välkänt för oss alla så har pojken inte samma rättigheter att uttrycka känslor som en flicka. Barnuppfostran ger oss fortfarande en tydlig bild av skillnaderna mellan könen. Hade sonen i detta scenario varit en dotter, så hade pappan tillåtet tårar och garanterat varit mer empatisk. Det är vi alla medvetna om, för så har det alltid varit i vårt samhälle. Personer som motsäger detta, skulle jag vilja hävda är dem människorna som platsar i denna kategori.

Detta var något som jag bland annat tog upp med pappan och försökte förmedla. Något som förvånade mig var att han faktiskt höll med mig och förstådd poängen i det hela. Det var främst det han var tacksam över, att jag vågade konfrontera honom och öppna upp hans ögon. För han garanterade mig nu att han framöver skulle försöka ha en mer neutraliserad syn på sin son. Där machokulturuppfostran inte längre skulle vara huvudpersonen.

För det viktigaste för honom var att han son skulle växa upp med ett friskt stabilt psyke. Vara självsäker och inte behöva vara någon som han egentligen inte är. Enbart för att passa in i samhället.

Det är inte meningen att vi ska behöva kliva in i ett nytt år, med nya möjligheter med en mansnorm som fortsätter att existera. Jag hade åtminstone hoppats på ett avtagande nu. För jag tycker det räcker med barn som faller offer för machokulturen. Enbart för att deras föräldrar inte kan uppfostra sina barn utan denna norm.

Föräldrar bör börja tänka på hur dem uttrycker sig till sina barn. Framförallt sina söner. För även om man är pojke så måste man få kunna gråta. Utan att behöva bli kritiserade och tystade. För det ska inte behöva finnas en skillnad på pojke och flicka. Håller ni inte med mig? Varför har vi fortfarande ett land där mansnormen överhuvudtaget existera?

Stäng meny