KRITIKEN MOT PAPPAN BÖR RIKTAS ÅT ALLA!

Det går inte att undkomma att kvinnan genom åren fått ta en stor roll gällande barnuppfostran. Ett ansvar som självklart ställer stora krav och sysslor. Inte nog med att dem ska vara hemma med barnen första tiden, så ska dem dessutom ta hand om en rad blöjbyten och matningar. Samt se till att barnet stimuleras om dagarna, medans fadern är på arbetet.

Idag och en tid tillbaka så har det riktas skarp kritik mot mannen och hans fadersrolls ansvar, man anser att männen fortsätter sin vardag som tidigare, innan småbarnslivet startade.

Denna situation har fått mig att börja fundera en del, är det verkligen mannen i samhället som enbart ska kritiseras, eller kan det vara så att kritiken bör ändra riktning?

Svaret som jag kommit fram till är att kritiken mot mannen, bör riktas mot hela samhället. Till alla oss som lever i denna värld, vare sig om man är man eller kvinna. För vi alla är trots allt en del av samhället och samhället är boven till att denna situation från allra första början ens existerar. Varför?

Normen. Vi människor har genom mängder av år följt normen som byggts upp. Som om det vore en skriven regel på hur en barnuppfostran ska gå till. Där mannen är på arbete medans kvinnan går hemma och tar hand om majoriteten av uppfostran. Det finns ingen regelbok där det står skrivet att kvinnan är skyldig att gå hemma, medans mannan måste iväg och arbeta. Så min andra fundering blir då varför vi väljer att fortsätta i detta mönster istället för att bryta den?

Inkomsten är garanterat en anledning, alla vet att mannen idag majoriteten av gångerna tjänar mer än kvinnan. Vilket gör att man gärna ser att fadern är den som fortsätter arbeta efter förlossningen. Det kostar nämligen att vara förälder och alla extra pengar är mer än välkommet. Men jag tror också att enkelheten är en anledning till att kvinnan är hemma den första tiden. Barnet äter från modern och att modern då skulle vara på arbetet, skulle innebära svårigheter för fadern att mata barnet.

Men idag finns det bra hjälpmedel i form av bröstpumpar, vilket skulle öppna upp möjligheten för kvinnan till att återgå till arbetet och istället låta fadern vara hemma om dagarna. Det blir ju dessutom allt mer vanligt att kvinnan väljer modersmjölksersättning framför amning. Vilket gör kvinnan helt fri att egentligen återgå till arbetet.

Detta är alternativ som möjligtvis glöms bort av föräldrarna när barnet föds och det kommer till att dela upp föräldradagarna. Man tänker inte på att fadern faktiskt kan vara hemma, under förutsättningarna att barnet inte ska amma eller att modern inte kan pumpa. Istället väljer man att göra som man alltid har gjort. Att följa normen i vårt samhälle.

Oavsett vad som egentligen är anledningen till fördelningen av föräldradagarna, så är det väl ändå inte enbart mannen som ska behöva ta emot kritik eller att ansvaret bör höjas som fader? Det är väl ändå alla människor som bör ta emot kritiken?

Håller ni med mina åsikter och tanker eller inte? Kommentera gärna nedan och dela med er av era åsikter och tankar.


Vill ni ha mer av mig, Carl-Robin så finns jag både på Facebook och Instagram.

Bildkälla: https://www.svd.se/vara-jamstalld-mer-an-byta-blojor
Bildkälla: http://www.viforaldrar.se/Bebis-start/Zlatan-Spotify-och–svenska-pappor

Feminismen ballar ur.

Feminism, feminist och feministiskt intiativ. Dom orden känns garanterat välbekant för många av oss.
Idag är dessa ord väldigt laddade och provocerande. Folk tenderar till att gå i taket så fort en människa kallar sig feminist.

Orden har idag tenderat till att bli skällsord i vårt samhälle. Dem har i stort sätt tappat mycket av sin grundliga betydelse. Anledningarna är många. Men allt grundar sig att feminismen idag har eskalerat och blivit en “sekt” istället för en politisk rörelse.

Från början handlade allt om jämställdhet. Men idag är det en kamp mellan kvinnan och mannen. En kamp på dagisnivå.

Feminism.

För att börja i rätt ände och för att få er alla att förstå grunden till detta inlägg så tar vi allt från början.

Ordet feminism är massa olika ideologer och rörelser som grundar sig i att alla kvinnor ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som män. Kort och gott,

– Rörelsen för jämlikhet i samhället oavsett kön.

Senare genom åren så plockade man också även upp hbtq-rättigheter längs vägen för att involvera dessa i feminismens area.

Feminismens verklighet.

Ovan har ni nu fått en kort sammanfattning om feminismens betydelse. Vilket gör det lättare att nu gå vidare med inlägget kontenta.

Feminismen har tappat sin betydelse totalt. Åtminstone vad jag anser. För vad har saker som att kvinnor t.ex slutar raka sig under armarna att göra med feminism?

Självklart ska det vara ett fritt val som människan ska få ta. Antingen rakar man sig eller så låter man helt enkelt bli. Men oavsett vad man väljer för beslut så är det väl ändå ingenting som man behöver skylta med i det offentliga?

För i mitt tycke hör inte det hemma inom politiken och feminismens betydelse. Utan ordet feminism tappar sin grundliga betydelse i den stunden som en människa lägger upp en bild på sin armhåla. Orakad eller inte orakad.

Att man gör detta är för mig på dagisnivå. För alla människor vet med sig att detta är en sak som nästan enbart provocerar andra människor, eller får människan att fundera över vad feminismen egentligen står för?

För mig personligen är orakade armhålor något som får feminismen att gå åt motsatt håll än det i grunden är tänkt. Att man som feminist tror att man kan propagera för en jämställdhet genom detta sätt är tråkigt. Det blir enbart raka motsatsen.

Feminismen har helt enkelt ballat ut totalt och har blivit ett skällsord i mångas öron. Den provocerar en massa människor och väcker massa hat och pajkastning. Både till höger och till vänster.

Särbehandling.

Det var jämställdhet som man ville uppnå med att skapa ett feministiskt parti och jag antar att det fortfarande är målet. Det är åtminstone vad jag strävar efter.

Är det fler än jag som gör detta, så sluta särbehandla er själva genom att inte raka armhålorna och liknande enbart för att män anser att ni kvinnor ska raka er. Gör det för att ni själva istället vill ha orakade armhålor, men låt bli att visa upp det i dessa syften.

Jag rakar mina armhålor. Jag är av det manliga könet och inte visar jag upp detta ur en maskulint initiativ för att visa att jag går emot mansnormen?

Nej, jag rakar mina armhålor för att jag vill. För att det är min kropp och för att jag känner mig betydligt mer fräsch genom att göra det.

För kroppsbehåring har varken med manlighet eller feminismen att göra. Det är en mänsklig faktor som människan själv får bestämma över. Men utanför politiken.

Kontentan.

Att använda sig av beteenden som dessa eller liknande är för mig bara onödigt trams. Något som  bör förändras. Både bland män och kvinnor.

Det förändrar ingenting. Ni jävlas bara med omgivningen som ni feminister egentligen vill ha med på tåget.


Inlägget kommer säkert provocera en del av er. Men se detta istället som en fråga till er som ni kan ge svar på till en väldigt villig man. Jag lyssnar gärna, för jag har för stunden svårt att se vad håriga armhålor har med feminism och politik att göra.

2017.11.12 | EN DAG ATT FIRA. DET ÄR FARS-DAG!

Söndagen den 12 november 2017.
Ännu en dag som skall uppmärksammas. Men alla verkar inte vara eniga om hur vidare denna dagen bör finnas eller inte. Det råder fortfarande delade meningar kring den saken.

Är dessa människor värda att ha en egen speciell dag, med tanke på att majoriteten enligt vissa andra inte tar det ansvar som ställs. Mitt svar är glasklart. Fars dag är en dag att uppmärksamma och pappor ska definitivt få ha denna dagen ifred. Utan en massa åsikter överallt.

Lägg ner hatet.

Låt familjer få fira sina pappor i fred. Ingen har rätten att komma och ta beslut åt alla andra. Det är upp till varje person i detta samhälle att ta eget ställningstagande till denna bit.

Ta detta rätt nu. Men jag är förbannat trött på att människor drar alla aktuella personer över en och samma kam. Denna gången gäller det Sveriges alla pappor. Kan vi inte bara göra detta klart för oss nu, alla människor är inte likadana.

Bara för din man inte tar det ansvar han borde eller att din väninnas man inte tar sitt ansvar. Så gäller inte detta generellt alla pappor. Det finns faktiskt dem som gör sitt yttersta. Både för sina barn och för att underlätta för sin partner.

Det sorgliga i det hela är inte enbart den biten som ni fokuserar på. Utan det sorgliga är också att dessa ansvarsfulla pappor tystas. Dem får ingen chans att träda fram ur mörkret utan att riskera att bli kritiserade.

Visst det finns en mängd pappor i detta samhälle som definitivt bör se över sin roll som förälder. Men detta måste göras under en aktiv diskussion mellan dig själv och din man. Så nu undrar jag om ni;

  • Har suttit ner och samtalat om hur föräldraledigheten skall se ut?
  • Har suttit ner och diskuterat fördelningen av hushållsarbetet eller låter ni bara den traditionella manskulturen fortlöpa?
  • Har suttit ner och diskuterat om hur VAB-dagarna ska fördelas när dessa väl uppkommer. Eller antar du bara att det är du som mamma som ska vara hemma om ert gemensamma barn blir sjuk?
  • Tillåter du pappan att försöka ta en större roll i hushållet när det kommer till vardagliga sysslor som barnens fritidsaktiviteter, skolmöten, hemuppgifter och liknande saker?

Om frågorna besvaras med ett “Nej, det har jag inte gjort. Behövs det? Då är det på högtid att ta tag i denna diskussion. För det kan ibland krävas att två vuxna människor sätter sig ner och samtalar kring dessa bitar.
Men om svaret på majoriteten av dessa frågor istället besvaras med ett suckande “Ja, det har jag gjort” så har jag egentligen bara två saker som jag undrar över.
Varför i helvete är du då fortfarande tillsammans med denna man? och varför i hela friden valde du att skaffa barn med denna oansvariga mannen? Du måste sedan tidigare sätt tendenser till mansgrisen?

Det kanske är dags att se dig om och vidga dina vyer. För som jag sa, så är alla pappor långt ifrån likadana. I vårt samhälle finns det helt fantastiska pappor som man kan möta på ute i vårt samhälle. Som tar lika stort ansvar som du gör som moder. Det kan definitivt inte vara en slump att enbart jag skulle vara den personen som skulle få möjligheten att träffa dessa pappor. Även många av dem tillhör mina nära och kära. Där min familj och vänners familjer inräknade. Det finns garanterat fler än dessa pappor.

Alla är inte av samma skrot och korn.

Min personliga uppväxt var med en sådan far. Han var och är än idag en solklar förälder och pappa. Det har alltid varit en självklarhet för honom när det kommer till jämställdhet hemma och med barnen. Har du uppkommit bitar där min moder fått ta ett större lass, så har det alltid samtalats kring det och där ett gemensamt beslut i slutändan alltid tagits.
Dessutom kunde det komma dagar då pappa fick ta ett större lass.
Men dem var alltid ett team. Han är inte den enda som tidigare nämnde. Utan det finns fler med samma faderskapskänsla.

De män som inte tar detta ansvar eller ser detta som en självklarhet är inga riktiga män. Jag förstå verkligen er frustration kring den biten. Men ni har fortfarande ett val. Förändra eller Lämna. Hur hårt det än låter.

Dessutom finns det definitivt en del kvinnor som inte heller tar sitt ansvar som mor på samma sätt som det finns pappor som inte tar sitt. Innebär detta då att vi ska plocka bort Mors-dag också och inte tillåta oss fira den heller?

Nej! Män som min far förtjänar en stor high-five av oss alla. För även om dem inte gör mer än det som borde vara en självklarhet för alla män. Så gör dem mer än vad de män ni känner verkar göra. Vilket gör att dem förtjänar att hyllas av oss alla. Dem förtjänar att få ha kvar Fars-dag och få fira den utan att behöva bli kritiserade och ifrågasatta. Lika mycket som ni “exemplariska” mödrar förtjänar eran Mors-dag. För även den är en självklarhet att ha kvar.

Så sluta nu upp med att hacka på varandra och fokusera istället på dem papporna som faktiskt tar sitt ansvar som pappa. Som bevisar att alla fäder inte är av samma skrot och korn. Uppmärksamma och fira dem istället.

Jag tänker åtminstone fira och uppmärksamma min pappa lite extra denna dagen. För han är, har alltid varit och kommer verkligen alltid vara världens bästa pappa. Så med detta vill jag avsluta och säga: GRATTIS PÅ FARS-DAG UNDERBARA PAPPA JAN LARSSON. JAG ÄLSKAR DIG MASSOR! KRAM DIN SON!

#METOO | HUR MÅR NI MÄN EGENTLIGEN?

Det går inte undvika.
Ni kan försöka blunda åt problemet. Men det kommer fortfarande finnas där när ni öppnar era ögon igen. Ni kan försöka undvika det. Men ni kommer fortfarande vara en del av det. Ni kan försöka skoja om det. Men det är ingen som kommer skratta med er. Vi kommer skratta åt er.

Män. Män. Män. Det finns nog ingenting som man kan säga för att minska såren som många kvinnor går omkring med. Det finns nog inget som vi män kan göra för att få detta ogjort. Men det finns en sak många av skyldiga män kan göra. Stå upp för sina problem och ställa sig själv frågan om hur man egentligen mår.

Jag hoppas att ni omgående kommer fram till svaret att ni inte mår så bra. Att ni behöver professionell hjälp till att hantera era vidriga problem. För det är åtminstone det minsta ni kan göra för kvinnorna som blivit utsatta för sexuella trakasserier. Det ni orsakat är ingenting som ska gå ostraffat förbi och det är framförallt inget som man gör om man har förmågan att skilja på rätt eller fel. Men dessvärre har båda delarna lyst med sin frånvaro. För män har genom alla år gått på fri fot, trakasserat kvinnan och haft svårt att just skilja på rätt eller fel. Ingen kan blunda åt detta problem och ingen kan undvika detta problem som samhället besitter. Allt på grund utav att män inte har förmågan att bete sig som människor och respektera kvinnan.

Att man som man öppnar upp sitt samvete och öppet går ut med att berätta att man är medskyldig till dessa sexuella trakasserier gör att man inte riktigt vet om man ska skratta eller gråta. Det är hemskt att behöva läsa alla inlägg på sociala medier, är det verkligen så illa att männen saknar en hjärna? Vi lever trots allt i 2017 och kvinnosynen bör definitivt ha förändrats sedan många år tillbaka. Samtidigt undrar jag vad ni får ut av att lätta på ert samvete, inte kan ni må bättre efter att ha publicerat ett Instagram inlägg?

Tanken är absolut god. Det är fint att många av er kan stå rakryggade och erkänna era snedsteg. Men det är som en fis i rymden. Det läker inte såren som ni orsakade i samband med ert agerande. Det kan snarare bli tvärtom. Ni sprätter upp ärren och istället orsakar ett infekterat sår, ett sår som eventuellt kan komma bli ännu svårare att läka. Nu är detta vad jag personligen tror. Jag kommer aldrig kunna veta om det stämmer eftersom jag inte är och aldrig kommer bli kvinna. Jag är en man så det är helt omöjligt för mig att veta hur det exakt känns att bli trakasserad eller att behöva se alla mäns erkännande.
Men jag vet hur det känns att bli sexuellt trakasserad av en annan man. Och det är definitivt inget som känns behagligt och det orsakar verkligen riktigt djupa sår. Som man sedan ensam behöver ta hand om medans den skyldige går harmoniskt därifrån. Utan att bli dömd för handling. Så jag kan bara tänka mig hur det känns att vara kvinna och behöva oroa sig för att detta ska upprepas.

Så ingen man har rättigheten att säga att ens samvete blivit lättare efter ett erkännande. Ingen man har rätten till att försvara sig själv när kvinnorna går till attack och kritiserar era inlägg. Som man bör man tacksamt ta emot kritiken, med svansen mellan benen. För det mannen som gjort fel inte kvinnan. Bara för att man stöter på en kvinna på krogen som går klädd i en kort kjol så innebär inte det att det är fritt fram att kladda. Kvinnan ska kunna gå klädd hur hon vill utan att riskera att bli trakasserad eller våldtagen. Det är otroligt tråkigt att kvinnan inte kan lita på någon av oss män, att dem konstant måste vara på sin vikt så fort en man närmar sig. Dessutom är det otroligt tråkigt att som homosexuell man behöva tänka på hur man agerar för att inte riskeras att tas som ett svin. Varför kanske ni nu undrar.

Jo, för att vissa män återigen inte har förmågan att skilja på rätt eller fel.

Men jag förstår kvinnan till hundra procent. Eftersom många män inte är människor. Utan vidriga svin som inväntar sitt nästa byte. Antingen på krogen eller runt ett mörkt krön ute på stan. Jag blir äcklad av att ens tänka på hur många skyldiga som egentligen går lösa i vårt samhälle. Dessutom blir jag äcklad av att behöva dela kön med många ut av er.

Visst, även jag bär omkring på en snopp och uppenbarligen kallar mig själv för en man. Men jag har förmågan att skilja på vad som är acceptabelt och vad som inte är acceptabelt. Något som jag vill hävda att jag alltid haft förmågan att göra.

Jag har alltid haft en otroligt stor respekt emot kvinnan. Även som tonåring då många killar gärna tar på tjejer. Mycket beror garanterat på den uppfostran som mina föräldrar gav mig som barn om hur man skulle vara mot andra. Men jag tror också mycket av respekten grundat sig i att jag nästan enbart hade tjejkompisar som barn och ungdom. Något som jag än idag har. För mig har killar alltid varit något främmande och läskigt. Just av den svinkultur som många präglar sina liv efter.

Nu kommer det säkert finnas en massa av er män som kommer läsa detta. Som garanterat kommer ha åsikter kring inlägget. Men jag låter dem komma och jag har ingen som helst anledning till att försvara mig mot er. De enda som jag har en skyldighet att stå till svars för är kvinnorna. För det är dem detta handlar om. Det är dem som blivit sexuellt trakasserade genom många år. Inte ni män.

Jag är på kvinnornas sida och det kommer jag alltid vara tills dess att synen förändras och svinkulturen förändras. För som mannen tenderar till att vara idag. Det är inte den mannan jag vill vara och den mannen kommer jag aldrig tillåta mig själv att vara heller.

Så till er kvinnor som tidigare tyckt att jag formulerat mig klumpigt vill jag bara säga att jag är på er sida. Ni har mitt fulla stöd när det kommer till ett mer jämställt samhälle. Men jag är inte mer än människa. Vilket garanterat kommer märkas någon gång framöver när det kommer till andra ämnen som rör feminism och jämställdhet. För jag är fortfarande en man och kan inte förstå allt. Men däremot är jag villig att ta emot den kunskapen ni besitter som jag saknar.

Så till Martin, Lasse, Fredrik och er andra som gjort er till känna så har jag bara ett råd. Ta den hjälpen som erbjuds och ge fan i kvinnan framöver. Ni har gjort tillräckligt med skada. 

SVERIGE | VI ÄR ALLA MÄNNISKOR.

Sverige, Sverige, Sverige.
Tänk om och gör rätt. För vi orsaker en stor psykisk ohälsa i landet gentemot varandra. Vi begår dagligen övergrepp och mord på människor. Ingen är oskyldig, utan alla är en del av detta. Vad hände egentligen med människans lika värde?

Detta inlägg kommer inte enbart rikta sig mot männen eller kvinnorna i vårt samhälle. Utan istället kommer jag rikta mig mot oss alla. Man som kvinna. Homosexuell som heterosexuell. Snopp som snippa. Även till icke binära personer.

Jag är otroligt trött på allt hat som Sverige öser mot varandra. Trött på hur heterosexuella människor kränker personer som råkar vara av annan sexuell läggning. Jag är trött på hur svenska människor kränker andra människor med annan etnicitet eller religion. Trött på hur männen kritiserar och kränker kvinnor och hur kvinnor kränker och kritiserar männen.

Ja. Jag är trött på att behöva leva i detta samhälle där människor inte kan respektera varandra. Att behöva leva i ett samhälle som orsakar människan en psykisk ohälsa, som ibland kan komma kosta någons liv. Människan gör inget annat en begår övergrepp och mord på varandra. Detta sker dagligen.

Jag förstår inte varför människor inte bara kan börja jobba som ett team. Ett team utanför allt som har med politik, kön, sexuell läggning, etnicitet och religion att göra. För nu har det faktiskt börjat gå för långt. Förstår ni inte detta själva?
Rasism, normer och feminism har blivit något farligt.

Vart är människans lika värde och hur har världen blivit såhär?

En fundering som jag personligen har är vem som egentligen kommit på detta med normer. För det måste finnas en tydlig tanke bakom den. Eftersom människan fortfarande har så svårt att gå i från allt som har med dessa att göra. Jag undrar om det överhuvudtaget finns någon människa som har ett bra svar på detta.

Kom inte och säg att normerna skapats i syfte för att människan ska ha något att förhålla sig till eller att ha något att gå efter. Det köper jag inte, för hur tycker ni själva att det har gått om vi kollar på vart vi står idag?
Normen är ingenting annat än skräp som människan skapat och utvecklat genom århundraden. Ett korkat beslut, men som passar bra in på hur vi människor framställer oss själva idag.

Politik och det som rör olika sidor.

Något som är jättebra att det finns. Men är det bara jag som börjar tycka att det spårat ut och blivit någon maktkamp mellan människor och de olika sidorna som man står på.

För människan är väldigt snabb med att gå till attack mot en annan människa så fort det råder delade meningar. Det hävs ur kommentarer som ingen människa ska behöva ta emot, bara för att man yttrar sin mening med något.

Att man som människa går till attack mot en annan människa vid ett sådant tillfälle resulterar inte i att vi får ett mer jämställt samhälle. Snarare tvärtom, det får en motsatt effekt och häver utvecklingen. Detta kommer det göra fram till dess att människan slutar fokusera på allt som skiljer människan från varandra.

Jämställdhet kommer inte uppkomma för ens.

  1. människan lärt sig att acceptera varandras åsikter, yttranden, meningar, värderingar och bakgrunder.
  2. Människan lär sig samarbeta utanför alla de nämnda ramarna. Det är då man kan lösa många av de problem som det idag råder delade meningar om.
  3. Männen slutar leka macho, för den biten finns inte egentligen och föräldrar måste sluta uppfostra sina barn efter den påhittade machokulturen. För alla människor har känslor och svagheter, även männen.
  4. Människan kommer till insikt med att allt är självvalt. Många som står utanför den nedtryckta gruppen vill hjälpa till med att skapa en förändring. Men när dessa väljer att öppna upp och samtala kring ämnet så bemöts man direkt av mothugg. Mothugg om hur vidare man kränker andra eller att ens kunskap är bristfällig. När det i själva verket handlar om att hjälpa till, finnas som stöd och försöka få förstå.

Så den generella frågan jag nu ställer är om människan verkligen är villig att ta emot hjälp och stöd från andra utomstående. Om så är fallet så borde man lägga ner stridsyxan och börja fokusera på att lära ut kunskap till dem som vill visa sitt stöd och ge sin hjälp.

Men framförallt så kommer inte någon jämställdhet ske för ens man slutar attackera varandra. Vissa saker måste lyftas upp av samhället, trots att det ibland rör sig om en annan grupp eller ämne än den man själv tillhör. Det gör inte för att förminska, kränka eller ta fokus från någon annan. Utan för att alla är människor och för att den punkten också är viktig att lyfta fram. Detta görs för människans lika värde. Det är där fokuset borde varit för flera århundraden sedan. Resultatet skulle då blivit tvärtemot vad världen är idag.

Ingen är perfekt.

Jag vet absolut att jag inte är perfekt och att jag har min brister. Jag arbetar dagligen med att se världen med öppna ögonen och att inte se ner på någon annan människa. Ibland kan det vara svårt, för jag lik som många andra människor har en tro som är djupt rotad sen barnsben. Dock är jag villig att försöka förändra mig och önskar bara att alla andra människor också hade den viljan.

Så snälla människor, försök att ibland se bortom er egen tro och bortom det som rör; politik, kön, sexuell läggning, religion, etnicitet och andra liknande saker. Börja se människan som en människa.

Ett sätt att särbehandla kvinnan från mannen.

Det är en återkommande diskussion om huruvidare man bör avskaffa kvotering. Då det är ett sätt särbehandla människor i vårt samhälle. Majoriteten av dessa som vill avskaffa kvoteringen är kvinnor eftersom det är detta kön som majoriteten av gångerna får stå ut men denna form av särbehandling när det kommer till rättigheter och frågor som rör arbetsmarknanden, fördelar och löneanspråk.

Det är med full förståelse från min sida att man som kvinna vill avskaffa detta, då det tydligt är så att vi med penisar mellan benen har mer fördelar än kvinnorna, trots att vi inte är dem som i alla lägen bör ha dessa om man ser på det stora hela.

Att vi som män har det lättare att få högre uppsatta roller i arbetsmarknanden är personligen något som jag måste säga förvånar mig av den anledningen att vi generellt har betydligt sämre betyg när det kommer till studier och meriter. Kvinnorna dominerar fortfarande på den fronten, men ändå som får detta kön nöja sig med att ”slava” under män som inte alltid tillsätts en rättvis tjänst om man tänker på dessa saker. Utan det hänger bara på en anledning. Saken som dinglar mellan benen.

Kvotering lagstifades för att man ville få en mer jämnställd arbetsmarknad i samhället, detta för att man ansåg att likabehandlingsprincipen inte fungerade och att man i första hand valde att anställa en man framför en kvinna. Kvoteringen skulle vara ett verktyg för samhället som med tiden skulle göra arbetsmarknanden mer jämnställt.

Varför vill då kvinnorna avskaffa kvoteringen?

Den fungerar inte som det var sagt att den skulle göra och dem är trötta på att behöva vänta på den förändring som kan komma längre fram med åren. Kvinnorna är trötta på att arbetsmarknanden i första hand anställer män istället för kvinnor. Trots att dem kan besitta samma meriter eller där kvinnan kan ha högre meriter än mannen.

Dessutom har kvoteringen orsakat så att vi män idag kvoterar kvinnan utanför det som rör arbetesmarknanden. Vi tenderar till att se kvinnan som svag och en person som inte klarar sig själv.

Så jag har full förståelse kring att man vill försöka få bort denna form från lagstiftningen och att man som stat bör se över andra alternativ för att lyckas få ett samhälle där kvoteringen inte existerar. Ett samhälle som innebär jämnständighet och där arbetsmarknanden framförallt förändras.

Arbetsmarknaden där män dominerar både när det kommer till kön och inkomst varje månad. Utan att det finns någon som helst rättvis förklaring till varför det ser ut som det gör för dagen.

Men jag tror att jag har kommit fram till en slutsats på varför arbetsmarknaden ser ut som den gör för dagen och anledningar till att man bör se över det här med kvotering och kanske hitta andra alternativa lösningar.

Män väljer män: Manliga chefer inom ett yrke anställer hellre en man än en kvinna i tron om att mannen är mer lämpad för arbetet. Genom att vara man som tillkommer det per automatik vissa egenskaper som kvinnan saknar nämligen makt, högre värde och respekt. En man vågar ta för sig mer på arbetet, har bättre ledarskapsförmåga och åsikterna som kommer från mäns mun tas på större allvar. Slutligen att anställa en man innebär att man inte tar några risker till att förlora sin anställde genom graviditet och föräldraledighet.

Samhällets norm: Manliga chefer går gärna efter den norm som idag exisisterar i vårt samhälle som ursprungligen uppkom från förr i tiden, där kvinnan var den som skulle vara hemma med barnen och ta hand om hushållet. Medans mannen var den som skapade sig en karriär inom arbetsmarknaden och försörjde familjen. Man går också efter att kvinnorna skulle ha det svårare att kombinera yrkeskarriären med familjen gentemot männen. Dessutom har samhället en generell förväntan på kvinnan, både på individnivå och samhällsnivå som har med den aktuella punkten att göra.

Män drar sig från att söka arbeten som har en kvinnlig chef: Även fast jag inte vill tro att detta påstående stämmer, så måste jag ändå någonstans hävda att det faktiskt kan vara en anledningen till att man undviker att anställa kvinnor, framförallt när det kommer till högre yrkesroller som chefpositioner. Man vill inte riskera att en kvinnlig chef ska sätta ett företag i botten för att det saknas anställda. Män har tron om att kvinnor ska vara sämre ledare än män och tas därför inte på allvar. 

Kvinnor tillsätts lägre lön i saknaden om erfarenhet: Som välbekant för alla så är det faktiskt så att kvinnan är den som blir gravid och som resulterar i att hon måste gå hemma under ett år som moder. Ibland ännu längre av olika anledningar. Vilket kan ha med den löneskillnaden att göra då männen automatiskt får mer erfarenhet på arbetet och utvecklas på ett effektivare sätt. Något som kan ha varit anledningen till att kvinnor idag går in med en lägre ingångslön än männen för att den kvinnliga anställde kan bli gravid längre fram.
Så att vara gravid, bli gravid och att vara föräldraledig vill jag personligen påstå har sin påverkan på att man fortfarande väljer att anställa män och sätter en högre lön på dessa. Absolut helt fel i mitt tycke vill jag tillägga.

Jag valde att plocka ut fyra punkter från den slutsatsen jag kommit fram till för att inte få ett alldeles för långt inlägg. Men det finns självklart mycket mer som kan ha sin påverkan på hur arbetsmarknaden ser ut och anledningar till varför man bör avskaffa kvoteringen av kvinnan och människan. Det bör garanterat finnas ett annat sätt till att jämnställa samhället.

För en sak är säker, kvinnan är många gånger mer lämpad för en tjänst som tillsätts en man, kvinnan har majoriteten av gångerna högre meriter och betyg än en man, kvinnan har ofta en större drivkraft och kämpaglöd till att utvecklas och prestera för att visa att kvinnor kan dem med och framförallt kvinnan är många gånger en betydligt bättre ledare än män. Underskatta aldrig en kvinna bara för att hon saknar en penis.

Stäng meny