ARTIKEL: Bögar nekas ge blod medans straighta manliga blodgivare får fortsätta ligga med män

Fler blodgivare behövs. Det allmänna intresset ökar, men socialtjänsten väljer att fortsätta diskriminera och förbjuda homosexuella män. – Trots att riskzonen ligger bland straighta män.

Män som har sex med andra män får inte lämna blod som övriga befolkning. Trots att man kan tycka att reglerna bör baseras individuellt och beteendemässigt så råder det fortfarande olika regler som baserats på kön och sexuell läggning. – MSM får helt enkelt inte ge blod. De anses tillhöra en riskgrupp i samband med att de väljer en samkönad partner. 

Att grunda dessa regler och hävda att homosexuella män per automatik tillhör riskgruppen är inte bara diskriminerande utan också mycket okunnigt och omodernt. Sverige lik så socialstyrelsen borde ha kommit betydligt längre än så här och förstått att stabila parrelationer, oavsett sexuell läggning innebär en minimal risk och att även bögar vet hur en kondom träs på och ska användas. Dessutom testas allt blod vid en donation. Som en säkerhet för att smittor just inte ska kunna spridas vidare. Vid första givandet  tas också blod till kontroll som sedan aldrig används. – Det finns alltså goda marginaler som minimerar överföring av blodsmittor.

Om man ändå skulle kika lite på riskzoner och börja bedöma människor individuellt, så skulle man snabbt kunna konstatera att den stora gömda risken idag, ligger bland heterosexuella och bisexuella män, som diskret ligger med andra män och parallellt lever i hetero förhållanden. Dessa män är heller inte i närheten av den regelbundna och noggranna testning som MSM gör. Utan dem fortsätter ligga runt med nya personer, samtidigt som dem fortsätter lämna blod som vanligt utan att lägga åtanke till riktlinjerna.  

Men vem bryr sig om det? – Inte socialtjänsten iallafall. MSM är fortfarande riskgruppen i deras ögon.

Nej, det är dags att tänka om och se över reglerna när det kommer till MSM och bloddonationer. Skaffa kunskap och följ den moderna utvecklingen. Sluta diskriminera bögar och låt alla människor ha samma regler och möjligheter till att hjälpa andra genom att donera blod.

Hur människan mår är så mycket mer än bara ett kroppsligt fynd.

Helhetsbilden av en människa är så otroligt viktig att komma ihåg vid bedömning och behandling av människans hälsa.

Varje person har sin egen berättelse och livssituation som är viktig att få med för att kunna åstadkomma en lösning till en långsiktig hälsa utan återfall.

Till exempel. En person vård för magproblematik som pågått under en längre period. Efter undersökning kan läkaren konstatera att magvärken berodde på ett magsår. Fysiskt sätt.

Men just denna läkare nöjer sig inte med att stanna där, utan väljer trots satt diagnos att sätta sig in mer djupgående i sin patients livssituation och berättelse. Vilket läkaren gjorde helt korrekt i, för med detta kunde läkaren konstatera att magsåret som uppkommit i själva verket uppkommit på grund utav utbrändhet. Patienten har under en längre tid känt sig stressad och mått psykiskt dåligt under en lång period. Magsåret visar sig plötsligt vara mer än bara ett magsår.

Det jag vill få fram med detta är att människan trots allt är mer än bara en kropp och hur en människa mår är så mycket mer invecklat än bara kroppsliga fynd. Det är fler pusselbitar som ska sättas ihop för att människan ska kunna känna välbefinnande och ha en god långsiktig hälsa. – Det är en process som jag skulle säga omfattar allt från det kroppsliga till det mer existentiella, sociala och emotionella.

 

@konstenattvaramanniska.se

ARTIKEL: Nu är det bra. – Är inte detta tillräckligt med bevis till varför PRIDE inom hbtq+- communityn behövs?

Är inte detta tillräckliga och konkreta bevis till varför Pride behövs inom hbtq+- communityn och inte bland straighta? 

Bevis 1 från Expressen. 

Bevis 2 från Aftonbladet.

Bevis 3 från Qx.

Jag blir så jävla trött och förbannad rent utsagt, på allt trams, all idioti, alla påstående och allt hat som vissa människor i denna värld utformar. – Läs specifikt i detta fall straighta mansgrisar.

Lägg ner nu för fan och sluta tyck synd om er själva. – Det är inte ett dugg synd om er.

Eller jo förresten. Det är förbannat synd om er som lever i en sådan SKEV verklighet att ni målar ut er själva som offer i samhället. När ni nästan har allt serverat på silverfat! 

Stackars krakar. . . Det kan inte vara lätt när man blundar medans samhällets verklighet pågår utanför. Men ni kanske ska testa öppna ögonen? 

Vakna nu för fan. Det är dags att växa upp och sluta med allt trams och börja göra nytta i samhället istället. Annars gör ni bäst i att hålla käft och låta andra människor vara ifred. 

NU ÄR DET NOG!

Fredagsintervjun med Kristian Kaspersen.

Vem är du? Berätta gärna lite kortfattat om dig själv.

– Jag heter Kristian Kaspersen och jag är artist/låtskrivare/musikpedagog. Spenderade barndomen i en liten by i södra Dalarna, bosatt i Stockholm sedan 20 år. Pappa till en 3,5-åring.

Har du någon erfarenhet kring psykisk ohälsa?

– Under barndomen bröt jag väldigt mycket mot de normer som fanns gällande hur man skulle vara som kille. Länge stod jag på mig med att våga vara mig själv och följa mina impulser men när högstadiet närmade sig försökte jag ändra på mig för att undvika att bli mobbad. Jag bar på mycket rädsla och kände mycket skam över mig själv.

 – När jag kom ut som bög som 20-åring och i större utsträckning kunde välja min egen väg hoppades jag väl att allt skulle bli bra men jag brottades med mycket skam gällande min sexualitet och smärtan från barndomen kom upp till ytan. Jag drack alkohol för att tillfälligt befrias skammen men nästa dag var det ännu värre.

Har du haft stöd av sjukvården? Om, ja hur har stödet fungerat.

När jag upprepade gånger fick så svår panikångest att jag trodde att jag skulle dö kontaktade jag slutligen HBT-hälsan. Först fick jag en psykolog som det fungerade väldigt bra med och jag kände mig förstådd. När hon slutade efter en kort tid fick jag byta terapeut och tyvärr fungerade det inte lika bra. Den nya var rak och tuff på ett sätt som gjorde mig osäker. Men i efterhand kan jag ändå se att han hjälpte mig att våga saker och kontinuiteten i våra träffar gjorde att jag visste att det fanns andrum för mig.
Jag är väldigt tacksam över att jag fick hjälp så snabbt och att det fanns (och fortfarande finns) en mottagning för HBTQ-personer. Även om vi som grupp fått fler rättigheter och det på många håll blivit lättare att leva som bög/flata/bi/trans/queer så bär många av oss på djupa sår. Saker som måste få bearbetas.

Vad är dina tre främsta tips till att må bättre och orka fortsätta kämpa?

 – För mig har har mitt låtskrivande alltid varit en viktig del i mitt mående. Ända sedan jag var barn har jag kunnat uttrycka mig i text och musik och där har jag kunnat skapa något av min smärta, min vrede och min glädje. I mitt artisteri har jag också, med hjälp av andra, kunnat uttrycka mig i bild och musikvideos. Det har varit en befriande process.
  1. Jag vill uppmuntra alla som mår dåligt att söka efter ett sätt att uttrycka sig: text, bild, musik… Det ska inte handla om att prestera utan om att ha en kanal där du kan ge uttryck för ditt inre.
  2. Mina vänner har varit väldigt viktiga för mig. I tider av kris har jag blivit allt bättre på att rikta mig utåt. Tala med en riktig vän. De vill finnas där för dig. Ibland kan/vill man inte prata om allt men man kanske behöver sällskap för att inte gå in i destruktivt tänkande/beteende. Sov över.

– Något som också funkar bra för mig är att träna. Regelbundet. Hårt. Det frigör endorfiner och du sover bättre och blir befriad från att vara så mycket uppe huvudet. Jag har dock aldrig själv lidit av långvarig psykisk ohälsa, men har precis som många andra gått igenom jobba perioder och tider av kris.

Vad motiverar dig till att fortsätta kämpa när du hamnar i ett bakslag?

– När jag hamnar i ett bakslag påminner jag mig själv om att saker och ting tar tid… jag kan inte snabb-processa mig igenom det hur mycket jag än önskar att det gick. Jag försöker göra det som för mig framåt; att skapa, att träna och att omge mig med fina vänner. Det kan vara svårt att vara kreativ när jag mår som sämst och det är okej, jag försöker inte att forcera det.

– Att plöja ett gäng avsnitt av sin favoritserie (RuPaul’s Drag Race eller Game of Thrones för mig) är en skön escape som inte ska underskattas.

– Uttjatat men sant: En dag i taget. Gör kloka val.

Varför tror du att det råder en stigmatisering kring psykisk ohälsa?

– Det finns många stigman kring psykisk ohälsa. Jag tror det beror på att man inte vill verka svag. Man vill klara sig själv. Inte minst bland män är den föreställningen stark.

– Att ta ansvar för sitt mående genom att söka hjälp är allt annat än svagt! Att våga tala om det som gör ont/är svårt är ett tecken på styrka. Skam är en sådan förgörande känsla: motarbeta den. Sätt ljuset på den. Du förtjänar att må bra.

Anser du att det är viktigt att prata om psykisk ohälsa?

– En av mina närmaste vänner tog sitt liv för åtta månader sedan efter att ha kämpat med spelmissbruk, depressioner och panikångest i närmare 10-års tid. Det var först någon månad innan han avslutade sitt liv som han sökte hjälp och jag tror att han var för trött då. Han orkade inte. Det var också strax innan dess som jag fick veta hur illa ställt det var. Jag önskar så mycket att han sökt hjälp tidigare. Kanske hade allt sett annorlunda ut. En bra terapeut, behandling för spelmissbruket, kanske medicinering för att lyfta honom ur en kemisk obalans… det får vi aldrig veta.

Något annat allmänt du vill förmedla?

– Det finns hjälp att få. Det kan ta lite tid men vi lever på många sätt i ett bra land. Sök hjälp.

– Jag tycker det är fruktansvärt med all reklam för spelbolag och alla kändisar som medverkar. Spelmissbruk är lika allvarligt som alkohol/drogmissbruk och det är många som ödelägger sina liv. Vissa tar sitt liv.

Bojkotta. Ifrågasätt.

4 Juni. Den internationella dagen för vuxnas aggression. – Detta är min historia.

Du är inte ensam. Livet blir bättre. Du har din frihet och alla barn förtjänar att må bra och växa upp tryggt. – Även du.

4 Juni, den internationella dagen för barn som blivit offer för aggression. Instiftad av   Förenta staterna år 1982. – Sverige är mot barnaga sedan 1979 och var därmed världens första land.

Men såhär år 2019 är det fortfarande långt från alla länder som står mot detta. Vilket innebär att en dag som denna behövs och är så otroligt viktig. För inget barn ska behöva oroa sig eller bli utsatt för fysiska, mentala eller emotionella övergrepp.

Jag vet hur det kan kännas. Hur liten och försvarslös samt skyldig man känner sig som barn. Som att man på något sätt manipulerar sig själv till att tro att övergreppet är en rättvis behandling. Som att man gjort sig förtjänt av den.

Jag har fått ta emot övergreppi alla tre kategorier under min barndom. Ingen visste. Bara jag och förövaren.

Fram tills idag. Idag vet mina närmaste om övergreppen, delvis på grund av att jag vart tvungen att berätta, med tanke på all psykisk ohälsa jag genom åren drog på mig, men också för att en händelse som denna kräver sanning och rättvisa. Det var stort och läskigt steg att ta.

En historia från förr, flera år tillbaka skulle plötsligt träda fram. Ett barns historia. Vem skulle tro på mig? Så långt efteråt? När jag dessutom var barn? Vem tror på ett barn? – Mina närmaste gjorde det. Med sanningen framme kunde jag nu få stöd och hjälp till att bearbeta, hantera situationen lättare och eventuellt även lägga övergreppen bakom mig.

Att berätta visade sig, trots rädsla, vara det bästa jag kunde göra. Idag flera år efteråt händelserna, med sanningen ute och ett stöttande nätverk kan jag se tillbaka på allt med stolthet.

Jag lät aldrig övergreppen vinna, utan vågade öppna upp, lyckades resa mig igen från botten och komma ut starkare. Tillsammans med ett stärkt nätverk. Jag var inte ensam eller förtjänt av övergrepp. Utan jag hade en frihet, även som barn och livet kunde bli bättre bara jag öppnade upp och berättade min historia.

Det gäller även dig. Ditt liv kan också bli bättre. Våga öppna upp och prata med en vuxen. Du förtjänar allt annat och mycket mer och bättre än att bli utsatt för vuxnas aggressioner. – Du förtjänar att växa upp tryggt och att få må bra.

Denna text tillägnar jag till all världens barn som på något sätt blir eller blivit utsatt för fysisk, psykiskt eller emotionella övergrepp. – I hopp om att den kan hjälpa andra barn och unga. Om det så bara ett enda är det en stor vinst. @konstenattvaramanniska.se
Dela den gärna vidare. 

ARTIKEL: SAMHÄLLET MÅSTE TA ETT STÖRRE ANSVAR FÖR BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA.

Allt fler barn vårdas idag för psykiska problem. Åldern varierar, men börjar allt mer även den sänkas. Samtidigt råder det platsbrist på BUP och andra psykiatriska barn och ungdomsmottagningar.

På tio år har den psykisk ohälsan bland barn och unga under arton år ökat med 100 procent. Men det stannar inte där, utan även antal självmord har ökat drastiskt under samma tidsperiod. – Detta  är varken hållbart eller acceptabelt utan kräver en förändring.

Samhället bör hitta en lösning på hur vårt land både kan främja och förebygga psykisk ohälsa, men också se över hur man kan revidera den stöd och hjälp som idag finns för unga som hamnat eller är påväg att hamna i psykisk ohälsa.

Hela samhället behöver hjälpas åt och ta sitt ansvar att lösa problematiken, så att unga kan få den hjälp som behövs för tillfrisknande. – Lösningen är kunskap och utbildning.

Utbilda, vidareutbilda och handled lärare, elevhälsor och andra mottagningar som skulle kunna fungera, som till exempel mödra- och barnhälsovården. Investera i föreläsningar och utbildning för föräldrar och andra intresserade vuxna, som till exempel volontärer.

Bakom kunskap ligger makt och genom kunskap föds resurser, som sedan kan fungera som stöd och hjälp i barns läkningsprocess. Som i sin tur även skulle kunna vara avgörande för barns framtid genom att ha förmågan att lyckas förhindra och förebygga så att vissa unga slipper insjukna och därmed minimera kötiderna inom sjukvården, för dem barn och ungdomar som behöver mer ingående hjälp.

Vi sitter på så mycket resurser. Vi måste bara öppna ögonen. Se utanför boxen och lära oss att använda oss utav varandra. – Det är då samhället öppnar upp och skapar goda livsvillkor för barn och ungdomar.

Stäng meny