Fredagsintervju: Andreas Neuman.

Vem är du? Berätta gärna lite om dig själv.

Jag är en lättsam och positiv människa med massa omtänksamhet. Jag är en Stolt och tacksam 35-åring med en massa humor och ödmjukhet. Ensamstående små barns pappa till min son Melker på 8 år. Har väl på ett vis jag med fått tagit del utav konsten att vara människa. Det är inte så lätt alla gånger. Men dom gångerna man får till det är det ju fantastiskt.

Personligen vet jag en del om dig sedan tidigare och vad vad du varit med om för scenarion. Men för dem som inte har lika stor koll så fick du vid 23 års ålder vara med om något som vi båda nog är överens om skulle blivit din död men som du likt ett mirakel överlevde.

Kan du berätta vad det var som hände?

Det var en arbetsdag som gick mindre bra. En riktigt skitdag på jobbet. Jag vart levande begravd i en het massa och brände sönder mig från bröstet och neråt. Mina vitala delar klarade sig men mitt vänstra underben vart så sönderbränt så jag behövde amputera det för att överleva.

Resultatet vart 5 veckor i respirator, där jag låg och svävade mellan liv och död. Sammanlagt ett halvår på intensiven och flera år utav rehabilitering.

Hur påverkade händelsen ditt liv efteråt?

Olyckan påverkade mig på många vis. Både psykiskt och fysiskt. Samt hela livsstilen vart förändrad. Det är en stor förändring 

Känner du att följderna av olyckan skapat hinder för dig?

Dom hinder som uppkommer är det oftast jag själv som skapar, mina begränsningar sitter oftast i huvudet. Dock är kapaciteten i dagsläget begränsad och jag lever med kroniska smärtor så jag får hela tiden försöka förhålla mig till det. Jag önskar att jag hade mer ork men som läget är får jag hela tiden överväga vad jag ska lägga min kapacitet på.

Nu har det gått ett par år sedan olyckan och utåt sätt ser det ut som du återfunnit lycka, välmående, styrkan och glädjen till livet igen. Men har det funnits perioder under de senare åren som du känt att du hellre skulle vilja dö än leva?

Jag har haft riktigt tunga perioder under resans gång där till och med självmord har varit aktuellt. Tack och lov så fanns aldrig modet att agera.

Dom 5 första åren efter olyckan var det till största del mörkt och hopplöst där destruktiviteten höll mig i ett järngrepp. Men som det så klyschigt sägs – Efter regn kommer solsken.

Efter den tunga och långa uppförsbacken började det plana ut och sedan vart det tillochmed lite nedförsbacke. Någonting jag lärt mig är att be om hjälp. Det finns mycket bra och professionell hjälp att få och den ska vi ta vara på. Det är en styrka att be om hjälp och våga lyfta problemen.

Vad har fått dig att fortsätta?

Det som har gjort att jag har fortsatt att kämpa var mycket att jag fick ett barn och vart pappa upp i allt elände. Meningen med livet kom tillbaka och jag fick börja känna på villkorslös kärlek och kände att jag behövdes finnas kvar i livet för att jag var viktig för mitt barn. Med resans gång så lärde jag mig att uppskatta allt det härliga i livet och njuta utav det.

Vad får dig att generellt orka med dagar som är jobbigare än andra?

Det som har generellt får mig att orka med dom lite extra jobbiga dagarna är väl åter igen att jag har försöker fokusera på det positiva. Jag har små krav på tillvaron för att jag ska vara nöjd. Jag har lärt mig uppskatta dom små ljusglimtarna i livet. När man legat i en sjukhussäng 150 dagar och ätit sjukhusmat så är man ganska tacksam att kunna äta hemlagad mat med familjen och få sova i sin egen säng.

Du tränar dessutom mycket och är just nu även aktuell som en av Sveriges största och främsta paraidrottare i tävlingsprogrammet vinnarskallar som går i TV4 på Tisdagar.
Vad har hockeyn egentligen betytt för dig?

Träning och hockeyn har varit jättevärdefull för mig. Träningen för mig är bästa medicinen, både fysiskt och psykiskt. Hockeyn har gett mig värdefulla perspektiv och chansen att få möjligheten att avdramatisera allt elände. Vi kan skämta med varandra på ett härligt vis. Humor är jätteviktigt för mig, det underlättar livet och allt elände som kommer däremellan.

Har den påverkat ditt välmående och är en av anledningar till att du idag fortfarande finns i liv?

Den har absolut påverkat mig på det viset att för varje gång jag tränar mår jag bättre, så jag vill verkligen slå ett slag för träning.

Kan du se din olycka som något positivt?

Det positiva med olyckan är att jag tar vara på livet och det härliga som det kan innehålla. Värderar och prioriterar sunt och vet att det här med döden bara är en tidsfråga. Om det är om 3 timmar eller om 30 år, det vet jag inte, därför tar jag vara på dagarna.

Du verkar vara en otroligt mentalt stark och allmänt positiv kille som har förmågan att vända mycket motgångar och negativitet till framgång och positivitet. Stämmer det och i så fall, hur gör du?

Tack för det, det värmer.
Jag får kämpa hårt hela tiden och det blir som en drivkraft. Det smakar alltid lite extra gott när man fått kämpat för saker, det är nog dom flesta överens om. Återigen så är det det positiva tänket som är ett vinnande koncept.

Vad är dina främsta tips till att fortsätta med att vakna upp om mornarna?

Mina främsta tips är att vi ska skatta oss lyckliga till att vi får nya dagar, alla får inte det. Det är en stor gåva att få ta del utav livet. Tacka och ta emot och njut av det man tycker om.

Något annat allmänt du slutligen vill förmedla innan vi avslutar?

Jag får väl först och främst tacka så hemskt mycket för att jag fick delta och stort tack till dig som lyfter dessa viktiga ämnen.  Ett par slutord får väl bli att vi är våran egen producent här i livet. Det blir så som vi skapar det, ta ansvar och gör någonting bra utifrån dina förutsättningar och be om hjälp om det behövs. Våga prata och var snäll emot dig själv.

Detta är min relation till alkoholen. Hur är din?

Alkoholen är varken bra eller nödvändig för människan men ändå är den så viktig för oss svenskar, trots vetskapen om vad den kan utsätta oss för.

Nu menar jag inte alls att man inte ska få förtära alkohol. Utan kan man, vet man och det är bevisat att man kan hantera den så kör hårt. Have fun!

Men vet man däremot att man tillhör den sorten som vaknar upp med full ångest med minnesluckor dagen efter eller att man hamnar i tjafs gång på gång eller får höra av andra hur full man var kvällen innan. – Ja då bör man ta sig en tankeställare. Är det verkligen så att man kan hantera alkoholen då? Alla är vi nämligen olika och har i och med det olika  hög tolerans emot den, vilket gör att vissa lättare faller in i ett missbruk.

Förra året tog jag mitt förnuft till fånga och rannsakade mig själv genom att blicka tillbaka. Där jag slutligen själv kunde konstatera ett stort problem som andra sätt tidigare och som det nu var hög tid att sätta stopp. Det var både mycket läskigt och mycket skam som uppkom när jag konstaterade mitt missbruk. Skam på vad man gjort, utsatt andra och sig själv för och läskigt för att öppna upp kring missbruket. Men samtidigt var det också på något sätt så självklart. Det var nödvändigt för att få livspusslet att fungera och för att inte fortsätta såra de människor som jag älskade och ville ha kvar i mitt liv.

Idag är jag otroligt stolt över den resan jag gjort hittills och jag skäms inte över att inte dricka. Men resan dit jag är idag har dock inte varit enkel. Jag har motvilligt fått stå emot mängder av prövningar och frestelser. Det har varit många gånger som både rödvinet och whiskeyn varit lockande och lika många gånger som jag varit nära på att ta ett glas.

Men jag har än så länge låtit bli med tanke på mitt förflutna och den eventuella skam och besvikelse jag skulle ge mig själv. Däremot kommer jag heller aldrig rista min nykterhet i sten. Det skulle bara ge mig motsatt effekt. – Nej här är det en dag i taget som gäller.

Med detta sagt, hur är din relation till alkoholen?

Alla dagar är inte bra dagar. Så är det bara.

Ibland skaver livet och man mår dåligt. Så är det för alla och det är inget att skämmas över. – Det är både helt normalt och helt okej.

Vårt dåliga mående gör oss bara till människor och gör oss inte till sämre människor. Man är lika bra även under dessa dagar som alla andra.

Så döm och pressa inte dig själv för hårt, utan försök var snäll mot dig själv.

Låt dig själv vara den du är och på den plats du just nu befinner dig på. Det är helt okej och kom också ihåg att du är lika värdefull oavsett hur du mår eller hur mycket du just nu åstadkommer under dagarna.

Ibland måste vi bara tillåta oss själv att vara i det som är samt ge oss själva tid och tillåtelse att vara ledsna och nedstämda.

Livet är inte alltid en dans på röda rosor, positivt och underbart. Alla dagar är inte bra dagar. Så är det bara.

P.s. Var även snäll mot andra människor. Du har bara vetskap om ditt bagage och ditt mående. Döm aldrig boken för dess omslag, för det är inte alltid det syns på utsidan hur en människa egentligen mår på insidan.

Fredagsintervju: Anna Sahlene

Vem är du? Berätta gärna lite kortfattat om dig själv. 

Jag heter Anna. Jag är en sprudlande, optimistisk, tänkande, känslig, högenergisk, musikalisk, humoristisk empat som inte kan leva utan musik. Jag är mamma till två fantastiska barn och gift med en fantastisk man.

Har du någon erfarenhet kring psykisk ohälsa?

Min pappa är bipolär. Inte sådär mode-bipolär som någon slags diagnos man slänger sig med för att vara lite häftig och kreativ. Min pappa är i och för sig den häftigaste och mest kreativa person jag vet.

Men han har upplevt extrema dalar då jag har varit livrädd för att han skulle avsluta sitt liv. Han förlorade sin bror till depression. Topparna var galenskap med vanföreställningar, ingen sömn på veckor, förmågan att göra av med sitt livs besparingar på några dagar osv. Sjukhusvistelser och medicinering. Oerhört glädjande nog har pappa klarat sig utan medicinering i över 10 år utan vare sig manier eller depressioner. Han anser att han har fått livet tillbaka. Jag ät mycket tacksam för det. Jag har själv ärvt en del av dessa toppar och dalar även om det inte alls är på den extrema nivån. Jag har lätt att känna oro och ibland även stark ångest. Det beror en del på stressnivån. Efter en stresskollaps med sjukskrivning som följd så måste jag vara försiktig med stress.

Har du haft stöd av sjukvården? Om, ja hur har stödet fungerat.

Jag hade turen att under min utbrändhet få kontakt med en fantastisk läkare som hjälpte mig. Däremot har psykiatrin jag har kommit i kontakt med för min fars räkning varit bedrövlig.

Vad är dina tre främsta tips till att må bättre och orka fortsätta kämpa?

När man är deprimerad eller låg så är mitt tips att bryta tankemönstret. Sätt på en låt som gör dig glad och dansa och sjung med, eller GÅ UT, bli inte isolerad. Ring en vän. Pratar vi klinisk depression så MÅSTE den behandlas som den svåra sjukdom det är. Det är en dödlig sjukdom och ska behandlas därefter. Att hjälpa andra människor är också ett bevisat botemedel mot isolering och nedstämdhet. Det finns massor av bra ideella organisationer som man kan söka upp och volontärarbeta inom.

Att sjunga i kör är också mycket läkande.

Vad motiverar dig till att fortsätta kämpa när du hamnar i ett bakslag?

Jag är tack och lov en för det mesta en glad människa, som när jag hamnar i svackor har turen att bounca tillbaka av mig själv.

Varför tror du att det råder en stigmatisering kring psykisk ohälsa?

Jag vet inte om det råder så mycket stigmatisering kring psykisk ohälsa längre, gör det verkligen det?

Anser du att det är viktigt att prata om psykisk ohälsa? Motivera gärna varför.

Självklart är det viktigt att prata om psykisk ohälsa, det borde vara lika självklart som att prata om fysisk ohälsa. Jag får ett intryck att många ungdomar idag mår dåligt vilket är oerhört sorgligt. Att få de flesta av sina referensramar och intryck av livet via Instagrams falska bilder tror jag är väldigt farligt.

Hur blir man fri från psykisk ohälsa och symtom?

Att bli fri från psykisk ohälsa och dess symtom är en definitionsfråga.

Om jag skulle besvara den så skulle jag säga att man inte kan bli fri utan att den psykiska ohälsan mer eller mindre finns där hela tiden. Men att den periodvis upplevs mindre påtaglig och frånvarande än andra perioder. Däremot säger jag inte att man inte kan bli frisk och leva ett liv fullt av lust och glädje utan psykiska hinder.

För det går göra. Det finns nämligen stora möjligheter till något som kallas återhämtning och bearbetning. En behandling där man stegvis och med tiden, lär sig hantera och bemästra de tunga perioderna och de eventuellt kommande.

Genom att ta hjälp av professionella utbildade människor inom psykiatrin får man inte samtal och stöd utan också bra redskap och vägledning till hur man kan hanterar och bemästrar psykiska ohälsa. Redskap som gör att man, trots psykisk ohälsa kan få vardagen att fungera och samtidigt känna livslust och glädje för livet.

Därför bör man inte känna att det är hopplöst bara för att man upplever att man inte kan bli fri. Utan att man istället försöker se positivt och de möjligheter som finns till att hitta alternativa vägar som gör att man, trots symtom kan leva ett gott liv.

Människan har fortfarande delar av sig som är friska, som inte påverkas och som har stora möjligheter till att lära sig, som i sin tur gör att man förmår att leva ett bra och meningsfullt liv trots psykiska symtom.

Man kan alltså bli frisk. Men fri skulle jag personligen vilja säga att ingen människa kan bli.

 

 

 

Ta hand om dig själv. – Ge dig själv möjlighet till att få fortsätta blomma.

Få inte din hjärna att vissna utan ge dig själv möjligheten att få fortsätta blomma.

Ta hand om dig genom att prata om hur du mår, både med dig själv och andra. Våga ta hjälp om det blir för tungt att hålla huvudet uppe, ibland kan man behöva stöd i vardagen för att hitta balans igen och orka fortsätta.

Se till att få i dig tillräckligt med näring och ät en god och välbalanserad kost med regelbundna tider. Drick mycket vatten och ta gärna något mellanmål.

Ge dig själv andrum, tid för återhämtning och kärlek. Beröm dig själv och sätt upp tydliga gränser om dagarna och ta dig tid att ta dig ut om dagarna för att ge din kropp ny energi. Både den och din hjärna behöver nytt syre flera gånger om dagen för att orka fortsätta blomma och för att hjärnan ska ha möjlighet att utveckla nya knoppar.

Ta därför hand om dig själv på samma sätt som du tar hand om en blomma för att den inte ska vissna.

Du är en blomma som behöver både kärlek, näring och vätska för att du ska kunna fortsätta blomma och producera nya knoppar, som i sin tur ger dig din morgondag.

Stäng meny