Människans vardag startar och slutar med psyket. – Hjärnan är den centrala delen av människan. Dra i nödbromsen innan det är försent.

Människans vardag startar och slutar med psyket.

Hjärnan är den enda centrala delen som styr människans funktion. Mår inte den bra och man inte tar hand om den, utan istället konstant utsätter den för på frestelser så kollapsar hela människan.

Vi vet att människan behöver föda, dryck, rörelse, stimulans och sömn för att fungera. Uteblir någon av dessa blir kroppen både seg, trött, långsam och den kan smärta. Ibland en hel del. – En mycket enkel ekvation som man lär sig tidigt.

Men om vi går tillbaka på delen ovan och leker med tanken att människan struntar i att prioritera sitt mentala, vad tror ni då händer?– Jo, som jag redan nämnt. Människan kollapsar.

Om inte hjärnan mår bra och inte får sin mentala återhämtning så kommer den sabotera både ens aptit, sömn, stimulans och förmåga att röra sig obehindrat. – Människan kommer bli passiv och lidande.

Vill du verkligen hamna där? – Nej, jag trodde väl inte det.

Se då till att skapa utrymme och tid åt hjärnan. Ge den tid att återhämta sig om dagarna tillsammans med dig. Det behöver inte vara långa stunder. Ta de spontana tillfällena som dyker upp. Stanna kvar i dom som du får en känsla av ”Vad skönt detta var”. Försök gå in dig själv, slappna av, bli medveten om vad som sker mentalt med din kropp och hjärna och ta vara på allt du kan komma åt. – Ställ dig själv frågorna: Hur mår jag? Vart är jag på väg?

Jag förstår att du nu känner; Hur ska jag ha tid till detta i min vardag? – Schemat är redan proppfullt som det är. MEN jag vet också att du, på grund av schemat känner dig allt tröttare om dagarna, att vardagen blir allt mer jäktig och att du hoppar även ett och ett annat mål om dagarna, för att varken tid eller aptit finns.

Just därför, bör du tänka mer på ditt psyke. Ditt mentala. Din hjärna.

Dra i nödbromsen innan det är försent. Förändra din livssituation. Hjärnan är den centrala delen av människan. Inte kroppen. Utan hjärnan fungerar ingenting. Ta vara på dig själv. Du ska hålla länge.

29. Fredagsintervju: Erik Høiby. ”Jag hade en känsla av att jag skulle dö”.

Vem är du? Berätta gärna lite om dig själv.

– Jag är en utbildad musikal artist och hårt arbetande musikkille som älskar livet och som vill uppleva mina drömmar.

Vad tänker du på när du hör psykisk ohälsa?

– Jag tänker direkt tillbaks på min egen hälsa såklart. Hur jag brottats med ångest sedan tidig ålder. Då var det dock inte så mycket fokus på just detta utan man blev mer klassad som känslig och feg eller som mammas pojke.

Vad tror du är den största orsaken till stigmatiseringen?

– Jag tror mycket är just vad jag svarade i fråga två. Det har varit nåt som ansetts vara är en svaghet. Som kille anses man då vara känslig, omanlig och lite svag.

På senare tid sedan teknologin kom in i livet och påverkar hur vi idag lever, så försöker människan hela tiden eftersträva perfektion i allt man gör. Man har inga ursäkter att inte ”lyckas”, vad det nu än är man försöker uppnå.

Allt finns framför oss med hjälp av teknologin och många skulle nog inte ens göra hälften av det som idag gör om inte den hets som uppkommit funnits. Man skulle nog nöja sig med mindre och känna lycka över det lilla man uppnår om man inte hela tiden såg var andra gjorde eller eftersträvade. Man kan se allas framgångar eller deras ”lyckliga liv”.

Jag vet av egen erfarenhet att det är som att man bygger upp en värld som inte stämmer överens med den man lever i. Allt på grund av sociala medier. Man jagar hela tiden uppmärksamhet genom att framhäva en bild av sig själv som inte stämmer och det blir en form av drog att få bekräftelse av fel anledningar.

Varför tror du psykisk ohälsa ifrågasätts av en del människor?

– Om man inte kan relatera till psykisk ohälsa och dess känslor, utan anser att det bara är att ”get over it” då tycker jag man ska va tyst. Psykisk ohälsa är ett stort viktigt problem, som kan drabba alla som hamnar i obalans och i ett beteende som framkallar stress som sedan får hjärnan att kollapsa i ren utmattning.

Jag själv har en blandning av båda faktorerna. Jag har nämligen haft ångest sedan jag va liten och pushade mig med att aldrig låta mig själv vila eller landa i det jag hade just då för stunden. Jag strävade alldeles för mycket mot att hela tiden bli bättre än vad jag redan var i allt. Enorm prestationsångest.

Vad skulle dina tre främsta råd vara till någon som precis hittat tillbaka efter en tids psykisk sjukdom?

1. Jag tycker att man lyssna på kroppens signaler. Kroppen och hjärnan ger dig nämligen signaler när det är något som är ”fel”. Ibland är man mer trött och saknar energi och det måste man tillåta sig själv att vara.

2. Man ska hela tiden sträva efter att försöka vara snäll mot sig själv och försöka att inte ta på sig en massa ”måsten” bara för att man ska vara duktig. Våga säg nej och ta hand om dig själv först. Det är ingen som tackar dig på jobbet eller i livet om du blir sjuk.

3. Mindre sociala medier eller andra plattformar där man kan söka bekräftelse istället för att ta tag i vad det är man faktiskt känner eller hur man mår.

Har du själv fått erfara psykisk ohälsa?

– Som jag skrev lite innan så har jag haft ångest sedan liten, utan att just då förstå var det handlade om. Jag var rädd och orolig för så små konstiga saker. Varje gång jag var på bio eller teater så fick jag en känsla av att jag va tvungen att kräkas och blev jätterädd varje gång. Så mamma fick alltid ta mig in och ut för att jag skulle klara av det. Ibland gick det över. Andra gånger gjorde det inte det.

Jag hade en känsla av att jag skulle dö. Jag är livrädd för döden och trodde hela min uppväxt att jag skulle dö innan jag va 17 bara för att jag träffade en familjeväns son som dog i cancer. Jag trodde att jag skulle göra det också.

Även nu i vuxenålder så är min ångest och mina panikattacker där emellanåt. Dem orsakar en klump i halsen och om jag har ångest, så får jag ofta kväljningar. Men idag har jag lärt mig att det bara är en av kroppens alla reaktioner för att kunna släppa ut och ventilera. Jag kan leva

Men trots det så lever jag ett toppen liv och anser det är bra att kroppen får ut känslorna på nåt sätt än att känslorna hålls tillbaka. Vissa gråter medans jag hanterar min sorg, stress och andra känslor med andra kroppsliga uttryck som bland annat är kväljningar.

– Jag drabbades även av en psykisk utmattning 2015, efter många många år av att aldrig känna efter eller handskas med känslor och händelser som har varit med mig sen jag va liten. Mobbning/ osäkerheten efter det och hur man då byggde upp en slags mur på varje sida och levde efter den vägen med massa andra verktyg för att kunna ställa mig på scenen.

Allt inuti mig ville aldrig våga gå upp på en scen och sjunga. Den inre jag ville inte synas och göra så som jag gjorde i många år. Att gömma mig för att inte få stryk eller trakasserad. Så under alla år med utbildning och uppträdanden och auditions så påverkades jag MYCKET mer än vad jag visste. För att palla utsätta mig för allt detta så krävdes det så otroligt mycket planerande och energi. För att göra fel eller ”fucka” upp va inget alternativ. Jag lärde mig och repade in allt vad som skulle tänkas skulle kunna hända. Om jag missade nåt, så hade jag även repad in en backup grej som skulle se ut som att jag bara enkelt improviserade av ren tur och talang. Men allt detta var hårt och krävande, så till slut orkade hjärnan inte mer.

Det började med yrsel. Det blixtrade framför ögonen och tills slut kunde jag inte sova. Hjärnan vägrade stänga av. Dödsångest och panikattacker va 24/7. Jag åkte in på psyket efter 3 dygn utan sömn och hade börjat se konstiga saker som inte fanns och kände rädsla för alla ljud och rörelser. Jag kom in på morgonen och hade en puls på 188, då normal är 65. Fick starka sömn tabletter och skulle se om allt löste sig. Första natten sov jag 15 timmar och det va helt sjukt att vakna dagen efter och va typ utvilad. Men det va bara den natten och sömnlösheten fortsatte. Psyket blev min vän den veckan. Jag åkte in och ut och fick senare börja med psykolog några gånger i vecka och massa lugnande tabletter så jag gick som en zombie under hela dagarna. Men det va så mycket bättre än den totala paniken man kände hela tiden annars.

Jag jobbade då på Göteborgsoperan och är så galet tacksam för att jag va där just då. Dom hjälpte mig med ALLT. Dom va med på psykologintroduktionen och med läkarna som skulle börja behandla mig. Dom satt med filt runt mig när jag bara satt och skakade av ångest som att det va 30 minus grader.

Efter månader av helvete så började min resa med antidepressiva. Jag har alltid varit skeptisk till detta och tänkte att ”jag ska fixa detta själv”. Men denna gången gick det inte. Jag tackade bara ja med en gång och sa att jag gör allt för att slippa leva såhär och inte känna igen mitt eget liv. Så, för att inte skriva en bok så ska jag avsluta med att säga att detta va det som räddade mig. Jag går på väldig liten dos. Men den har gjort mig till den jag är idag och till den lite bättre.

Ångesten jag har haft sen liten är så mycket mindre idag. Jag bryr mig inte så mycket om att prestera ”perfekt” och ger lite mer fan. Jag älskar det. Jag känner ingen förlorade känslor för nåt. Jag är så tacksam för hjälpen och stödet man fick från Operan, vänner och familj.

Om du blickar in i ditt liv just nu, anser du då att du lever ett balanserat och välmående livsstil och befinner dig i en sund vardag?

– Jag tycker att livet är toppen. Jag älskar livet. Vill somna snabbt på natten för att hoppa upp och leva dagen efter igen. Men man måste alltid tänka på vad man gör och varför man gör det. Och gör man det för sig själv eller för någon annans skull. Det går alltid i perioder. Vissa är lite mindre bra men aldrig fruktansvärda. Och då dricker jag inte alkohol bland annat. Det kommer mer ångest alltid dagarna efter. Det viktiga för mig är att lyssna bara på hur mycket mitt psyket orkat dag för dag. Tackar nej när det inte känns så bra. Äter ofta och inte pushar mig för mycket i träning när jag är trött. Försöker skapa sängen och sömnen till nät jag behöver och alltid prioriterar. Bra sömn gör så stor skillnad.

Vad skulle du säga till ditt 15-åriga jag om du fick chansen att möta honom igen?

– Det som nästan alla säger tror jag. Var snäll mot dig själv. Tro på dig själv och att allt kan hända. Det är ditt liv och gör det så bra som du vill ha det. Dröm stort och låt ingen stoppa dig.

Och drömmer du om nåt, så känns det lite som att det händer. Så skulle det inte hända, så har du ändå fått en fin känsla av hur det skulle kännas. Does it make sense haha?

Eliminera oro genom att addera tillit till dig själv.

Hur många gånger i vardagen har du gått omkring och oroat dig för saker och ting helt i onödan? – Hur mycket av det du oroat dig för har egentligen sedan skett?

Människan är duktig på att låta fantasin skena iväg så pass att verklighetsuppfattningen blir förvrängd. Våra tankar skapar oro över saker och ting, många gånger helt i onödan då majoriteten av momenten som oroar oss aldrig kommer inträffa.

Varför går vi omkring och dränerar vår mentala hälsa på detta sätt? Varför fokuserar vi inte istället på att förstärka vår mentalitet i en mer positiv riktning?

Vore inte det klokare? – Jo, absolut! Men hur man då?

Börja med att eliminera oron genom att bestämma dig för att ha tillit till dig själv och till vad som kan hända. Skapa övertygelse om att allt som sker, sker av en anledning och är bra för dig.

Händelserna formar dig som människa. Dem är din bästa vän. Skapa dig en bild av det du vill ska hända mellan er och jobba tillsammans mot den. Involvera alla dina sinnen. Både de fysiska och mentala.

Jag förvarnar dig om att det inte är lätt. Det är hård träning och mycket tålamod som kommer behövas men du kommer lyckas ta dig dit om du verkligen vill.

När du väl tagit dig dit så kommer du chockas över hur bra du kommer må samt hur mycket mer balanserat livet kommer kännas.

Irritation över andra kan stärka oss själva individuellt!

”Fy fan vad hen är jobbig! Det snackas och snackas och snackas och allt som det snackas om är ren skit. Kan hen aldrig bli tyst och låta oss andra snacka.”

Känns ovanstående bekant? – Jag tror vi alla har upplevt denna typ av irritation över vissa människor vi stöter på. Detta är inget ovanligt eller konstigt, utan sker upprepande gånger under vår tid här på jorden.

Människan kan helt omöjligt uppskatta och tycka om alla. Detta har oftast inte heller med det inre att göra utan hur olika man är som personer. Vi är alla nämligen olika, inte bara på utsidan utan även på insidan. – Vilka vi är som personer, vilka värderingar vi har och hur vi väljer att agera i specifika scenarion med andra involverade.

För det allra mesta är vi komplexa och lyckas hitta människor som vi trivs med och kan relatera till. Men ibland hamnar vi i lägen där motsatsen till oss själva dyker upp. Något som många gånger innebär problem för vi förmår oss inte på att hitta lösningen på hur vi ska hantera personen och hens sätt att vara och uttrycka sig. – Hen gör inte som du tänkt dig eller som du själv gör och en irritation byggs sakta upp inombords.

Känslan av irritation är absolut inget fel att ha. Det är inte heller fel på dig. Utan rent mänskligt. Vilket gör att du egentligen inte har någon skyldighet att förbättra dig, däremot kan du ge dig själv möjlighet att minimera irritationen genom att försöka skapa en förståelse och acceptans kring dina känslor. Detta gör du genom att finna acceptans samt utvärdera dig själv.

För man kan faktiskt lära sig mycket, både om sig själv och sin funktion genom att använda sig av andra i tillfällen som exemplet ovan. – Olikheter må vara irriterande och jobbigt, även om det är fullt normalt men har ändå något positivt med sig.

Lär vi oss använda detta på rätt sätt så har vi mycket bra att hämta till oss själva samtidigt som vi kan minimera den irritation vi känner. – Irritation över andra kan stärka oss individuellt.

Vad är viktigast. Att leva upp till idealet eller att må bra?

Under många år har människan blivit matade med olika faktorer som påverkar hur människan ser på sin egna kropp och förmåga. Faktorer från omgivningens åsikter till social och ordinär media. Så är det fortfarande och så kommer det också förbli under många år framöver.

Vi blir idag ständigt matade med, att varken vi eller våra kroppar duger. Vilket resulterar i att vi gärna vill åt det där extra. Det som ”alla andra har”. T.ex. superkroppen grannen har, trots att vi med ögat kan se att den inte är hälsosam eller kropparna på reklambilderna, som både är manipulerade och redigerade så pass att det teoretiskt och genetisk sätt är helt omöjligt att uppnå samma kropp och form, men som vi trots detta fortsätter oss tillåtas bli både manipulerade och matade av. – Taskiga och snedvridna idealbilder.

Varför tillåter vi oss själva att bli det? – Borde inte fokuset ligga på att MÅ BRA istället? Vad kan vi göra för att ändra vår syn på både oss själva och våra kroppar?

1. Bli medveten i oss själva och finna insikt i att idealet är boven som ENDAST skapar känsla av oduglighet.

2. Få insikt i att vi är taskiga mot oss själva, våra kroppar och vår omgivning genom att agera på det sätt vi gör.

3. Blir sedan att börja arbeta på vår egna självvalidering. – Ändra vårt sätt att se oss själva och synen på vår kropp.

Vi behöver komma till insikt med att vi duger precis som vi är. Att vi inte är värdelösa och odugliga bara för att något inte hanns med under dagen eller för att vi har fettveck på vår kropp till skillnad från Victoria Secret modellerna eller Ryan Gosling. Vi måste lära oss att fokusera på oss själva och utgå från oss själva. – Så länge du MÅR BRA, fysiskt och psykiskt behöver ingenting ändras på. Oavsett vad omvärlden säger, tycker och uppvisar.

Kan du nå hit, så har du skapat dig själv en riktigt stadig grund att stå på i livet, som blir svår för andra att bryta.

Stanna inte kvar i destruktiva förhållanden bara för att du är rädd för att bli ensam.

Varför försöka vara någon man inte är genom att försöka spela något som du egentligen inte har den blekaste aning om. – Var bara dig själv annars kommer själen tids nog rasa ihop.

Har inte du svårt för människor som försöker vara individer som dem egentligen inte är, där skådespeleriet tydligt lyser genom? – Det är både ett relativt oärligt och plastigt beteende, inte sant?

Jag drar mig personligen snabbt undan dessa individer. Ibland har det stått mig dyrt, men jag har hellre färre äkta och ärliga vänner, än en rös av oäkta och plastiga.

Dessutom besparar jag mig risken att hamna i ett destruktivt förhållande, genom att jag aktivt väljer att ta avstånd från människor som försöker vara något dem egentligen inte är. – Jag besparar mig också risken att bli likadan.

Mitt dagliga råd till dig är att rannsaka dig själv och ditt nätverk. Hur mår du? Hur mår du bland dina vänner? Är alla äkta och ärliga? Kan du vara ärlig med vem du är eller har ditt sanna jag hamnat bakom en uppmålad bild av en helt annan? Finns det kanske personer du gör bäst i släppa taget om? – Var i rädd att ta steget ifrån om det behövs.

Jag förstår att det kan vara läskigt, obehagligt och stort att lämna vissa bakom sig. Du känner en stark oro och ensamhet över att behöva riskera bli ensam. Jag förstår dig. Alla människor behöver få känna trygghet. Att förändra livet på detta sätt innebär att otrygghet uppkommer.

Men våga ändå stå på dig. Trots att det är läskigt och kan kännas svårt. Våga möt din rädsla och de reaktioner som kommer att uppkomma. Du kommer att längre fram inse hur mycket du hade att vinna på dina beslut. Det kanske inte blev perfekt, men det blev bra. Du kommer känna en känsla av välbehag inombords. Du kommer vara stolt över dig själv. – Och det ska du vara.

Förlora inte dig själv i en rös av falska och oärliga människor. Tillåt dig aldrig detta. Stanna inte kvar i destruktiva vänskaper bara för att du är rädd att bli ensam. Du är bättre än så. Du förtjänar mer än så och du är starkare än du tror. Bryt dig fri!

Stäng meny