Fredagsintervju: Ali Reza.

Vem är du? Berätta gärna lite kortfattat om dig själv.

Ali Reza, 32, journalist på TV4 Sporten. Född i Iran och uppvuxen i Jönköping. Elitidrottsbakgrund i handboll.

Har du någon erfarenhet kring psykisk ohälsa?

Jag har varit i relation med en partner som haft ätstörning (anorexi och bulimi), vilket var första gången egentligen som jag insåg att det var ett stort problem i samhället. Är uppvuxen i en småstad där man vanligtvis inte pratar om psykisk ohälsa och dessutom med idrottsbakgrund vilket är ännu mindre prat om liknande saker.

Första gången jag fick höra om ätstörning visste jag verkligen ingenting och var något som jag fick lära mig allteftersom via webbsajter och även via mottagningen som hon gick till. Idag förstår jag att det är en sjukdom som tar över hela vardagen. Det satte relationen många gånger på prov och ibland kan jag titta tillbaka och önska att jag hade vetat mer och kanske kunnat vara ett bättre stöd.

Har du haft stöd av sjukvården? Om, ja hur har stödet fungerat.

Min bild av sjukvården i det sammanhanget är att den kunde varit bättre, samtidigt som jag kan ha förståelse över att det inte alltid finns kompetens på alla håll och kanter för allt.

Vad är dina tre främsta tips till att må bättre och orka fortsätta kämpa?

    Förenkla saker i vardagen. Idag försöker folk hinna med allting och missar ofta att se över hur det påverkar en innan det är för sent. Det behöver inte planeras in en massa spektakulära saker eller resor. Hitta tillbaka till en ”basic lifestyle”.
    Omge dig med folk som ger dig energi. Vänner och familj. Och våga framförallt prata om djupa saker i livet med dessa människor så att du får ventilera samtidigt som andra kanske får mer förståelse för vad du går igenom. Är det riktiga vänner så orkar dom lyssna oavsett hur många gånger du berättar om samma saker.
    Så fort du märker negativitet, i saker du gör eller nån runt om dig gör, bryt mönstret. Är kanske den svåraste delen så vi oftast har svårt att alltid se det negativa i saker som sker runt om en. Men märker du att en aktivitet eller något tynger dig, bryt mönstret.

Vad motiverar dig till att fortsätta kämpa när du hamnar i ett bakslag?

Som invandrare har jag alltid fått höra från mina föräldrar att jag fått en chans som många bara drömmer om runt om i världen. Visst kan jag ändå hamna i negativa mönster, men för mig har det perspektivet alltid gett mig en boost att faktiskt göra något av chansen jag har fått här. Samtidigt har jag rest en del i mitt liv och sett och upplevt andra kulturer och det räcker egentligen att se på nyheterna om hur många barn har det runt om i världen då blir mina problem inte lika stora som jag först upplevt dom.

Varför tror du att det råder en stigmatisering kring psykisk ohälsa? 

Jag vet inte säkert, men tror att det handlar om att man inte vill visa sig svag. ”Tänk vad folk skulle tänka”, men oftast har det visat sig att folk visar omtanke och värme när man pratar om det. Sen tror jag idrotten kan göra mer, även om det blivit mer aktuellt att prata om saker, eftersom det är så mänga som är med i idrottsrörelsen. Även politiker måste ta upp detta på agendan för nu visar det ju sig att det är så mänga människor som lider av psykisk ohälsa och problemet kommer inte försvinna av sig själv.

Anser du att det är viktigt att prata om psykisk ohälsa? Motivera gärna varför.

Absolut! Och anledningen är just att det är så utbrett och det kan handla om ditt syskon, förälder, kollega, vän eller partner, ja vem som helst egentligen. Framförallt tror jag att vi behöver prata mer om det i tidig ålder så att stigmatiseringen försvinner.

Något annat allmänt du vill förmedla?

Ta hand om varandra och fråga hellre en extra gång hur kompisen eller kollegan mår. För även om personen verkar vara okej, behöver det inte alltid vara så. Försök helt enkelt visa lite extra värme nu när det är lite kyligare.

Ett samtal som fick en del pusselbitar att falla på plats!

Jag var igår på samtal på min psykiatriska mottagning för att summera min tidigare depression och självmordsförsök men också pågående nedtrappning av antidepressiva och aktuella mående.

Det var ett tag sen som jag var på samtal och pratade om allt detta och det var skönt att göra det. Att få en möjlighet att prata ut om det som skett ännu en gång men också om mitt mående just nu, med någon som är utbildad inom just det psykiatriska.

Jag kom till insikt under samtalet att jag ändå möjligen är i behov av, att med jämna mellanrum samtala med psykolog och gräva djupare i det som jag fått erfara genom min barndom, under depressionen, tankarna kring självmordsförsöket och min aktuella status. det fanns fortfarande en del ofärdiga bitar. Det finns en blandning av irritation och viss förståelse kring vissa av mina tankar och val under min sjukdom.

Framförallt så fick jag tydliga bevis på att det är en bit kvar att gå när olika skattningsskalor fylldes i. Så ny tid är bokad för vidare samtal och för att diskutera vidare hur vidare jag vill göra med att gräva djupare i delar av mitt förflutna. Så även om jag inte är på samma plats som 2016 då jag blev sjuk, utan idag har livsglädje och förmåga att hantera motgångar och dalar bättre, så har jag fått bevis på att jag ändå fortfarande har lite bitar kvar att arbeta på.

Skillnaden nu är att jag går in med en positiv inställning kring allt och att det ändå ska bli skönt att råda bukt på de mer djupa känslorna. Även om det garanterat kommer bli en emotionell resa.

10 inlägg från tidigare gäster som delat med sig av sin erfarenhet av psykisk ohälsa.

Här nedan listas tio inlägg från tidigare Fredagsgäster.

Detta är dock endast ett urplock. Det finns ännu mer bra och viktiga att läsa i kategorin “Fredagsintervjun.”


1. Maria Montazami.

Kommer aldrig glömma ögonblicket då jag fick möjligheten att göra en intervju över telefon med Maria. Om jag vart nervös och starstruck? Ja, lyssna själva genom att klicka här.

2. Isak Danielson.

En annan person som jag fått äran att ha som gäst på bloggen är sångaren, låtskrivaren och X-factor stjärnan, Isak Danielson. Läs hela hans text genom att klicka här.

3. ISA.

Som jag nämnde på Instagram i samband med Isas intervju så hade Isa sedan tidigare gästat bloggen och delat med sig sin psykiska ohälsa och hur det är att vara ugn idag, i ett helt inlägg. Jag rekommenderar verkligen att ni läser detta. Klicka här.

4. Aléx Araya.

Dansaren, sångaren och min underbara fästman har en del i sitt bagage inom den psykiska ohälsan. I ett inlägg delar han med sig av sin erfarenhet om hur man reser sig igen, inte ger upp och hur man älskar sig själv. Ett otroligt bra och viktigt inlägg. Läs det genom att klicka här.

5. Alice Svensson.

År 2008 stod hon på idolscenen och tog hem en andra plats. 2017 stod hon på Melodifestivalscenen. Artisten Alice Svensson har efter det varit gäst här på bloggen och delat med sig av ett bra och viktigt inlägg. Vill du läsa detta? Klicka här.

6. Jesper Pettersson.

Från idol till den berömda väggen. Jesper Pettersson, killen som kammade hem en femteplats i Idol 2016 var en av de första ut som gäst på bloggen. Han delade med sig av sin utmattning. Läsvärt! Så klicka här.

7. Magdalena Reise.

Denna tjej har både hunnit vara med i Idol två gånger och Paradise hotel en gång. Hon har en röst som är magisk och för mig är hon en stor favorit. Därför var det otroligt kul att hon ville vara med som gäst här på bloggen. Läs hennes inlägg om kropps positivism här.

8. Lattefarsan.

En del kanske känner igen denna herre. Han är nämligen bloggaren och ansiktet bakom lattefarsor. Han har skrivit ett bra, intressant och personligt inlägg om stammande. Läs det genom att klicka här.

9. My Ljungberg.

Detta är en fantastisk fin kompis från hemstaden som jag är otroligt glad över gästade bloggen. Jag tycker alla ska läsa hennes inlägg där hon delar med sig om ett övergrepp som kunde ha slutat ännu värre men som efter förändrade hela hennes liv för all framtid. Klicka här.

10. Sissela Bremmer.

Alla bagage räknas. Alla bär vi på någonting och inget går att jämföras. För alla är vi olika. Detta är något som Sissela Bremmer tar upp i sitt inlägg där hon delar med sig av sin erfarenhet kring psykisk ohälsa och hur hon förlorade sin pappa i suicid. Klicka här för att läsa.


Detta var tio inlägg som du kan hitta i kategorin “Fredagsgästen” men klicka gärna in och kika på alla de andra som gästat och delat med sig av suveräna inlägg och personliga erfarenheter och händelser. Klicka här!

Killen från förr höll ju på att gå sönder.

Han valde att trycka undan och prioritera andra, vad hans ansåg viktigare saker. Han var dum och oansvarlig.

 Förr var han, vad han då skulle vilja kalla det levande. Han kände både glädje och lycka. Han hade i hans eget tycke ett liv som många garanterade önskade dom hade. Det fanns inte speciellt mycket som, enligt honom tyngde ner hans tillvaro.

Tre år senare och han har fått en annan bild av det hela och en större insikt i hans tidigare liv. Livet var absolut inte så som han upplevt det. Det var varken glädjande eller speciellt lyckligt. Han höll på att gå sönder inuti. Han märkte det bara inte just då, utan valde istället att trycka undan allt. Lägga det i ryggsäcken och prioritera “viktigare” och betydligt mer intressanta saker.

Ett dumt och oansvarigt val. Hade han tänkt till lite där och då så hade han förstått att saker skulle komma tillbaka, knäppt honom på fingrarna och att han varit tvungen att tag i problemen och behövt prioriterat sin psykiska hälsa i första hand.

För det är svårt, om inte omöjligt att vara lycklig och glad utan ett balanserat välmående, något som han fått erfara. Han har fått lära en läxa, fått ta konsekvenserna genom att jobba hårt för att komma tillbaka och finna sin rätta plats i denna värld.

Idag lyser det dock i hans ögon. Killen mitt emot ser idag både lycklig och glad ut. På ett sätt som han aldrig tidigare sett sig själv. Det är något han insett nu i efterhand. Han har också lärt sig prioritera på ett annat sätt. Att man bör ta itu med saker som dyker upp på vägen direkt, framför att bara låta det ligga och gro. Han kräver mer från sig själv och att han ger utrymme för återhämtning och reflektion. Allt för att glöden aldrig ska släckas igen.

Varför skriver jag detta? Jo, för att jag inte vill att du ska göra samma misstag som mig. Ta hand om dig själv och tryck inte undan saker. Agera direkt och prioritera dina hälsa.

Vilja men bristande självförtroende? – Här är botemedlet!

Vill du men inte riktigt vågar?

Ja, då är det svårt. Dessa två är nämligen inte de optimala känslorna att ha samtidigt. Det tror jag du är villig att hålla med om. Det finns dock en metod som gör att du både kommer vilja och våga framöver. Allt handlar nämligen om att bygga upp en bättre självförtroende. Så låt oss nu köra igång tillsammans!

Såhär går du till väga för att våga och för att nå dina drömmar.

SJÄLVACCEPTANS.
Erkänn dina brister för dig själv och acceptera  att du har ett bristande självförtroende som stoppar dig till att våga nå och leva dina drömmar. För att kunna gå vidare är detta något som måste kunna göras först.

PRIORITERA.
Skriv en lista på allt du drömmer om och vill uppnå. Var ärlig, konkret och tydlig så att det blir enkelt för dig att arbeta med ditt självförtroende och ditt mod. Ställ dig själv frågan: Vad är det värsta som kan hända?

VÅGA FÖRSÖKA.
Gör dig beredd, den första känslan som kommer infinna sig är rädsla men skräms inte utav den. Fortsätt framåt och fäst blicken mot målet och det du vill uppnå. Kasta dig sedan ut. Låt ingenting hindra dig. Gör dig beredd på att dina egna ursäkter för dem kommer att uppkomma.
Men vad du än gör. Lyssna inte på dem!!

TRÄNA. TRÄNA. TRÄNA.
Som allt annat krävs ansträngning, tålamod och träning. Att bygga upp mod sker inte på en natt, utan det gäller att hela tiden lägga manken till.

KOM IHÅG! För att ibland lyckas måste man ibland misslyckas och för att nå drömmar måste man utsätta sig för något man aldrig tidigare gjort. Det är läskigt, men det kommer vara värt det. Dessutom klarar vi av mycket mer än vad vi själva är medvetna om.

C. Robin Larsson

Vem bestämmer, han själv eller machokulturen?

Över majoriteten av de självmord som årligen inträffar begås av killar och män i olika åldrar. 70% för att vara exakt. Förstår ni hur fruktansvärt illa och hemskt detta är?

Tänk om dessa människor istället hade fått möjligheten att växa upp och anpassa sitt liv utanför de riktlinjer som samhället bestämt. Tänk om dem hade vågat, orkat samt fått uppbackning av andra om att det inte är något fel att gå emot strömmen, och att det är helt acceptabelt så länge som dem mår bra och är sig själva. Tänk om vi kunde få dessa pojkar att förstå att det inte är något fel på att visa känslor, sårbarhet och osäkerhet utan att det faktiskt är helt jävla humant.

För det är precis vad det är. Det är helt jävla humant och nödvändigt att ibland behöva hjälp, prata känslor och att visa sig “svag”. Vi hamnar där allihop, oavsett kön, vad normen eller för den delan andra människor påstår. Att inte prata om känslor, mående eller våga be om hjälp stjälper bara en människa, sakta men effektivt och välkomnar en psykisk ohälsa, som i sin tur sedan öppnar upp risken till den suicid vi alla vill eliminera.

, tänk om de grabbar som vi redan förlorat, som vi är på väg att förlora eller som vi nästan förlorade kunde få ett liv utan machokulturen. Ett liv där dem alla istället blev uppbackande och uppmuntrade av andra och varandra om att våga gå emot strömmen och att dem blir medvetna att det är acceptabelt att visa känslor, sårbarhet och osäkerhet.

Just därför är det så viktigt att vi nu gör en förändring och aktivt tar ställning och hjälps åt för att nå reform. Killar måste sluta med att sluta sig och vara känslokalla människor och istället börja se sig själva som humana varelser och som våga öppna upp sig. För vi alla är trots allt människor. Gjorda av samma skrot och korn och vi är definitivt inga robotar.

Killar är humana. Skapta för att vara oss själva. Dem måste sluta upp med att plåga sig själva och istället börja tillägna mer tid åt individuellt välmående, stötta och vara goda förebilder gentemot varandra. Killar måste lära sig ta kontroll över sitt liv och ta sin hälsa på större allvar och visa vem det är som bestämmer. Han själv eller machokulturen?

Stäng meny