Bilden av psykisk ohälsa. – Hur hade du reagerat om det var din mamma?

Lathet. Töntighet. Påhitt. Svaghet. Vad är psykisk ohälsa för dig? – Synen måste förändras kring psykisk ohälsa och alla måste vi hjälpas åt och ta vårt ansvar.

Skev och fördomsfull bild.

Den kan drabba oss alla när som helst och när som helst. Din mamma, pappa, mormor, farfar, syster, bror, vän eller partner och när den oturligt nog väl dyker upp så kommer du ångra att du haft en skev fördomsfull bild av psykisk ohälsa. 

Var 36:e sekund mister någon familj på vår jord en älskvärd person i självmord och trots det väljer vi att låta de hemska bilderna och åsikterna kring psykisk ohälsa finnas kvar och som resulterar i att murar fortsätter byggas upp och som hindrar oss att öppna upp? 

Bara i Sverige förgås över 1000 människor varje år i självmord där majoriteten som fallit offer till den psykisk ohälsan inte fått möjligheten till varken stöd eller vård för en chans till återhämtning. 

Varför? 

Vi väljer att fortsätta ha fördomar, skeva syner och ointresse till att kunskap och lärdom. Vi väljer att låtsas som att psykisk ohälsa inte existerar och intalar oss själva om att personer som mår psykisk dåligt antingen bara är töntiga, svaga eller larviga. Vi väljer helt enkelt att vända dem ryggen till och i samband med det även åt både sanningen och problematiken kring psykisk ohälsa. 

Varför är det så svårt att finnas där för en människa som mår psykisk dåligt när det är så enkelt och självklart när det gäller en människa som fått antingen diagnosen cancer eller brutit ett ben och behöver stöd i sin vardag under en begränsad period? Återigen, fördomar, skeva bilder, ointresse till kunskap och lärdom.

Det ska inte behöva vara så. Framförallt inte när det krävs så lite för förändring och ännu mindre för att vara bra stöd. Det räcker med att bara finnas där för människan, ta en promenad  tillsammans eller erbjuda sin hjälp för att underlätta vardagen för personen. Ibland räcker det till och med med en ännu mindre krävande sak som en varm och kärleksfull kram.

Det är inte mycket mer som krävs och det klarar vi alla av? Det vill jag åtminstone tro att vi alla gör och framförallt att vi klarar av att ställa frågan hur en annan människa mår. 

För mig är den frågan nästan ett krav som man som människa har. Det har med respekt, empati och hövlighet att göra och har ingenting med att vågaatt göra. Vi alla vågar ställa frågan, vissa av oss är bara arroganta och nonchalanta.

Känner du dig träffad?

Då bör du definitivt ta dig en funderare på hur du ser på psykisk ohälsa och hur du framöver vill bete dig mot människor som mår psykisk dåligt. 

Bygg upp en bild av att det skulle vara din mamma, pappa, bästa vän eller partner som drabbas eller försöker ta sitt liv.


Läs mer -> Konstenattvaramanniska.se

En dör. Två kommer efter. Tre totalt?! – Det magiska talet inom vården.

Jag har varken trott på spöken, andar, skrock, magi eller övernaturlighet tidigare utan det har alltid funnits en logisk förklaring bakom allt märkligt som sker runt omkring.Men, sedan min start som undersköterska så har det genom åren uppkommit något som inte ens jag kan hitta en logisk förklaring bakom. 

Varje gång en avlider så avlider alltid två andra kort tid efter den första. Detta har inträffat varje gång en avlidit och då rör det sig bara om några dagar max någon vecka. Det har alltså aldrig inträffat endast ett dödsfall och stannat där utan det går alltid tre åt gången. 

Det är helt sjukt!

Detta är alltså ingen myt eller lögn. I början trodde jag på slumpen men nu vet jag inte längre. Jag kan nämligen inte hitta någon logisk förklaring på det hela? Eller är det någon av er som har en förklaring på det hela?

Kanske är det bara så att det trots allt finns övernaturliga saker? Helt ärligt så har jag börjat tveka på vissa delar.


Läsa mer? >>Klicka här<<


 

Lördagstips. – Skriv ner dina tankar!

Hjärnan är en av de mest aktivaste kroppsdelarna.

Den får dagligen vara med om mängder av olika intryck och information och det är därför inte helt ovanligt att man känner att hjärnan är överfylld och att huvudet värker. 

Det är heller inte alls ovanligt att man kan drabbas av ångest om dagarna på grund av detta eller att sömnbesvär uppkommer om kvällarna när huvudet läggs på kudden då tankar har en tendens till att börja snurra när huvudet läggs på kudden. 

Men det finns ett effektivt och enkelt knep att ta till för att minimera ångest och som också kan hjälpa en att koppla av så att man får sin dygnsvila. 

Skriv ner allt. Ha ett anteckningsblock som du försöker skriva ner alla tankar du har i skallen innan läggdags. Ta med den in och ha den i närheten av sängen ifall om det skulle dyka upp mer tankar. Skriv ner dem direkt, släpp dem sedan och plocka inte upp dem förens du vaknar dagen efter.

Testa detta om din hjärna har förmågan att börja snurra om kvällarna. Kanske kan det vara till hjälp för dig.

Vanliga problem i samkönade relationer.

Dessa är det vanligaste problem i ett samkönat förhållande.

Män vet vad män vill ha.

Jag får uppfattningen om att många upplever och tenderar att tror att samkönade par har enklare relationer jämfört med heterosexuella förhållanden. 

Denna uppfattning verkar grundas på könen. Som till exempel, om två män lever tillsammans så blir det automatiskt enklare och mindre problem eftersom man själv vet vad en man söker och gillar och fungerar. Eftersom båda är av samma kön. Tänk om det vore så enkelt.

Problem i samkönat förhållanden. 

Jag fick en förfrågan av läsare nyligen om att skriva om just detta och vanliga problem i samkönade förhållanden och självklart kan jag göra det men bli dock inte för besvikna när ni läser nedanstående text. 

Men, sanningen är den att vanliga problem i ett samkönat inte särskiljer alls utan är identiska med stereotypa relationer.

Relationsproblem grundar sig inte på kön och fokuserar inte på om det är två snoppar som lever tillsammans eller två vaginor utan problem uppkommer ändå och byggs upp på att man är två olika individer som lever tillsammans. 

Att vara bög, som i mitt fall, innebär inte att jag automatiskt kan ta för givet att Alex gillar samma saker eller tänker och fungerar på samma sätt som mig. Eftersom vi är två olika människor vilket innebär att det jag föredrar kan vara raka motsatsen till vad Alex föredrar.

Kräver lika mycket. 

I samkönade förhållanden blir man också osams emellanåt och diskussioner och bråk uppkommer som kan uppkomma av många anledningar, som tillexempel missförstånd, olikheter, störmoment, svartsjuka och andra faktorer som otrohet och hushållsfördelning. 

Så även fast man ingår i en samkönad relation så försvinner inte problem, utan dem kommer alltid finnas och särskiljer sig inte från problem i ett heterosexuellt förhållande. 

Det krävs lika mycket arbete hos samkönade till att hitta en fungerande balans tillsammans.

Bråk, diskussioner och tjafs kommer att uppkomma precis lika mycket men kommer också avta med tiden i samband med att personerna lär känna varandra som människor. 

Olika människor.

Det är precis det sistnämnda som gör att problem uppkommer i förhållanden.

Vi är olika människor och har olika bagage, värderingar med oss och gör olika val i livet. Så det är varken lättare eller svårare att leva två snoppar eller två vaginor under samma tak som en av vardera. Utan vi måste lära känna varandra som människor för att undvika problem.

några vanliga samkönade problem vill jag hävda finns inte. Utan problemen kan likställas med heterosexuella förhållanden och uppkommer på samma sätt när kommunikationen, uppskattningen ömheten, närheten, respekten eller kärleken sviktar. 

Lyckligare förhållanden. 

Men för att avsluta med något som skiljer ett homosexuellt förhållande från ett heterosexuellt förhållande.

Forskning har visat att två män eller två kvinnor som lever tillsammans har lyckligare förhållanden. Anledningen tros ha med att göra att homosexuella inte är lika inkörda på stereotypa könsroller. 

Utan att man som bög eller lesbisk samarbetar bättre, hjälps åt mer och är mer rättvis när det kommer till hur man delar upp arbetsuppgifter och ansvar. Som till exempel, hushållsarbete och barnomsorg.

Så om man ska nämna något som skiljer sig från heterosexuella problem så får jag välja att nämna detta. 

Att trappa ner antidepressiva. – min resa börjar nu.

Även om det inte är enkelt så går det. För vissa människor sker det utan biverkningar, medans det för andra uppkommer en en del utsättningssymptom. 

Utsättningssymptom.

Läkaren kan i samband med en depression skriva ut antidepressiva läkemedel som ett komplement för människans tillfrisknande som man sedan ordineras att ta under en viss period i livet. 

Men när kroppen sedan återhämtat sig och har sin fulla kapacitet tillbaka, så är det dags att avvänja sig från medicinen och man startar en nedtrappning av läkemedlet. 

Under denna nedtrappning är det inte ovanligt att man åter börja känna sig i psykisk obalans och att man börja känna och uppleva andra symtom tillsammans med detta.

Som till exempel: myr-krypningar, trötthet, sömlöshet, yrsel, ångest, oro och nedstämdhet. 

Min första vecka.

Personligen har denna vecka varit en tuff, emotionell berg och dalbana och bjudit på en massa humörsvängningar och rubbningar.

Jag har sovit sämre och varit extremt trött, lätt irritabel, nedstämd och känslig mot stress. Minsta lilla motgång har riskerat kunna bli droppen i det hela. 

Så med andra ord, med denna vecka i bagaget drar jag slutsatsen om att det inte kommer bli lätt och med handen på hjärtat så är jag lite smått rädd. 

Det sista jag vill är att behöva återuppleva ångesten och depressionen jag tidigare ofrivilligt fått spendera dagarna med och som lyckades manipulera mig till att försöka begå självmord. 

Men. . .

Trots rädsla och symtomen känner jag mig redo. Jag tänker inte ge upp. Utan vill fortsätta nedtrappningen. För jag vet att det går avvänja kroppen och samtidigt bibehålla en hälsosam och balanserad livsstil.

Finns det någon mer som håller på och trappa ner eller som gjort? Hur går/gick det för dig? Berätta gärna.


konstenattvaramanniska

Ohälsa vill oss någonstans väl. – Ett rop på hjälp. 

Ohälsan är en sjukdom och den vill oss någonstans väl. För när människan är mitt uppe i sitt och varken hör, ser eller känner vad som är på gång att hända med kroppen då är den kroppens rop på hjälp. 

Det är lätt att man som människa i samband med en sjukdom gräver ner sig. Man ser den som en bestraffning och börjar i samband med det identifiera sig med den.

Men innerst inne är vi så mycket mer än vår ohälsa och om sanningen ska fram så orsakar identifikationen endast hinder till att lyckas bli friskförklarad och återfå möjligheten till en balanserat livsstil med en god hälsa. 

Lätt att hålla kvar. 

Jag vet att det är lätt att hålla kvar och se sjukdomen som en del av sig själv och att tiden varierar beroende på vem man är som individ för det tog lång tid även för mig innan jag kunde släppa taget och istället se den som min vän. 

Man får låta det ta den tiden, inte låta sig stressas och istället fokusera på sig själv och det man kan påverka, som eventuellt också kan ha en positiv effekt på tiden. Som till exempel att släppa fram känslor, släppa kontrollbehov och alla krav. 

För det är faktiskt så att ovanstående faktorer tenderar att bygga upp murar för oss och som sedan hindrar. Tillåter man att dessa murar fortsätts byggas så blir känslor förstärkta och processen till ett hälsosamt liv riskeras förlängas. Så det bästa vi kan göra är acceptans.

Ett sätt att informera.

Det okej att vi mår dåligt och att vi släpper fram allt vi känner. Allt som har betydelse just där och då är hur vi själva mår.

Vi är inga robotar utan människor som vid en viss gräns rasar och när detta inträffar är sedan ohälsan kroppens sätt att informera att något är fel och bör åtgärdas. 

Så identifiera dig inte med den utan se den som en vän. Den vill oss egentligen bara väl. Den satte oss troligen i en totalkrasch av anledning då vi varken sett, hört eller känt av kroppen varningsklockor eller signaler tidigare. 

Förstår ni min poäng? Eller är det allt för svamligt?

Slutligen.

Försök inte vara för hård emot dig själv, kom ihåg att det är acceptabelt att må dåligt och att det tar tid för läkning. Låt det ta den tiden. Försök att hela tiden vara snäll och omtänksam. Försöka ha förståelse, både mot dig själv och din sjukdom. Strunta i omvärlden, stå utanför den och lyssna inte på alla krav och måsten. Det vinner du mest på och all makt vilar hos dig.

Kom också ihåg att det finns stöd och hjälp att få om du behöver. Du inte är ensam.


Konstenattvaramanniska
Stäng meny