Dela detta inlägg:

Att trappa ner antidepressiva. - min resa börjar nu.

Även om det inte är enkelt så går det. För vissa människor sker det utan biverkningar, medans det för andra uppkommer en en del utsättningssymptom. 

Utsättningssymptom.

Läkaren kan i samband med en depression skriva ut antidepressiva läkemedel som ett komplement för människans tillfrisknande som man sedan ordineras att ta under en viss period i livet. 

Men när kroppen sedan återhämtat sig och har sin fulla kapacitet tillbaka, så är det dags att avvänja sig från medicinen och man startar en nedtrappning av läkemedlet. 

Under denna nedtrappning är det inte ovanligt att man åter börja känna sig i psykisk obalans och att man börja känna och uppleva andra symtom tillsammans med detta.

Som till exempel: myr-krypningar, trötthet, sömlöshet, yrsel, ångest, oro och nedstämdhet. 

Min första vecka.

Personligen har denna vecka varit en tuff, emotionell berg och dalbana och bjudit på en massa humörsvängningar och rubbningar.

Jag har sovit sämre och varit extremt trött, lätt irritabel, nedstämd och känslig mot stress. Minsta lilla motgång har riskerat kunna bli droppen i det hela. 

Så med andra ord, med denna vecka i bagaget drar jag slutsatsen om att det inte kommer bli lätt och med handen på hjärtat så är jag lite smått rädd. 

Det sista jag vill är att behöva återuppleva ångesten och depressionen jag tidigare ofrivilligt fått spendera dagarna med och som lyckades manipulera mig till att försöka begå självmord. 

Men. . .

Trots rädsla och symtomen känner jag mig redo. Jag tänker inte ge upp. Utan vill fortsätta nedtrappningen. För jag vet att det går avvänja kroppen och samtidigt bibehålla en hälsosam och balanserad livsstil.

Finns det någon mer som håller på och trappa ner eller som gjort? Hur går/gick det för dig? Berätta gärna.


konstenattvaramanniska

Kommentera

Stäng meny