Dela detta inlägg:

HEMLÖS & DEPRIMERAD PÅ NÅGON SEKUND!

Augusti 2016. Ny separerad, utkastad, hemlös och deprimerad. 

Jag stod med endast en resväska innehållande lite kläder. Allt resterande fanns kvar i lägenheten som jag och min expojkvän under 4 års tid bodde tillsammans i, men som förändrades i samband med att han ville separera. Han ville inte bo under samma tak som mig och brydde sig inte om att jag blev bostadslös. 

Jag hade bara ett val. En enkelbiljett hem till föräldrarna i Småland. Sagt som gjort, jag avslutade min pågående sjuksköterskeutbildning, tog med min väska och satte mig på bussen ner. 

Det var en tuff tid. Inte bara för att man blivit lämnad av en person man älskade, utan även för att man nu nått botten. Det var då den tunga depressionen uppkom.

Det var både hemskt och orättvist. En expojkvän ska inte påverka en så pass att man faller ihop handlöst. Även om det fanns andra händelser i mitt liv som påverkade det psykisk måendet. Men det spelar egentligen ingen roll. Separationen var det som påverkade mig och det var trots allt det som fick sjukdomen att utlösas. 

Efter någon vecka tog jag beslutet om att flytta tillbaka till storstaden. Jag löste så att jag kunde bli inneboende hos min moster ett tag. Under denna period hade jag och exet kontakt. Vi ”dejtade” för att se om det kunde bli något mellan oss igen. Vi gjorde ett försök, men som snabbt sket sig. Han ville inte, men han ville fortfarande ”dejta”. 

Det är verkligen inget jag rekommenderar att göra och jag ångrar att jag inte avslutade allt tidigare. Ett ex är ett ex av en anledning. 

Såhär pågick det fram till Januari 2017. Sen fick det vara nog. Efter att ha träffat min nuvarande fästman och när känslor uppkom mellan oss så ringde jag upp mitt ex och berättade som det var, att jag var trött på att vara på standby konstant och att jag ville vidare och få möjligheten att älska någon som faktiskt såg mig betydelsefull och behandlade mig med omtanke och respekt. 

Det tog nog hårt på honom. Men jag fast besluten i mitt val. Jag ville avsluta vårt helt, tiden hade passerat och sen ett tag tidigare hade vi haft en ganska negativt laddad energi gentemot varandra. Så ni kan ju bara gissa hur det slutade? 

Inte så bra. Vi avslutade kontakten därefter och än idag har vi ingen kontakt något jag känner mig nöjd över Jag har ingenting att hämta där och jag tror endast det skulle ge ”Flashback” om vi skapade en form av kontakt och påverka mig negativt.

Kanske har jag fel. Kanske har jag rätt men det spelar ingen roll. Jag är nöjd och tacksam över mitt liv idag. 

Ni som går i tankarna.

Tänk på framöver vad en relation kan påverka livet. Pratar ni om att gå skilda vägar, försök att göra det på ett bra och respektfullt sätt så att inte någon av er behöver lida och må dåligt psykiskt.

Kommentera

Stäng meny