Dela detta inlägg:

NIO ÅR GAMMAL. TOG SITT LIV!

Mobbning som blev en nioårig pojkes död. Bekostad av klasskamrater och föräldrars nonchalanta stil.
Pojken lämnar efter sig en förkrossad moder som starkt nog väljer att öppet samtala om tragedin.

Självmord är en oerhört stor tragedi för oss alla, framförallt för nära och kära som måste gå igenom denna tunga händelse.

Vi lever i en värld där detta inte ska behöva existera. Människor som mår psykisk dåligt ska inte behöva avsluta sina liv utan istället lyftas upp av övriga samhället. Av mig, dig och sjukvården.

Nu har det gått för långt.

En nio år gammal pojke har i dagarna valt att avsluta sitt liv. Ett passivt val, baserat på att mobbning och hat, som för pojken vart övermäktigt att motstå. Ett agerande från andra som ingen visste om.

- Läs artikel från Expressen.

Varför?

För att psykisk ohälsa är fortfarande ett jäkla tabubelagt ämne att öppet samtala om.

Människor lider fortfarande i tystnad av anledning att inte riskera att må ännu sämre av ett eventuellt negativt bemötande från andra.

Det är extremt sorgligt att vi alla bär "skulden" av denna tragiska tragedi som drabbat pojken, hans familj och hans anhöriga.

För vi alla bär faktiskt till viss del "skuld" till att människor idag begår självmord.

Allt för att vi inte har ett öppet klimat kring psykisk ohälsa men också för att föräldrar inte lägger tillräckligt med vikt på lika värde samt felagerande vid mobbning och trakasserier och vad konsekvenserna av detta kan medföra. Det gör mig förbannad och besviken på dagens föräldrar och vårt samhället.

Det får mig att nästan gråta när det nu nått vår yngre generation. Vår framtid!

Dessa barn ska absolut inte behöva gå igenom detta och ska inte behöva handskas med konsekvenserna av psykisk ohälsa.

Dessa barn ska istället få möjlighet att njuta av livet utan mörker. En förälder ska inte behöva hitta sin son död eller behöva begrava sitt barn. Bekostat av andra barns felagerande vars föräldrar inte tagit sitt ansvar.

- Läs moderns Facebook-inlägg

Jamel, som pojken i detta fall hette valde att ta sitt liv endast för att andra inte kunde respektera hans sexuella läggning. Att han var homosexuell.

Jag kan verkligen känna med honom.

Det måste varit extremt tungt för den stackars pojken att gå igenom allt.

Jag själv har vart i en liknande sits att komma ut och bemöts på ett negativt sätt i form av hat och mobbning av andra. Men jag var ändå arton år och ungvuxen.

Föreställ dig då hur det måste känts för denna grabb. Det måste vart tillräckligt tungt att komma ut i den åldern för sina klasskamrater. Men att bemötas utav mobbning och hat från kamraterna måste varit hemskt.

Någonstans i det hela finns en förståelse till varför han bara såg en enda utväg.

Det är hemskt. Jag kan inte sluta tänka på James och hur tragiskt det är att en nioårig pojke behövt genomföra detta för att få slut på lidandet.

Jag inte sluta tänka på hans moder som hittade honom död. Det måste vara en total mardröm att behöva uppleva detta och det måste uppkomma extremt mycket hat efteråt när vetskapen om att andra barn varit delaktiga i hans död och att föräldrar inte tagit tillräckligt med ansvar för sina barn och dess kunskap kring ett inkorrekt agerande.

Detta måste få ett slut.

Mobbningen kan inte fortsätta. Hat och trakasserier får inte fortsätta. Detta oavsett vad man själv har för värderingar och åsikter om saker.

Föräldrar måste börja ta sitt ansvar och ge sina barn information om att mobbning, hat och trakasserier inte är acceptabelt.

De måste lära barnen att bemöta sina medmänniskor på ett korrekt sätt och de måste sprida kunskap om vad ett lika värde innebär, vad psykisk ohälsa är för något och vad konsekvenserna kan bli av att man trycker ner en annan människa.

Skolan måste ta tag i att utveckla och skapa ett ämne där fokuset ligger på den psykiska ohälsan.

Ett ämne som bör återkomma med jämna mellanrum under barn och ungdomars skolår.

De måste skapa en tydlig värdegrund och riktlinje där det står enkelt och tydligt att man ska behandla alla med respekt oavsett sexuell läggning, etnisk bakgrund och könsidentitet.

De bör också skapa konsekvenser av vad som kan inträffa för de barn som inte följer dessa punkter. Som till exempel avstängning eller relegering.

Det är också otroligt viktigt att vi alla nu hjälps åt att börja prata öppet om psykisk ohälsa. Att man som psykisk sjuk vågar att samtala om hur man mår. Är man förälder och mår skit bör man också involvera sitt barn och vara ärlig.

Jag tror detta kan underlätta för många av våra unga samtidigt som de bär med sig kunskap framöver som de kan dra nytta av och sprida vidare till sina kamrater.

Kommentera

Stäng meny