Dela detta inlägg:

Relationer oavsett om det är med din partner, familj, vänner, syskon osv så kan man tänka att alla typer relationer skall och kan behandlas lite på samma sätt och har samma grundregler.

Ofta så vårdar man och underhåller relationen med sin partner och sina vänner bättre än vad man gör med sin familj för man ser det som en självklarhet att man kommer ha sin familj med sig resten av livet. Jag har en liten annan syn på det där.

Jag har i vuxen ålder VALT min familj, Oavsett om vi är biologiskt bunden eller inte så har jag valt vilka jag vill ska ta del av mitt liv och den avgörande faktorn för mig är respekt, kärlek, tillit och förståelse.

Mina föräldrar

Jag insåg ganska snabbt själv när jag flyttat hemifrån att jag behövde göra en förändring för att få en fungerande relation med min mor specifikt.
Jag var siste man ut ur hushållet och min mor har vid detta tillfälle varit en mor i över 40 år och det satt djupt rotat i henne men jag kände att jag blev behandlad som ett barn även när jag flyttat hemifrån och vi hade en extremt dålig relation med dagliga bråk hemma när jag bodde hemma. Det slutade i att jag fick snacka med min mor och säga något som lät typ såhär"Nu är jag vuxen du kommer alltid vara min mor men vi måste skaffa oss en vänskapsrelation nu om vi ska kunna bibehålla en god relation med varandra eller om vi ska kunna ha kontakt överhuvudtaget"

Min mor blev lite förvånade men var villig till detta och idag så har vi en extremt bra relation, Jag kan prata med min mor om allt och ringer henne näst intill dagligen.

Jag tror att det är viktigt som förälder eller syskon att vara lyhörd över sina familjemedlemmar önskemål och ha förståelse, lyssna, ta in, reflektera och ta beslut om detta är något du kan acceptera. Om inte så får man föra konversationen vidare.
Familjen är mer än biologi
Idag så består min familj inte bara av folk som jag är biologiskt knuten till utan jag ser att en stor del av min familj är mina vänner också. Jag har även olika relationer till alla vissa kan man höra av sig till 6 månader senare och det är som att vi aldrig varit ifrån varandra medan andra har man en daglig kontakt med. Och det är något som man tillsammans hjälps åt att skapa en balans för att få det att fungera.

Något jag dock inte klarar av när det kommer till relationer är när man blir illa behandlad en längre tid och som blir skadande för en själv. Något som är avgörande över huruvida jag har säger upp kontakten med någon eller liksom tar en "paus" är när jag upptäcker att jag blir obekväm när jag är med personen, att jag liksom inte kan slappna av utan går omkring och är orolig/stressad. Då är det mitt ansvar att se till mig själv och mitt välmående.

Livet är alldeles för kort för att må dåligt när det är något du kan påverka!

Och som jag säger till min omgivning

Omge er med bra människor som ger er bra energi!

Med allt detta sagt så vill jag bara ge alla föräldrar en tankeställare som är att  komma ihåg att respektera era barn och ge dom den respekten ni själv önskar, era barn är aldrig skyldiga er något bara för att ni uppfostrat dom, det var ert val att sätta dom till världen (ett barn är en gåva/underverk se på dom så), uppskatta att ni har varandra och skuldbelägg inte, sedan till alla barn och unga vuxna kom ihåg att ni inte alltid ser kampen som pågår bakom kulisserna för att ni skall ha det bra. Sedan till alla kom ihåg att det är ni som har kraften till att bestämma vem som tar del av ert liv och er information. ingen annan!

Massa kärlek/A

 

Kommentera

Stäng meny