Dela detta inlägg:

FREDAGSGÄSTEN: JOHANNA MARCUSSON

Att få gästa denna otroligt viktiga blogg är väldigt skrämmande för mig. Min historia känner bara min familj och mina närmaste vänner till och att dela med mig av den såhär öppet är något av det läskigaste, men också viktigaste jag någonsin kommer göra. 2017 är året då jag har nått mina stora mål, då allt jag har kämpat för genom skolgången har gjort sig värt mödan, men det är också året då min ocd bröt ut. Jag känner att det är min uppgift att dela med mig av det jag har gått igenom, för att förhoppningsvis riva ner skammen kring psykisk ohälsa och hjälpa någon annan. Det är så viktigt att vi sätter ansikten på psykisk ohälsa, det kan drabba vem som helst och vi måste börja prata om det!

För första gången har jag kommit i kontakt med min egen psykiska ”hälsa” som jag väljer att kalla det. I februari för snart ett år sedan drabbades jag av grova sömnproblem. Som ett resultat av långvarig stress och prestationsångest sov jag inte på tre dygn. Det var efter detta som jag helt plötsligt drabbades av tvångstankar, samt att sömnproblemen låg och skavde under hela våren.

Alla människor drabbas av tvångstankar och alla människor har den kognitiva förmågan att skapa vilken tanke som helst. Skillnaden på någon med ocd är att vi inte kan skaka av oss tankarna. Vi ställer oss frågor som ”varför tänkte jag det”, ”vad säger detta om mig”, ”är jag en hemsk person”. Detta skapar förlamande ångest, som i sin tur leder till fler tankar. Det som definierar tankarna är att det är ofrivilliga tankar som man är villig att göra vad som helst för att slippa. Detta leder till något som jag kallar den rosa elefanteffekten, ni känner säkert igen den. Föreställ dig en rosa elefant. Är den liten eller stor? Ljusrosa eller mörkrosa? Har den stora öron? När du har föreställt dig elefanten, ska du göra allt du kan under 20 sekunder för att inte tänka på den rosa elefanten och se hur det går...

Rosa elefanteffekten drabbade mig över en natt. Jag trodde att jag höll på att bli galen. Min familj har varit förskonade från psykisk ohälsa så okunskap i kombination av rädsla och skam gjorde att jag inte vågade dela med mig av vad jag gick igenom. Fel vård var också en bidragande orsak till att det dröjde nästan ett halvår innan jag fick rätt hjälp. Självklart gjorde detta att tankarna fick möjlighet att få ordentligt fotfäste. Ocd påverkar människor i alla åldrar och livsstilar och uppträder när en person blir fast i en cykel av tvångstankar som kan leda till tvångshandlingar. I Sverige lever hela 200 000 människor med ocd, och ändå finns det så mycket okunskap och missförstånd kring tillståndet.

Jag är den första att medge att ocd är ett förödande tillstånd. Det är som att ha en mobbare i huvudet som det inte går att resonera logiskt med. Mobbaren vill plåga mig med sådant som betyder mycket för mig, min kontroll, familj och moral. Vad som är otroligt viktigt för mig att förmedla med det här är att det finns behandling för detta (exponering med respons prevention) och att saker och ting blir bättre. Tyvärr tar det ofta tid för oss med ocd att få rätt behandling då många misstar det för depressioner, utbrändheten och andra diagnoser. Idag är jag på en helt annan plats än vad jag var i början av året. Med hjälp av exponering och respons prevention, mycket kärlek, familj och underbara vänner och en fantastisk psykolog mår jag idag väldigt mycket bättre och mina symptom är mycket färre.

Jag skulle vilja påstå att jag har kommit ut ur det förra året som en bättre människa och för det är jag tacksam. 2017 har lärt mig så mycket om oss människor. Vi måste vara rädda om sig, stress är inte bra för någon, man kan inte bara få håravfall och knasig mage utan stress kan faktiskt påverka oss allvarligt. Jag har lärt mig att alla har vi psykisk hälsa som vi måste ta hand om och att det är så viktigt att vi behandlar varandra med sympati och vänlighet, för man vet aldrig vad någon går igenom. Det är så viktigt att vi börjar prata om sånt här, ju mer vi pratar, ju mindre blir skammen och tabun och då lider människor mindre.

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag är så stolt över mig själv. Den inre styrkan som jag plockat fram detta året trodde jag inte att jag hade. Trots mina utmaningar har jag kört på, jag har klarat första året på universitetet, flyttat, upprätthållit mitt liv på olika sätt, trots att jag vissa dagar bara har velat ge upp. Jag hoppas att detta året blir ett år då jag får dela med mig av mina erfarenheter, växa ännu mer som människa, hjälpa och inspirera andra som har det tufft. Alla människor har någon typ av utmaning, detta är min och jag ska göra det bästa av den. Tveka inte att höra av er till mig om ni undrar något eller behöver stöd. Vill ni följa min återhämtning från ocd kan ni göra det på min blogg.

http://nouw.com/johannamarcusson

Kommentera

Stäng meny