Dela detta inlägg:

SNABBA SLUTSATSER, DÖMANDE BLICKAR & FRÄMMANDE MÄNNISKOR

Vi människor är väldigt duktiga på att dra snabba slutsatser om människor vi inte känner. Inte har vi intresse för att lära känna dessa heller.
Vi anser att dessa personer inte är värda vår uppmärksamhet. Anledningen är simpel.
Dem råkar sticka ut från mängden.

Du sitter på bussen, på väg hem från en helt vanlig arbetsdag, med musik i dina öron och är någonstans i din egna lilla värld när bussen återigen stannar till på nästkommande busshållplats.

Människor kliver av och nya människor kliver på för att påbörja sin egna resa till sin slutliga destination. En av dessa personer som kliver på tenderar att sticka ut från er andra. Åtminstone i ditt tycke och smak.

Det är definitivt något speciellt med denna människa. Du lägger snabbt märke till personens slitiga kläder och ovårdade hår. Du håller nu tummarna för att denne person inte väljer det lediga sättet bredvid dig.

När personen börjar närma sig ditt lediga säte börjar du snabbt känna att personen luktar. Det är en blandning mellan gårdagens svett och rakvatten. Du drar snabbt slutsatsen om att du inte vill ha personen bredvid dig och gör allt för att förhindra detta.

Du brer ut dig lite extra, lägger väskan på stolen jämte dig och höjer musiken som spelas i öronen. För med musik i öronen existerar du inte och du behöver inte fokusera på andra människor.

Nu är personen nästan framme vid din stol och det är också en av de få stolarna som fortfarande är lediga på bussen. Av misstag råkar du snegla mot personen och får ögonkontakt.

Det är en otroligt tom blick du möter. Nästan lite sorgen och du ser hur personen, frågande tittar dig i ögonen för att kolla om han får ta den lediga stol, som din väska för tillfälligt stilfullt pryder. Du känner dig nu tvungen att plocka bort väskan och motvilligt gör du plats åt den nya resenären.

Nu sitter det en man bredvid dig, med en stinkande lukt och du känner hur en frustration inom dig byggs upp. Du sitter dessutom innerst av de två sätena. Vilket gör att du inte kan flytta på dig utan att behöva be personen att lyfta på sig, något som absolut inte kommer på frågan eftersom du inte har någon som helst lust att socialisera dig med denna herre.

Du väljer därför att sitta kvar och genomlida din resa till din slut destination.

Månaden senare befinner du dig på samma buss, med musik i öronen och helt inne i din egna värld när en man kliver på bussen. Snabbt märker du något som är bekant med herren, men kan inte komma vart du sätt honom tidigare.

Det är en rakryggad och välklädd herre som kliver på. Han lokaliserar en plats som finns ledig, bredvid dig och lägger riktning mot den. Vilket du lägger märke till och vänligt flyttar din väska från platsen. I samband med detta så lägger du märke till att denna man ger dig en frågande blick med ett litet leende om läpparna. Något är verkligen bekant med personen.

Mannen är samma person som för en månad sedan, men som denna gången varken stinker eller ser speciellt sliten ut. Hur kan detta vara möjligt?

Jo, psykisk ohälsa syns inte på utsidan. Mannen hade sedan en tid tillbaka trilskats med en depression och var vid första mötet orkeslös för att handskas med sin egna hygien. Det var ingenting som låg i fokus vid det tillfället. Allt handlade om att ta sig igenom vardagen.

Så nästa gång du dömer en person för utsidan. Lägg en extra reflektion kring vad denne person eventuellt går igenom i sitt privatliv. För det brukar alltid finnas en logisk förklaring till allt.

Kommentera

Stäng meny