Dela detta inlägg:

Veckans Fredagsgäst, Emma Gråbergs

Hej, jag heter Emma och är 28 år. Jag är uppväxt i en dysfunktionell familj och hamnade i skymundan av min bror problematik som är en helt annan historia. Ni kan läsa hans resa som ledde till hans död på min blogg.

Men tillbaka till mig. Ända sedan jag var liten så hade jag alltid en känsla av att det var svårt att passa in. Vilket såklart ledde till att jag mådde mycket dåligt.
Jag ville visa mig duktig för mina föräldrar som hade det jobbigt nog med min bror.
Jag försökte passa in genom att spela i ett fotbollslag som mina klasskompisar spelade i. Det funkade bra och jag minns det som den bästa tiden i mitt liv.

Så länge jag aktiverade mig klarade jag av ångesten och hyperaktivoteten jag hade. Men sen dog min 11 månader äldre bror och då gick allt utför.

Jag hamnade i fel umgänge och gjorde allt jag kunde för att bedöva smärtan jag hade inom mig.
Tillslut sökte jag hjälp och fick göra en utredning. Den visade på adhd och borderline. Under lång tid gömde jag mig bakom mina diagnoser och kände nästan stolthet över dom. Jag ansåg att då kan jag bete mig som jag vill.

Jag tackade nej till medicinering för jag visste att jag ändå inte kunde lämna rena prover. Jag fortsatte att självmedicinera och skyllde på mina diagnoser så fort jag blev ifrågasatt. Att leva det livet medförde fruktansvärt hemska motgångar. Jag började sälja för att kunna försörja mitt eget bruk.

Började hänga med kriminella människor dag ut och dag in. Jag blev våldtagen, mordhotad och misshandlad. Men jag vågade aldrig anmäla för jag vet ju vad kunde ske om man "golade".

Efter ungefär 10 års missbruk med mjukstart redan i 11års ålder med cannabis så träffade jag min nuvarande make.
Han hjälpte mig att komma ur träsket och på fötter igen. Min klippa.
Jag återvände till psykiatrin, nu som nykter. De avskrev borderline diagnosen för ingenting stämde ju. Jag har adhd och lider av ptsd.

Efter att vi hade gift oss så blev jag gravid. En lite Elliot fick vi som nu är 3 år. Mitt livs kärlek.
Men de satte verkligen adhdn på prov. Helt plötsligt så fanns där någon som hindrade dina vanor och rutiner du lärt dig med åren för att hantera ditt inre.

För hans skull så gick jag med på att prova medicin för adhdn efter att jag ammat klart. Vi gick nog igenom hela listan men jag mådde bara sämre och rasade i vikt, jag som redan var på gränsen till underviktig.

Jag valde att sluta med alla mediciner och jobbade fram nya rutiner tillsammans med sonen.

Idag bor vi på Malta vi tre. Jag har också två underbara bonusbarn som är lite äldre och bor kvar hos sin mamma i Sverige. Allt fungerar bra o vardagen nu och jag har insett att med rätt kost kan man lindra många symtom. Många psykiska problem börjar i tarmen.
Jag kämpar hårt för att belysa bristerna vi har bland våra myndigheter I Sverige samt stoppa socialstyrelsens förslag om att öka antalet elchockbehandlingar till barn i Sverige. Jag är verksam i flera projekt och med i styrelsen för två organisationer för mänskliga rättigheter.
Skriver även artiklar om samhällets brister och har fått flertal publicerade.
Jag har varit ren sedan många år nu. Livet tog sig en vändning som förmodligen räddade mitt liv. Det går alltså att lyckas och bli fri.

//Emma
www.emmagrabergs.com

Kommentera

Stäng meny